Orden riktas till Maria från Magdala i en bibeltext som hör till påsken, när hon står vid Jesu grav och dit hon kommer med sin saknad, sorg och oro. Orden riktar sig också till dig och mig. Varför gråter vi, du och jag? Vad längtar vi efter? Jag tror att vi liksom Maria de senaste åren kanske har gråtit mer än vi brukar för att livet har varit mer ovisst och mer smärtsamt på olika vis. Vi har blivit påminda om både livets nyckfullhet men även livets gåvor och glädje.
Likadant är det för Maria från Magdala, mitt i hennes förtvivlan och sorg vid graven möter hon det ofattbara, det överraskande och omtumlande budskapet, det som spränger alla gränser och som går emot allt vad förnuft heter: Den uppståndne Kristus står framför henne, inte som en vålnad, inte som en hallucination, utan som en ny verklighet – ett reellt möte som förändrar allt. När Kristus talar till Maria känner hon igen honom och inser att han kommit tillbaka och hon utbrister:
”Mästare”. Hon får hopp och kraft att leva igen.
Vi behöver varandras erfarenheter, varandras stöd, varandras ord och även varandras praktiska hjälp – det är framförallt det som jag ser mig ana, ger oss kraft, liv och hopp. Det är detta som är uppståndelsekraften just nu. Det kommer en vår mitt i allt som är. Inte som en hurtfrisk inställning utan som en tröst att bottna i med alla våra känslor.
/Anette Westergren Järnkrantz
kyrkoherde