Kyrkårets pärlor - Jul

Nu är det jul, här i vårt hus, julen är kommen hopp farallera!

Redan i oktober börjar affärerna sin julskyltning och affärsstråken pyntas med stjärnor, tomtar och girlanger. Ingen kan ta fel på att något är på gång. Så kommer adventstiden med Lucia runt den tredje advent och snart lackar det mot jul. Det säljs julgranar, julskinkor, och det förbereds för Janssons frestelse, lutfisk, rödkål, grönkål, sill i alla dess inlagda former, dopp i grytan, köttbullar, prinskorv, inkokt lax, rökt lax och gravad lax. Julöl, mumma, julmust, glögg och ett och annat att styrka sig med.

Varför firar vi då jul? Om vi frågar ett antal människor så tror jag att vi kommer att få ganska olika svar. För några är det förstås jultomten och klapparna som är meningen med julen, för någon annan är det julmaten, eller umgänget med familjen. Kalle Anka hälsar God jul klockan tre på julafton, vilket har blivit en tradition för många, så har vi årets julvärd och i vilken utsträckning han eller hon kan mäta sig med Arne Weise. Julklapparna under granen och kanske i julstrumpan. Julbordets läckerheter och tomtens röda luva. Julkrubban och alla julsångerna framförda av Bing Crosby, Elvis Presley, Carola Häggkvist, Tommy Körberg och Darrel. Tänk alla julkorten som numera ofta ersatts av digitala lösningar. Och frågorna hopar sig, vilken blir årets julsång och årets julklapp.

Ja julens mening i ett sekulariserat samhälle med många olika traditioner som blandas, gör att det kan vara svårt att ge en gemensam beskrivning av vad som är julens mening. Den kristne svarar troligtvis att julens mening är att vi firar Jesus födelse, Jesu födelsedag helt enkelt, men i det sekulariserade samhället är Jesu födelse inte det självklara skälet för människor att fira jul.

Julfirandet i Sverige har många olika rötter, som långt ifrån har samma ursprung. Vissa seder som vi kanske ser som självklara har ganska kort historia bakom sig, likt julgranen vars Tyska rötter från 1600 talet inte sträcker sig längre tillbaka än 1800-talet här i Sverige. Men vi tar allt från början.

I Norden var vintrarna långa, mörka och kalla. Skörden hade bärgats under hösten och nu väntade mörkrets tid. Det gällde att man sparat i ladorna så att man kunde överleva vinterns mörker och kyla. Livet bestod av hårt arbete och var slitsamt och 95-98% av befolkningen levde i absolut fattigdom.

När Sverige började kristnas under sent 800-tal, vilket egentligen skedde påtagligt först under tusentalet bland annat genom Olof Skötkonung, var Norden ett antal ogästvänliga, kalla och mörka klanbetonade riken. Det som idag är ungefär Sveriges gränser upp till Ångemaland, bestod bland annat av Svear, Götar och Vender. Nordbor hade dock gjort sig beryktade genom vikingatågen (793 e.Kr till 1050). Troligtvis var det så att den karga jorden och det kalla och mörka klimatet gjorde att de vuxna sönerna gärna gav sig iväg för att söka lyckan på annat håll. Under femhundratalet skedde stora klimatförändringar som gav Norden ett mycket kallt klimat, vilket i sägnerna brukar benämnas som Finnbursvintern. Dessutom härjade under femhundratalet en svår pest i dåtidens Europa vilken tog död på 30-50% av befolkningen. Antagligen på grund av dessa svåra omständigheter, skedde stora folkvandringar. Norden består av många och långsträckta kuster, dels gent emot Bottenhavet, Östersjön och Nordsjön, men också på grund av all yttre och inre skärgård och stora sjöar. Härav utvecklades sjöfarten med snabba och grunda båtar som både kunde segla över haven, men också längs de grunda floderna. Man begav sig bland annat till de nordliga Brittiska öarna och plundrade klostren på silver och guld. Här mötte man till börja med litet motstånd och dessa attacker kunde ske snabbt och effektivt. Så tog man med sig bytet hem till Norden vilket förstås gav mersmak.

Vikingatågen gick både västerut och österut. Man tog sig hela vägen till Rom och Konstantinopel samt Ryssland. Västerut tog man sig förutom de Brittiska öarna även över till Grönland och norra Amerika. Nordborna blev både skickliga krigare men också köpmän. I Norden var de fornnordiska sagorna och sägnerna levande tillsammans med asatron. Det berättades att i tidernas begynnelse fanns bara tomrum – Ginnungagap, mellan två riken. Det ena bestod av Is och det andra av eld. Här levde jättarna och Audhumbla, en urko som matade jättarna.

Nåväl, gudarna Oden, Frigg och Jord blir jättarnas avkomma, och jättarnas urjätte Ymer låg ständigt i fejd med gudarna. Men som alla hjältesagor bekämpade förstås Oden, Frigg och Jord jätten Ymer vars blod dränkte de övriga jättarna. Oden skapade jorden genom Ymers kött. Tänk så det kan bli. Runt dessa gudar växte ett panteon av gudar, vilka på olika sätt fick representera det hårda liv som människorna levde.

Här fanns myter om Fenrisulven, Valhall, Ragnarök och apokalypsen, Midgårdsormen och Valkyrior för att inte tala om galten Särimner som man kunde slakta och grilla över elden och äta sig mätt på, och nästa dag var han levande igen. Dessa myter och sagor, tron på Oden, Tor och kanske speciellt spjuvern Loke, levde i olika grad vidare i folktron efter att Sverige kristnades. Ty sägner med anknytning till kylan och mörkret dör inte så lätt.

I skogens mörker fanns farliga väsen, Vättar, Tomtar, Troll, Rön och så fanns Näcken som spelade förföriskt vid bäckar och lurade stackars unga jungfrur till ”otillbörlig” samvaro.

Årstidernas växlingar har i Norden alltid varit centrala. De bestämde livets gång, hur jorden skulle brukas och det var nödvändigt för överlevnaden att noga hålla reda på årstidernas växlingar. Ty man kunde inte låta sig överraskas av den långa vintern med kyla och mörker. Här gällde det att vara förberedd.

Ja nog behövde den långa mörka och kalla vintern brytas av med festligheter. Jul firades långt innan Sverige kristnades. Ordet Jul kommer antagligen från germanska och lär haft betydelse relaterad till Oden, julir eller julfar. Det var midvintertid och jul kan också ha varit det germanska namnet på en av vintermånaderna. Kunskaper om hur detta julfirande gått till har i stora delar gått förlorat, men det dracks en hel del öl och troligtvis mjöd och andra starka drycker. Det hölls gästabud eller party helt enkelt. Tidpunkten för detta ”julfirande” var troligtvis runt midvintertiden eller någon gång under januari. I samband med Sveriges kristnande så anpassades julfirandet till det kristna julfirandets datering. Att detta förkristna julfirande på olika sätt stod i relation till asatron och dess sägner torde vara självklart.  

Låt oss så bege oss till mer moderna tider med start från renässansen fram till våra dagar.

Under adventstiden från första december brukar ofta adventskalendrar hängas upp i hemmen, där man öppnar en ny lucka för var dag som går i väntan fram till julafton. Dessutom har svt sänt julkalendrar sedan 1960, ett barn och familjeprogram som ständigt gett upphov till diskussioner, ja ibland upprörda sådana och åsikterna har haglat. Adventskalendern lär ha sitt ursprung från Tyskland under slutet av 1800-talet. Det sägs att en liten gosse ständigt tjatade på sin mor om hur många dagar det var kvar till jul. Modern som var en klok och omtänksam kvinna, kom då på att om hon bakade 24 kakor och skrev nummer på dem, 1 till 24 och fäste dem på ett pappersark, så kunde gossen själv se hur många dagar eller kakor det var kvar till jul. Till Sverige lär adventskalendern ha kommit 1932 genom driftiga flickscouter.

Så dagarna före jul klär vi granen, som lär ha kommit från Tyskland, där detta bruk har anor sedan tidigt 1600-tal. I mitten av 1700-talet kan detta bruk ha funnits hos enstaka adelsfamiljer i Sverige, men bruket blir vanligt i borgliga hem under 1800-talet och sedermera övriga samhällsklasser. Julkorten har förstås postats, ja i dessa dagar sker julhälsningarna allt mer via mail, tinder och Instagram, men dess ursprung kommer redan tre år efter att den fiffiga uppfinningen frimärken såg dagens ljus 1840. Så redan 1843 ritades det första julkortet av John Calcott Horsley. Själva uppfinnaren av julkorten var Henry Cole som förvisso var en mycket driftig man, men hans öden och äventyr lämnar vi för den här gången. År 1877 kom julkorten till Sverige, men med avbildade jultomtar först med Jenny Nyströms berömda tomtebilder.

I stugorna och hemmen hängde man i fönstren jul eller adventsstjärnor, vilka förstås var en påminnelse om den stjärna vilken visade stjärntydarna vägen till stallet där den nyfödda Jesusbarnet låg. Stjärnan som prydnad har rötter från Tyskland under 1880-talet. Så började man också sätta en julstjärna i toppen på julgranen.

Tänk, så har vi det som alla barnen längtar efter, Jultomten. I Sverige kan det tyckas märkligt att den som kommer med julklapparna är en tomte, ty tomtar var i folktron inget man kunde lita på. De ställde till det genom att skrämma djuren på gården och hitta på en massa hyss och otyg, så man kan verkligen undra vad denna ”snälla” tomte kommer ifrån. Innan jultomtens intåg på arenan var det julbocken som kom med julklapparna, men möjligen har vi Jenny Nyström att tacka för tomtens mystiska omvändelse. Men fru Nyström skall nog inte ha all ära för att tomten blir den som kommer med julklapparna. Under senare delen av 1800-talet importerades tomten från England och Tyskland, vilka kanske inte viste att tomtarna egentligen var tämligen oberäkneliga. Den röda tomtefärgen och de jovialiska dragen är dock Jenny Nyströms förtjänst.

Till skillnad mot andra delar av världen som firar jul, så firar vi i Sverige jul på julafton. Detta kan tyckas märkligt då julen i den kristna traditionen ju firas till åminnelse av Jesu födelse den 25 december. Datumet kom till med hjälp av den julianska kalendern, kyrkofäders uträknande utifrån romersk tidsberäkning och de år då påskdagen infinner sig den 25 mars, samt munkars försök att tidsbestämma Jesu födelse. Så bestämdes att Jesus föddes den 25 december år ett. Nu stämmer detta inte helt tidsmässigt, då Jesus lär vara född mellan år 7 till 4 före Kristus, samt att ingen egentligen vet vilken dag på året som Jesus föddes, men 25 december är ju en lika bra dag som någon annan. Men nu kan man förstås utifrån när på året skattskrivningar lär ha skett för si sådär tvåtusen år sedan, få ett ungefärligt härad att utgå ifrån.

Troligtvis kan Nordens mörker ha något med vår julafton att göra. På kvällen den 24 december firades i kyrkan julbön där julevangeliet traditionellt lästes, vilket även idag är tradition. Det var också viktigt att julhelgens förberedelser skulle färdigställas. Idag ses hela dagen som julafton, medan i äldre tradition började julaftonen först efter att solen gått ner. Julafton var julhelgens inledning, men har idag fått betydelsen av att i det närmaste vara julens centrum. Sent på kvällen vid julnatten firas i kyrkorna ofta julnattsmässa och sedan skall prästen upp tidigt på juldagsmorgonen för att fira julotta.

Som så ofta blandas traditioner, gamla som nya, med varandra. En del traditioner vet vi mycket om och annat något mindre, samt några traditioners ursprung blir till mer eller mindre troliga skattningar. Gammal folktro, sägner i samband med Asatron, Isländska sagor så som Eddan, kristendomens evangelieberättelse, blandas med Kalle Anka önskar god jul. Julhandeln är handelns största och viktigaste helg, då försäljningen under december ökar med tiotals miljarder kronor. Allt förändras och idag ökar näthandeln lavinartat. I år uppmanas vi att bara fira jul med våra närmaste och att undvika att umgås med människor som vi dagligen inte brukar umgås med. Max åtta personer, så det blir minst sagt en ovanlig jul. Kyrkornas julkonserter och gudstjänster är fysiskt oftast inställda detta Covid 19 år, men vi får fira gudstjänst på nätet. Vi ställer om hela samhället, vi ställer om i våra kyrkor och vi ställer om julen.

Julen berättar om att Gud blir människa. Genom Jesus Kristus blir Gud fullt ut människa, sårbar och behov av trygghet. Detta är Guds storhet, att Han genom Inkarnationens stora mysterium blir levande människa. Genom honom vet Gud hur det är att vara människa, ty Gud är Fadern, Sonen Jesus Kristus och Helig Ande. En och samma Gud uppenbarad för oss. Så möter han oss i våra liv, likt ett litet barn på ett jordgolv, vilket blir julens innersta budskap. Så låt oss tillsammans i våra hem fira en välsignad fröjderik jul och önska varandra en riktigt GOD JUL.