Kyrkan
S:ta Ursula kyrka på Ivö, är troligen uppförd av ärkebiskopen Andreas Sunesson under 1224-1228 och är byggd i romansk stil.
S:ta Ursula
Det finns en legend som är från 1100-talet och den berättar att Ursula var en brittisk kungadotter som lovade äkta en hednisk prins, om denne blev kristen, samt att hon skulle få göra en pilgrimsresa till Rom. Med sig hade hon 11 000 jungfrur och på vägen hem blev de alla dödade av hunnerna vid Köln för att Ursula vägrade att bli hunnerfurstens brud. Genast infann sig 11 000 änglar som drev hunnerna på flykten. Ursula och alla hennes jungfrur blev helgonförklarade och firas den 21 oktober.
Klockorna
Troligen har kyrkan redan från början ägt en klocka och att den var placerad i en klockstapel av trä strax söder om kyrkan. Under en period var den dock upphängd mellan två träd på kyrkogården med endast ett tak över. 1820 då tornet var byggt hängdes den på plats där.
Från början fanns inga inskriptioner på klockan mer än årtalet. Efter att fallit ner och gått sönder gjöts den om 1758. På 1920-talet rämnade klockan och 1959 gjöts den om.
Orgel
Fem orglar har funnits i kyrkan. Den första köptes in 1888 och användes till 1911. Sen kom en kapellorgel från Svenssons orgelfabrik i Eslöv. 1927 var det dags för en ny av samma typ men av Almkvists fabrikat. Den första piporgeln donerades av direktör Ernst Wehtje i samband med reparationen 1939. Den nuvarande orgeln byggdes av orgelmästare Wilhelm Hemmersam 1955 och kostade 9000 kr av vilka Kyrkliga arbetsföreningen stod för hälften. 1995 togs orgeln ur bruk och en ny elektronisk orgel, av märket Allen, införskaffades. Sedan 1989 finns också ett piano av märket Futura i kyrkan.
Predikstolen
Predikstolen sattes upp i början av 1600-talet vid södra väggen. Den var smyckad med två familjers vapen. H Henrik Ramels och hans hustru Margareta Skiels. Dessa var ägare till Bäckaskogs slott till vilket Ivö då tillhörde. Senare flyttades predikstolen över altaret och 1920 ersattes den av en ny som fick den nuvarande placeringen vid norra väggen.
Dopfunt
Dopfunten är av sandsten och lika gammal som kyrkan det vill säga tidigt 1200-tal.
Altarskåp
Ivö kyrka har haft tre olika altaruppsatser. Det första var ett altarskåp med S:ta Ursula i centrum av 5 gossebarn och 5 flickebarn. Allt utskuret i trä, målat och förgyllt. Detta skåp finns inte längre kvar och det sägs att det såldes och kom i privat ägo. En ny altartavla som föreställde den heliga nattvardens instiftelse sattes upp med ett litet krucifix också skuren i trä och målad. Detta gjordes 1726. Vid den stora restaureringen på 1820-talet skaffades ett nytt altare med predikstol över. Framsidan var altartavla prydd med Frälsaren på korset, en dödskalle och två korslagda benknotor. Den gamla altartavlan blev uppsatt på läktarens framsida. Den tavla som nu sitter uppe är en kombination av de bägge senaste. Inskrifterna på denna altaruppsats är följande: "Sic Deus dilexit mundum"(Så älskade Gud världen). Till höger om den korsfästes bild: "Han blev lydig intill döden." Fil 2:8. Till vänster: "Det var våra krankheter han bar." Jes 53:4.
En stor reparation genomfördes på 1920-talet och för att möjliggöra detta fick man låna pengar från Kiaby kyrkokassa samt från en dåvarande kyrkvärd, Ola Christiansson. Ytterligare en stor reparation gjordes 1939 då kyrkorummet fick sitt nuvarande utseende, med predikstolen vid norra väggen. I samband med detta togs kalkmålningarna på korets östra vägg fram. Målningarna anses vara från 1300-talet och S:ta Ursula och S:ta Katarina. 1998 gjordes en ny restaurering. Det elektriska systemet byttes ut och kyrkan målades in-och utvändigt.
Kyrkans historia från byggnationen till slutet på 1700-talet vet man inte så mycket om, men den var i stort behov av en reparation. Tornet påbörjades 1785 men kunde inte byggas färdigt förrän in på 1820-talet pga av brist på medel. Då byggdes även vapenhuset till. Nuvarande sakristia byggdes 1939.
Kyrkan är en av de första tegelkyrkorna, där materialet togs från Klacken. Det finns fortfarande rester kvar från tegeltillverkningen och backen kallas "Tejlavången". De tre tinnarna i den östra gaveln har kvar sitt ursprungstegel. Den västra gaveln revs för att göra plats till tornet i slutet på 1700-talet. Yttertakets tegelpannor låg kvar till långt in på 1800-talet och 1890 togs de bort och taket täcktes av tjärpapp. 1922 lades cementtegel ovanpå pappen. Teglet som idag finns lades dit 1958 och tillverkades i Weberöd.
Kyrkan är belägen vid stranden av Kyrkviken. Det finns olika teorier om varför den byggdes där och inte på höjden mitt i byn. En är att platsen bredvid S:ta Ursulas källa ansågs helig. En annan teori är att Andreas Sunesson byggde kyrkan på ett ställe där han lätt kunde ta sig med båt från sin bostad Ivöhus mitt över viken.
Beskrivningen är hämtad ur broschyren om Ivö kyrka. För att läsa den i sin helhet finns den i kyrkan.