Vad gör det med många av oss människor att leva så länge som vi gjort nu i ovisshet och osäkerhet?
-Alla människor hanterar alltid ovisshet i sina liv, men det blir extra tydligt perioder i livet där den yttre stressen ökar vår osäkerhet. Det kan vara egen eller andras sjukdom, separationer, att man bli arbetslös mm. Det som är unikt nu är att alla bär och hanterar samma ovisshet. Inte bara i vår närmiljö utan vården, grannar och familj. Dessutom bär människor runt om i världen på samma ovisshet.
- Vi delar med andra ord oro och ovisshet med massa andra människor och det finns delar i det som är stöttande. Att man inte är ensam med sin oro.
Men det är också så att mycket det vi tagit för givet har ställts på sin spets och vi behöver hitta sätt att hantera det fortsätter Kerstin Jeding.
Har du några råd för hur man kan hantera ovisshet, oro och rädsla när vi nu snart närmar oss ett år med pandemin?
- Vi behöver hitta strategier som kan hjälpa oss på olika vis. Det första jag som psykolog vill lyfta fram och påminna om är att det är normalt att känna oro i en pandemi. Många känner skam för oro men det är alltså normalt att bära på oro vid en pandemi. Ett viktigt steg för att minska oron kan vara just att acceptera den och normalisera läget vi är i. Det vi kan försöka göra är att hitta sätt så att den inte styr och tar över alla delar av ens liv och att vi inte blir fångna i vår egen oro. Det kan absolut vara svårare nu än vanligt när många vi har runt omkring oss också är i samma situation
Har man redan behövt hitta strategier för att hantera svåra situationer är man sannolikt hjälpt av de strategierna även nu säger Kerstin Jeding och fortsätter. För dem som redan innan pandemin bar på stark oro är det inte konstigt att det är tufft nu. Men det är viktigt att inte trycka undan eller försöka kontrollera det man känner fortsätter Kjerstin Jeding.
Hur menar du?
- När vi försöker trycka undan oro genom olika metoder eller försöker ta för stark kontroll genom till exempel extrem isolering, långt bortom råden, eller genom att läsa in sig på allt som gäller sin egen målgrupp, sin mammas målgrupp eller genom att dämpa oro med alkohol för att kontrollera en situation som faktiskt är utom vår kontroll, leder det istället till ökad oro.
Men hur kan vi hantera situationen nu när dessutom många lever ensamma? Man lever själv, kanske inte få gå till jobbet som vanligt osv? Inte lika enkelt att dela med sig av sitt vardagsliv med till exempel kollegor. Eller man kan inte träffa släkt och vänner som man brukar.
Det finns många olika sätt menar Kjerstin Jeding. Gör det som är möjligt. Det är så lätt att fastna i allt som inte är möjligt. Det är en tuff och svår tid, särskilt om man är sjuk, arbetslös eller inte får gå till sitt jobb. Då är man mycket mer ensam. Men då gäller det att ändå försöka göra det som är möjligt.
Kjerstin Jeding får ofta höra att det inte är samma sak att umgås på distans via datorn eller att ringa. Och det är det inte. Men får man ut bara 10 procent av glädjen i ett digitalt samtal så är det ju värt oändligt mycket mer än inte alls.
- Det är även lätt att fastna i att det är ingen som ringer mig, ingen som bryr sig om mig. Det är klart att det är en sorg i det. Men då är ett viktigt steg att fundera på vad man själv kan göra. Att försöka ta eget initiativ – det är ditt eget liv det handlar om. Även när det helt klart är så att livet är svårt och man kanske inte har pengar, jobbsammanhang, familj. Men att inte låta sig själv fastna i den berättelsen om sig själv.
Ett av de bästa sätten kan vara att hjälpa någon annan säger Kerstin Jeding. Det finns många studier som visar på att när vi hjälper andra så mår vi även själv bättre. Ring på hos grannen och fråga om du ska handla med dig lite mjölk när du ändå går och handlar, håll upp dörren för någon annan eller anmäl dig för ett litet volontäruppdrag i en förening eller i kyrkan.
- Ett annat sätt att bryta både känslor av oro och ensamhet är att ta en promenad i dagsljus. Även om det bara är en kort promenad runt huset så finns det mycket forskning kring att det hjälper båda att komma ut i dagsljus och att röra på sig.
-Nästa steg kan vara att bestämma sig för att hälsa på någon eller alla man möter.
Det kan kännas svårt i en storstad som Stockholm men det hjälper både en själv och andra menar Kerstin Jeding och hon tror att många skulle må bra av det.
- Den vi hälsar på, vi kan vara den enda den personen pratat med på hela dagen. Det kan ju vara den enda person du och jag också pratat med på hela dagen och även om det bara är ett hej eller någon vardagsfras om t ex vädret så är det ett litet möte med en annan själ, en annan människa.
Så två strategier för att bryta ensamhet kan vara att hälsa på en annan människa eller ringa på hos grannen och fråga om du ska handla med dig något när du ändå ska handla. Eller se om det finns volontäruppdrag som ”ringkedja” eller något liknande menar Kjerstin Jeding.
Vilka risker finns det att leva länge med fysisk distansering? Att inte få en kram helt enkelt?
Vi vet ganska lite om vad den här typen av nedstängning får för påverkan i ett längre perspektiv menar Kerstin Jeding.
Men den generella forskningen pekar på att leva för länge utan sociala kontakter inte är bra för oss säger Kjerstin Jeding.
- Att vara för passiv, att inte vara aktiv är inte bra för oss. Vi utvecklar lättare depression och nedstämdhet och oron får större spelrum. När vi fastnar passivitet och i sådant som kan var roligt i begränsad form, t ex dataspel, att titta på serier, slösurfa på telefonen, blir det istället ett passivt mönster. Det mår vi inte bra av. Det ökar risken för depression och oro. Så spela eller titta på tv så mycket som du vill – och stäng sedan av och sök andra aktiviteter och sociala kontakter resten av tiden.
En extrovert person som normalt sätt har mycket sociala kontakter kommer att ”låta lite mer” för att den inte kan/får leva som vanligt men kommer också kompensera förlusten mer genom att ringa, hålla kontakten osv menar Kerstin Jeding. Men den som är lite mer introvert lagd, som normalt sätt har lite färre sociala kontakter och trivs med det, tenderar att inte kompensera förlusten av de vanliga kontakterna och en liten första studie tyder på att de därför kan drabbas hårdare när samhället nu på många plan är stängt.
Så känner man att man i sitt vanliga liv är lite mer åt det introverta hållet kan det vara viktigt att ändå försöka hålla vissa sociala kontakter vid liv.
Vi avslutar intervjun och Kerstin Jeding återkommer till sådant som kan hjälpa på ett generellt plan för att klara av att hantera pandemin.
1. Acceptera oron – det är normalt att vara orolig under en pandemi.
2. Normalisera läget och försök hitta rutiner som hjälper till i vardagen.
3. Ta kontakt och hjälp t ex en granne.
4. Rör på dig. Dagliga promenader är bra både för kropp och för att må bättre mentalt.
5. Hälsa på dem du möter. Även om det är ett kort möte så är det ett möte med en annan människa.