Påsken, föregången av passionsveckans fastetid, är en tid under kyrkoåret där det råder febril aktivitet i våra kyrkor. Det bjuds in till påskaspel för barnen, det firas gudstjänster och vi åmins påskens mysterium. Så kom Covid 19 och kyrkorna får ställa in och ställa om. Ja, nog firas ändå påsken i våra församlingar, men kanske något annorlunda än vi varit vana vid.
I den kristna kyrkan firas påsken till åminnelse av Jesu uppståndelse på tredje dagen. ”Kristus är uppstånden, ja Han är sannerligen uppstånden” ropas det under påsknattsmässan i våra kyrkor. Detta är sannerligen en glädjens tid.
Påskens glädje föregås av passionstidens allvar. Under Palmsöndagen rider Jesus in i Jerusalem på en åsna medan folket jublar och ropar ”Hosianna Davids son”. (Hosianna, kommer från hebreiska הוֹשִׁיעָה־נָּא, hoshiah-na och betyder "rädda oss" eller "kom med hjälp!")
I Jerusalem var förberedelserna för påskfirandet i full gång, en tid då oroligheter kunde blossa upp. Judarna firar påsken eller Pesach, från hebreiskan פֶּסַח, som betyder ”passera över” och firas som ”det osyrade brödets högtid”. Pesach firas till åminnelse av uttåget ur Egypten. I andra Moseboken Exodus, berättas när Mose får uppdraget av Gud, att befria det judiska folket från slaveriet i Egypten. Farao vägrar och Gud utsätter Egypten för tio plågor och efter varje plåga fortsätter Farao att stoiskt vägra att släppa det judiska folket fria. Den tionde plågan innebär att alla förstfödda söner skall dö om judarna inte släpps fria, vilket Farao vägrar. För den som stryker blod från ett offrat lamm på dörren till sitt hus, kommer dock döden att ”passera över” eller ”gå förbi”. Tillslut veknar Farao och judarna släpps fria.
På grund av förväntade oroligheter sände den romerska kejsaren Tiberius en av sina prefekter, Pontus Pilatus till Jerusalem för att slå ner alla försök till uppror. Pontus Pilatus var känd för sin grymhet och hänsynslös och var av de underlydande soldaterna avskydd. Ur ett romerskt perspektiv var han dock effektiv när det gällde att återställa ordningen. Så Pontus Pilatus red likt Jesus in i Jerusalem kanske ungefär samtidigt. Nu red förstås inte Pontus Pilatus på en åsna utan en stilig springare defilerad av hundratals soldater.
Jesus undervisar om Guds rike, han utför under och mirakel, han rensar templet och driver ut månglarna. Det romerska rikets ekonomi var beroende av att imperiet expanderade. Det innebar att stora resurser lades på kostnaderna för att städsla soldater och hålla igång de i stort sätt ständigt pågående krigen. När ett område annekterats, så behövdes ett romarvänligt styre etableras. Därför stödde romarna lydkejsaren Herodes att styra över bland annat Galileen, Samarien, Judéen. Man kan milt säga att detta var långt ifrån populärt. Men hur skulle man då hantera situationen?
Utan att göra allt för stora anakronismer så fanns ett antal politiska ”partier” i Judéen och Jerusalem under Jesu tid. Här fanns bland andra Seloter, Sadducéer, Fariséer, Herodes parti och Esséer. Politik och religion var sammansatta under denna tid. Det är först i samband med upplysningen som tydlig åtskillnad mellan politik och religion görs eller mellan det profana och sakrala. Dessa ”politiska” partier hade olika sätt att hantera den romerska ockupationen. Förenklat kan man säga att Seloterna ville slänga romarna i sjön genom våldsamma attacker av närmast gerillaartad natur. Sadducéerna var kanske kan man säga, en del av den judiska prästeliten vilka krävde att allt skulle vara som förr, att Sadducéernas särskilda ställning skulle säkerställas och försiktighet var en dygd och nödvändigt i dessa svåra tider. Fariséerna försökte anpassa och underlätta levnaden för judarna genom förhandlingar, eftergifter och anpassningar av judisk tradition för att möjliggöra att fullt ut leva som jude under romersk ockupation. Herodes parti stöttade förstås Herodes och hans idéer för att skapa ett något så när självständigt Judéen och Esséerna begav sig ut i öknen för att slippa leva under romersk påverkan.
Det judiska ledarskiktet befann sig i en mycket svår och farlig belägenhet. Det judiska folket var utsatt för ett stort skattetryck och deras liv omgärdat av begränsningar vilket förstås påverkade deras möjligheter att leva som judar. Det gällde för det judiska ledarskiktet att försiktigt balansera mellan romersk lag och judisk tradition och intressen. För ledarskiktet var Seloterna ett enormt stort problem, då varje attack som seloterna genomförde mot romerska soldater, besvarades med trakasserier, mord och förföljelser av judar som långt ifrån alltid var skyldiga till våldsamheterna.
Seloterna såg förstås det judiska ledarskiktet som förrädare, medan Seloternas framfart straffades hårt av Romarna. Samtidigt var fattigdomen djupt utbredd och motsättningar växte mellan judar och romare likaväl som mellan olika grupper av judar. Alla som på något sätt störde ”pax Roma” och Rom intressen, blev också ett problem för det judiska ledarskiktet. I detta verkar Jesus.
Jesus möter människan i den verklighet som hon lever. Jesus ser människans utsatthet och oförmåga att leva fullt ut i kärlek. Jesus ser människans rädsla, hat men också kärlek och goda föresatser. Han ser in i varje människas hjärta, lyser upp i hennes inre och tydliggör det brustna och synden. Han ser den romerska soldaten, farisén och den skriftlärde, den Samariska kvinnan, den lame mannen, den blinde mannen, den sjuke och den fattige, kvinnorna och barnen, den tvivlande lärjungen, den förnekande lärjungen och den lärjungen som förrådde honom. Och Han ser dem alla med kärlek, ty han ser bortom mörkret och rädslan som människan döljer för sig själv och andra. Han ser också människans goda vilja men också hennes oförmåga att fullt ut leva efter de goda intentionerna.
Så söker den lärjungen som förråder Jesus upp översteprästerna. Judas förråder Jesus för trettio silverpenningar ty han drivs av rädslan. Jerusalems gator kryllar av romerska soldater och angivare, vilka trakasserar människorna så rädslan och hotet är minst sagt reellt. När rädslan fyller människan så att kärleken och omtanken förborgas, säger man att Djävulen far in i människan. Så under torsdagen, skärtorsdagen, samlas Jesus med lärjungarna för att äta påskmåltid. Jesus instiftar nattvarden och pekar mot människans ofullkomlighet. Jesus förutser att Petrus kommer att förneka honom och Judas förräderi. Jesus tas så till fånga, efter att Judas pekat ut honom, under kvällen vid Getsemane.
Människans bräcklighet, hennes oförmåga att leva fullt ut i kärlek drivna av hundratals rädslor, människans oförmåga att leva i kärlekens källa, i Guds närhet, leder mot korset. Kaoset i Jerusalem och romarnas ockupation blir en botten som beskriver bakgrunden och miljön som spelas upp inför korsfästelsen.
Så under långfredagen dör Jesus på korset. Hur skall nu de som följde Jesus förstå hans död på korset? Jesus Kristus är Guds Son. Genom honom har Gud fullt ut blivit människa och är fullt ut Gud själv. Den ende Guden uppenbarar sig som människa. Om detta vet inte de som följde honom. De kan drista sig till att säga att Jesus är Messias, den som skall återupprätta Israel. Men att Jesus är Guds son är förstås obegripligt.
Under påskdagen morgon kommer kvinnorna till graven och finner den tom. De förstår inte att Jesus har uppstått från de döda. Den uppståndne Jesus möter människorna och de vet förstås inte vad de ska tro. ”Jesus Kristus är uppstånden, ja han är sannerligen uppstånden”.
Så kommer då äntligen påsken. Påskens placering under kyrkoåret är en rest av den gamla månkalendern. Påskdagen infinner sig den första söndagen efter vårdagjämningen efter fullmåne. Påskdagen kan därmed infinna sig mellan 22 mars och 25 april. I Sverige firas påsken vanligtvis under påskafton. Detta har troligtvis med fastan att göra, då fastan inleds under askonsdagen fram till påskafton. Fastan avslutas därmed under aftonen på påskafton. Då är det dags att fira.
För dagens icke särskilt kyrksamma människor har påskens religiösa betydelse mindre relevans, eller ingen betydelse alls. Påskhelgen erbjuder dock lång ledighet, fyra dagar från långfredagen till och med måndagens annandag påsk. Eftersom påskdagen kan infinna sig allt ifrån 22 mars fram till 25 april, så har förstås hur långt våren är kommen betydelse. En tidig påsk leder kanske till vintersport medan under en senare påsk får vårens blomning större betydelse. I Sverige och Norden har årstidernas växlingar stor betydelse och när Sverige var ett utpräglat jordbrukssamhälle var årstidernas skiftningar livsviktiga att ha koll på.
År 33 är ungefär det år som evangelierna berättar om, när Jesus dör på korset och på påskdagen uppstår från de döda. I Romarriket användes sedan år 46 f. Kr den Julianska kalendern för att dela in årets dagar, utifrån solåret. Judarna använde sig av månkalendern. Dessa två kalendersystem stämmer illa med varandra då det julianska året är 365,25 dagar medan det judiska månåret är 354 dagar. Judarna kompenserade detta med hjälp av att efter ett antal års mellanrum lägga till en extra månad. När det så gäller påsken så har den kristna traditionen behållit månkalenderns inflytande gällande påskdagens placering. Härav firas påskdagen någon gång mellan 22 mars fram till 25 april.
För den delen av befolkningen som är lite äldre kommer säkert ihåg hur långfredagen kunde se ut under sextio och en bra bit in på sjuttiotalet. Affärerna var stängda, så hade man inte handlat påskmaten under skärtorsdagen, så blev det körigt på påskaftonens morgon. Radio och TV programmen bestod av långfredagsgudstjänster, dramatiserade passionsberättelser och klassisk musik i moll där tempot segade sig helst långsammare än adagio. Restauranger, teatrar och biografer var stängda, förutom att en och annan biograf kanske kunde visa en film om Jesu lidande och död på korset. Fram till 1969 reglerades detta i lag genom ”nöjesförbudet”. Barnen skulle helst sitta stilla och inte leka denna alvarets dag. Långfredagen som kyrklig helgdag lär ha tillkommit under trehundratalet i Jerusalem genom biskop Kyrillios. Här uppe i kalla Norden blev långfredagen en helgdag under sextonhundratalet.
Idag är långfredagen för de flesta människorna som vilken helgdag som helst. Affärer är öppna likt en vanlig söndag, likaså nöjeslivet. I våra kyrkor firas långfredagsgudstjänster med musik och där litanian ofta sjungs som förbön. Korset är denna dag i centrum där glädjens gudstjänst får vara nedtonad.
Redan under skärtorsdagen kan det hända att barn knackar på dörren utklädda till häxor. Med sig kan de ha en kaffepanna oftast av äldre snitt med förhoppning att vi skall skänka de små liven en slant eller godis. Ja, vi tycker förstås att de är alldeles bedårande, men det bär på en mycket mörk historia som går tillbaka till häxbränningarnas tid. Å ena sidan härstammar häxorna ur gammal folktro där mörkret och de djupa skogarna och den många gånger oberäkneliga naturen rymde vättar, troll, trollpackor, tomtar, rön, häxor och så har vi förstås den lurige Näcken. Skogarna och naturen kunde vara en farliga, där man kunde gå vilse och överraskas av björnar och oberäkneliga väderomslag. Häxor var inte att leka med, ty de lurade små barn och var ondsinta.
När det så blev missväxt eller när boskapen dog av sjukdom, så blev det naturligt att orsaken kunde sökas bland vättar, troll, trollpackor, tomtar, rön och häxor. Den gamla folktron levde kvar i olika grad efter att Sverige och Norden kristnades. Nu tillkom dessutom djävulen, detta ondskans yttersta väsen. Så å andra sidan blir djävulens list orsaken varför vissa kvinnor hängav sig till satan och svor honom evig trohet. Dessa i folkmun slemma trollpackor var förstås skyldiga till all sköns ondska som människan utsattes för. Förvirrad och otäck teologi växte fram och bland annat boken Häxhammaren gavs ut 1484, vilken definierade att en häxa var en person, vanligtvis en kvinna, som slutit en pakt med djävulen för att få tillgång till svartkonst. Här beskrivs också hur man genom hiskeliga smärtsamma metoder, ofta med dödlig utgång, avslöjade en häxa och hur hon skulle straffas. Detta ledde till häxprocesserna där främst kvinnor, vilka på något sätt bröt mot mönster och kutym, eller så kallade kloka gummor angavs och i vissa fall brändes på bål. Förvirrade representanter från kyrkorna kunde delta i dessa förföljelser. Detta resulterade i ett mycket otäckt angiverisystem, där det inte var ovanligt att barn angav sina föräldrar eller syskon. Hualigen.
Enligt folktro samlades häxorna i Blåkulla under skärtorsdagen där man höll häxsabbat med djävulen. Här höll man på med allsköns otäckheter och planerade vidrigheter, och under påsknatten flög man hem igen för att genomföra sina slemma planer.
Så bär vi in påskris i våra hem. Detta bruk är troligtvis inte äldre än kring förra sekelskiftet. Påskriset symboliserar bland annat när Jesus rider in i Jerusalem och folket jublande strör palmblad längs Jesu väg. Fastlagsriset symboliserar dock hur Jesus pryglades inför korsfästelsen.
Påskriset skall inte enkelt blandas samman med fastlagsriset, vilket har rötter från 1600-talet, där husfadern risade familjemedlemmarna. Som tur är har barnagan varit förbjuden i Sverige sedan 1979 och uttrycket ”den man älskar agar man”, har idag ingen som helst relevans. Våld i hemmet är dock inte utrotat i Sverige. BRÅ samlar brottsstatistik och i vårt land är det c:a 7% av alla svenskar som utsatts för våld i hemmet. En övervägande andel av de som utsätts för våld i hemmet är kvinnor, mer än tio gånger fler än för män.
Påskriset, till åminnelse av Jesu intåg i Jerusalem, dekoreras gärna med färgglada fjädrar och eventuellt målade ägg.
Ägg, ägg och åter ägg. Vi äter ägg vanligtvis under påskaftonen. Under påskafton lär det gå åt 600 miljoner ägg i Sverige. Ägg som målas, ägghalvor med kaviar eller andra godsaker, ägg som pickas ja ägg i alla former inmundigas under påskafton, ja under hela påskhelgen. I kristen tradition symboliserar ägget uppståndelsen, Jesu uppståndelse under Påskdagen. Äggens betydelse under påsken har dock andra mer profana orsaker. Dåtidens höns var inte som dagens äggkläckningsmaskiner, utan de lade ägg några månader under våren. Så under denna tid producerades förstås oanade mängder av ägg och inget av dessa fick förgås.
Målade ägg kan ha rötter från 1700-talet i södra delen av Sverige. De gavs som gåvor och vänskapsbevis. De av barnen målade äggen har en långt senare datering. Om man använder vattenfärger kan ett bra tipps vara att måla äggen efter kokning. Jag talar av egen erfarenhet från min barndom, förvisso preskriberat vid det här laget.
Färgglada påskägg fyllda godis eller små presenter innefattar även påskharen. Traditionen att fylla målade pappersägg med godis och gömma dem så att barnen får leta efter äggen, har blivit för många populärt. Påskharen har blivit likt påskens jultomte, då haren är den som kommer med påskäggen till barnen. Nja, samtidigt är det den lurige påskharen som gömmer äggen. Traditionen har tyska rötter från 1600-talet och lanserades i Europa under 1850-talet genom den tyska leksaksindustrin.
Påskens mysterium, att Jesus Kristus guds son uppstår på tredje dagen från de döda får betydelse i våra liv. Gud valde att genom Jesus Kristus fullt ut bli människa och leva och verka här på jorden med människorna och samtidigt är Han fullt ut Gud själv. Under vägen till korset blir människans bräcklighet synlig. Guds kärlek genom Jesus Kristus blir outhärdlig för synden, ty synden pådriven av all sköns rädslor drar oss bort från Gud och kärleken. Kvar finns lögnen, själviskheten och förlamande rädsla. Genom korset blir vi befriade och räddade från synden och dess konsekvenser. Kristus uppstår på tredje dagen, detta glädjens budskap, ty genom Jesu uppståndelse har Gud övervunnit döden. Människan Jesus gick att döda, men vi kan inte döda Gud, hur mycket vi än ropar att Gud är död. Nej Gud är i alla högsta grad levande.
Som så många av våra traditioner så har de olika ursprung. Våren, sommaren, hösten och vintern, årets årstider har betydelse. I äldre tider när Sverige var ett agrart samhälle, var årets skiftningar viktiga att hålla reda på, leva med och nödvändiga för människors överlevnad. Vårsådden, sommarens blomning, höstens skörd och förberedelse inför vinterns mörker och kyla. Denna årets cykel uppmärksammar årets högtider. Våren och påsken, sommaren och midsommar, hösten och alla helgons dag samt vintern och julen.
Påsken är förknippad med våren. Påskliljan, påskrisets knoppning och äggets påminnelse om pånyttfödelse. Den kristna berättelsen av död och uppståndelse får också mening i paritet med vårens skira växtlighet. Påskens budskap berättar om den levande guden Jesus Kristus, den enda treeniga guden genom Fadern, Sonen och den helige Anden. Så låt oss önska varandra är glad och levande påsk.