Stora Kopparbergs kyrka - historik - Svenska kyrkan i Falun

Basilikan 1300-talet - 1450/75

Det är möjligt att det på kyrkans nuvarande plats legat ett mindre kapell, byggt på 1200-talet, eventuellt redan i slutet på 1100-talet. Placeringen av den västra av de båda portalerna på kyrkans södra långsida kan tyda på detta.

Den nuvarande kyrkans äldsta delar härstammar från 1300-talet. Kyrkan byggdes ursprungligen som en basilika med högt mittskepp och lägre sidoskepp. Kvar av den kyrkan är mittskeppets västgavel och dess portal, den som nu leder in till kyrkorummet från vapenhuset. Likaså härstammar från basilikans tid delar av de så kallade konsistorieväggarna, det vill säga mittskeppets längsgående väggar ovanför valven mellan pelarna. Kyrkans östra gavel var belägen vid den nuvarande kortrappan. Byggnadsstilen var höggotisk, materialet av gråsten och tegel.

Hallkyrkan 1450/75 -1684

Vid ombyggnadsperioden 1450 till 1475 förändrades kyrkan från basilika till hallkyrka. Under denna tjugofemårsperiod skedde omfattnade förändringar i av kyrkan:

Sidoskeppen vidgades till nuvarande bredd. Valvslagningen av mittskepp och sidoskepp ägde rum och kyrkan försågs med åttkantiga tegelpelare. Sakristians västra del, med den där ovanpå belägna gapskullen, kom till. En rundbågefris på västgavelns utsida (delvis nu skymd av det senare tillbyggda tornet) finns kvar från denna tid. Ett korskrank byggdes, som omfattade de två östligaste travéerna i mittskeppet (travé är beteckning på en valvavdelning mellan pelare).
Altaret stod fritt i koret men flyttades 1604 till korväggen. Till altaret skaffades ett altarskåp. Kyrkans båda madonnabilder (från Lübeck 1480-90) och pietàn (Maria med sin från korset nedtagne son i sitt knä - gjord av Bernt Notke-gruppen 1485) kan ha hört till detta altarskåp. Vid ingången till koret fanns förmodligen ett triumfkrucifix. Det är inte omöjligt att det är det som nu hänger i valvet till det nya koret (detta krucifix är ett svenskt arbete från omkring 1450).
Omkring 1500 fick kyrkan sin dopfunt (av uppländsk kalksten, svenskt arbete från Mälardalen). Den placerades längst västerut i kyrkan, innan det fanns bänkar i den. Också omkring 1500 byggdes ett vapenhus på sydsidan vid den västra av de båda portalerna.
Predikstolen med sina snidade figurer på korgens utsida tillkom 1618-24. Den var från början rikt bemålad. Ursprungligen satt den på en pelare intill korskranket på den södra sidan. Den har sedemera blivit hårt restaurerad i olika omgångar. Vid ombyggnadsperioden 1620-27 försågs altarskåpet med en predella och en omramning. En teori är att de statyetter som nu finns på panelen i Mariakoret, och som före senaste restaureringen stått på prediksstolstaket, har hört till denna omramnig. En annan teori säger att figurerna från början gjordes för predikstolen.
1658 flyttades dopfunten till det dåvarande koret.

Korförlängda kyrkan - före 1898 (1684 - 1898)

Nästa större ombyggnadsperiod ägde rum 1684-86:

Kyrkorummet förlängdes med det nuvarande koret. Korskranket flyttades också österut och triumfkrucifixet placerades ovanför ingången till koret, alltså ovanför kortrappan. Predikstolen flyttades till den norra av de båda pelarna strax framför den främre korsgången, det vill säga där den satt före restaureringen 1978-79.
1691 byggdes sakristian till åt öster och förenades med den gamla med ett par trappsteg.
1698 byggdes en orgelläktare i två våningar längst i väster. Här placerades en ny orgel. Den gamla hade stått på gapskullen. Senare tillkom även andra läktare längs norrsidan och i väster. Till exempel byggdes gapskullens läktare ut till pelarna framför och hade till och med under en tid två våningar.
1757 drabbades kyrkan av en brand efter ett blixtnedslag. Hela taket brändes av och kyrkan fick en del andra brandskador. Vid branden togs bland annat altarskåpet bort och placerades senare i korets södra sida innanför korskranket. 1770 flyttades det ut ur kyrkan på uppmaning av biskop Benzelstierna och är sedan dess försvunnet. Samma öde drabbade även korskranket. Likaså ansåg Benzelstierna att triumfkrucifixet skulle avlägsnas. Detta skedde dock först i början av 1800-talet.
1778-80 sattes längst i öster upp den stora altartavlan av Jonas Hoffman föreställande Jesu nedtagande från korset. Därmed igensattes korfönstret längst i öster. Inför det förestående tornbygget revs vapenhuset i söder 1779. Samma år slammades kyrkan invändigt i rött. Tornet blev färdigbyggt 1781. Det kröntes då av en karnissvängd huv. Den rundbågiga tornportalen, den s k Warp-dörren, försågs med kopparklädda portar, desamma som fortfarande finns där.

(Fotografi från ca 1890-talet)

Kyrkan efter restaureringen 1901

Restaureringen som pågick under åren 1898-1901 var mycket genomgripande.

Tornet försågs med sina nuvarande höga spiror, som senare bekläddes med koppar. Samtidigt tillkom de små tornen på strävpelarna. Mittskeppets yttertak höjdes och försågs med skiffer. Åtminstone från 1500-talet hade det varit kopparklätt. Så var det fram till 1797, då det blev svårt skadat vid en storm. Koppartaket ersattes efter detta med ett tjärat spåntak. De båda portalerna på sydsidan gjordes om, men den västliga av dem behöll dock sin gamla form. En ytteringång till sakristian togs upp på dess västsida.

Samtliga fönster och muröppningar förstorades avsevärt. Ett nytt rundfönster tillkom på den södra långsidan ovanför den östra portalen. Korets östligaste fönster återupptogs och försågs liksom övriga korfönster med glasmålningar eller färgat glas. Teglet togs åter fram på pelare, valvstrålar och fönsteromfattningar. Murytor och valvkappor putsades och slammades med gulvit färg och försågs med olika sorters målade orneringar.

I koret sattes panelen upp. Altaret längst i öster blev nytt, flyttades fram något och kläddes med kalksten. Den höga altaruppsatsen tillkom och bestod då även av en baldakinliknande överbyggnad (borttagen 1932) ovanför träskulpturen föreställande Kristus såsom den gode herden. Altartavlan hade härvid flyttats till en plats i korets norra del.

Orgeln flyttades ned i kyrkan, placerades till höger om ingången till sakristian, där den upptog ett mycket stort utrymme. Ovanpå orgelfasaderna placerades de båda madonnafigurerna. Orgelläktaren i väster från 1698 hade rivits. Altartavlan från 1780 fick sin plats på den östra orgelfasaden. Triumfkrucifixet sattes upp ovanför den västliga portalen på sydsidan.

1934 upprustades kyrkan med ny värmeledning, varvid källaren i sakristian gjordes om, liksom delar av sakristian i väster.

Ombyggnaden 1963

1963 byggdes den nya orgelläktaren i väster och försågs med den nuvarande orgeln. Den gamla orgeln framme i norra sidoskeppet revs. Den stora altartavlan flyttades till väggen på sin nuvarande plats. Samtidigt gjordes vapenhuset om och utrustades bl a med de båda glasportalerna, den väggfasta soffan, med mera.

Kyrkans huvudorgel är byggd av firman Frobenius och Son i Köpenhamn 1963. Den har 31 stämmor fördelade på huvudverk, ryggpositiv, bröstverk och pedal. Några av stämmorna i P L Åkermans orgel från 1862 återanvändes. För intonationen svarade firmans grundare Erik Frobenius.

Restaureringen 1978-79

Under åren 1978-79 restaurerades kyrkorummet grundligt och fick i stort sitt nuvarande utseende.

Kyrkan rengjordes, så att bland annat den gulvita färgen med målningarna från 1901 åter kom fram. Några fläckar av smuts, som visar kyrkans "färg" före restaureringen, sparades. (På planen över kyrkan på sista sidan är dessa ställen markerade med en liten bokstav inom en ring. Närmare lägesbeskrivning av smutsfläckarna finns nedan.)

Predikstolen flyttades en pelare åt öster. Den "bubbla" undertill, som den vid ett tidigare skede hade försetts med, avlägsnades. Samtidigt sänktes predikstolen och drogs in från mittgången något.

Ett nytt altare av kalksten från Borghamn placerades fritt på korgolvet. Det gamla altaret, som inte längre används som sådant, fick stå kvar som ett minnesmärke på sin plats i absiden. Den gamla altarringen togs bort. Den nya består av lösa sektioner.

Bakom det nya altret placerades ett Krucifixet, som är ett processionskors, tillverkat av konstnären Jörg Jeschke, Falun. Det visar den över döden segrande Kristus - han är inte längre fastspikad på korset, han har lämnat spikarna.

I norra delen av koret inreddes ett kombinerat andakts- och dopkapell. Vid väggpelaren placerades en av de båda madonnastatyerna. Koret kallas numera Mariakoret. På panelen i koret placerades de tidigare nämnda statyetterna, som från 1901 hade varit placerade på predikstolstaket.

Dopfunten flyttades till Mariakoret från sin plats vid den södra pelaren vid kortrappan uppe på korgolvet.

Den södra delen av koret blev platsen för kören. De gamla bänkarna i denna del av koret blev borttagna. Nya blåklädda stolar anskaffades till hela koret.

Triumfkrucifixet, vilket möjligen är det ursprungliga, kom tillbaka till sin gamla plats ovanför kortrappan. Det är fäst på ett nytt kors i ek för att ge ett lite kraftigare intryck.

Pietàn flyttades från korets väggpelare i söder till pelaren i jämnhöjd med predikstolspelaren.

På pietàns gamla plats placerades en bild av den helige Franciskus. Denna bild är en gåva 1993 av en katolsk franciskanbroder från Assisi, fader Max Mizzi.

Avståndet mellan bänkarna ökades något och trägolvet i bänkkvarteren sänktes nästan stengolvets nivå. Det främre norra bänkkvarteret utökades. Bänkar och trägolv rengjordes och målades om i stort sett i samma färg som tidigare.

Porten till gapskullen försågs med en dörr, gjord av ryggstöden från överblivna kyrkbänkar.

En ny röd matta anskaffades för mittgången och främre korsgången.

Ljuskronorna, som alla tidigare hängde ovanför mittgången, placerades om: två i mittgången, de övriga i valvbågarna till sidoskeppen framme i kyrkan. Frånsett dessa kronor och lampetterna i sidoskeppen anskaffdes ny belsyning till kyrkan.

De ovala psalmtavlorna flyttades från pelarna vid kortrappan till norra respektive södra Iångväggen. De försågs med vit botten till nya siffror. Nya vita psalmtavlor ersatte de gamla svarta på nya platser på långväggarna.

Under hela golvet i koret och under trägolvet i bänkkvarteren blev plaströr för golvvärme ingjutna i betongen. Samtidigt byttes alla golvstenar i koret ut mot nya.

Sakristian blev målad och försedd med nya skåp. Ett nytt beredelsebord (även detta av kalksten från Borghamn) med piscina iordningställes under det östra fönstret. Bredvid detta placerades den andra madonnabilden. På den södra väggen placerades ett porträtt av Laurentius Blackstadius, en gång kyrkoherde i församlingen, död 1640. Tavlan hängde tidigare ute i kyrkan på den södra långväggen. På sakristians västra vägg placerades ett porträtt av prosten Ekström.

Den förut öppna valvbågen omedelbart till höger om ingången till sakristian från kyrkan sattes igen. Där blev istället infogat ett kassaskåp för kyrksilver, med specialglas. Särskilt värt att nämna bland kyrksilvret är den s k S:te Örjenskalken (se nedan).

Mitt emot glasmontern hängdes den medaljong av J. O. Wallin, som tidigare hängde inne i kyrkan på södra långväggen vid kortrappan,

Som en följd av glasmonterns tillkomst sattes en gallervägg i smide upp i sakristian. Den var en gåva av STORA, vilket framgår av koppartecknet nere till vänster från sakristiedörren sett.

Källaren under sakristian med pannrum, el-central och personalrum förändrades helt och moderniserades.

I anslutning till vapenhuset, som annars inte genomgick några större förändringar, tillkom en toalett och ett stolsförråd. En ny minnestavla över den senaste restaureringen sattes upp i vapenhuset. Trappan upp i tornet ledde i första hand till en nyinsatt mellanvåning, som till största delen upptogs av ett körrum. En port togs upp i väggen mellan körrummet och orgelläktaren inne i kyrkan.

Förändring i kyrkan perioden 1979-2007

Under de senaste tjugo åren har ett flertal förändringar skett i kyrkorummet.

År 2000 fick kyrkan ytterligare en orgel, vilken placerades i koret. Den är en historisk orgel byggd i romantisk stil 1914 av den engelske orgelbyggaren Hill. Orgeln har 10 stämmor fördelade på huvudverk, svällverk och pedal och är unik i sitt slag i Sverige. Den är renoverad och uppsatt av Tostareds Kyrkorgelfabrik och kunde anskaffas först efter betydande frivilliga bidrag.

Orgelns placering i koret är ett led i kyrkomusikernas strävan att skapa närhet till församlingen

Det 1963 iordningställda körrummet bakom orgel byggdes 2003 om helt. Ett pentry samt en toalett iordningstäldes i anslutning till det helt ombyggda körrummet.

2004 minskades antalet bänkar i kyrkan genom att den första raden i kvartern längst fram och en (?) bänkrad längst bak avlägsades.

2006 anförskaffades ett nytt altare till Mariakoret samt ett mindre processionskors och tillhörande ljusstakar.

Även ljudanläggingen byttes ut och kyrkvakmästarens ljudbord flyttdes fram i kyrkan.

2007 anslöts kyrkan till det kommunala fjärrvärmenätet. Källaren med pannrum utrymdes och är nu endast ett lagerutrymme.

Kyrkklockorna i tornet

Kyrkan har fyra klockor, vilket är mycket ovanligt. I stiftet är det bara domkyrkan i Västerås som har lika många. De är i storleksordning:

1) Storklockan från 1598, omgjuten 1744. Vikt 4,5 ton.

2) Angångsklockan från 1622, omgjuten 1695. Vikt 2 ton.

3) Tredje klockan (f d lillklockan, numera inofficiellt kallad
Mariaklockan) från 1628, omgjuten 1706. Vikt 1,2 ton.

4) S:ta Annas klocka (numera lillklockan) från 1987. Ersatte Mäster Pärs klocka). Vikt 1 ton.

Mäster Pärs klocka från 1647, omgjuten 1737, var tidigare angångsklocka. 1986 uppmärksammdes en begynnande sprickbildning. Klockan togs ur bruk och ersattes av S:ta Anna klocka 1987. Mäster Pärs kocka ställdes 1988 upp utanför kyrkan på tre block från gruvan.

Kyrkans namn

Kyrkan har i alla tider haft namn efter kopparberget, "Capella cupri montanis", kopparbergets kyrka. 1641 blev Falun stad. Man beslöt då att vid torget uppföra en ny och pampigare kyrka, som bättre speglade den svenska stormaktstiden och Faluns status som rikets andra stad. Efter invigningen 1655 kom de båda kyrkorna att kallas Gamla resp Nya kyrkan.

I mitten av 1700-talet fick Nya kyrkan sitt nuvarande namn efter drottning Kristina. Därmed väcktes idén att ge också den gamla kyrkan ett namn efter en känd person. Man antog då att kyrkan en gång varit tillägnad Maria (Jesu mor eller, mindre troligt, Maria Magdalena). Som en följd av detta antagande fick på 1800-talet de två gator, som då ledde upp till kyrkan, namnen Södra respektive Norra Mariagatan. Försöket att uppkalla kyrkan efter Maria slog aldrig igenom på allvar.

Alla medeltidskyrkor var visserligen i regel tillägnade ett helgon. Men teol dr Hans Lundin (ordf i kyrkorådet 1977-1979) gjorde på 1980-talet en utredning som visar att det inte finns några belägg för att kyrkan varit en mariakyrka. Naturligare hade varit att hon skulle varit helgad åt S:ta Anna (enligt en tradition mor till Maria), bergsmännens skyddshelgon. Men om detta finns inget dokumenterat.

Mariastatyerna

Man lägger snart märke till att Maria bär Jesus på vänster arm på den ena statyn, men på höger arm på den andra, vidare att båda är platta på ryggsidan. En trolig teori är att det här är fråga om en s k dubbelmadonna, som det finns förebilder till på kontinenten. De skulle då ha stått med ryggarna mot varandra och med en mandorla (utgående ljusstrålar från ryggen) mellan sig. En dubbelmadonna kunde hänga i valvet in till ett mariakor, och kunde på det sättet ses från båda hållen.

S:te Örjenskalken

S:te Örjenskalken är en kopia av en 1400-talskalk som en gång funnits i kyrkan, fram till den tid då Gustav Vasa lade beslag på det mesta av landets kyrksilver för att finansiera statsskulden. Denna kalk tillhörde bergsmännens gille, S:te Örjen, vars gillestuga då låg på kyrkogården. Den måste ha använts framför allt vid gillets mässor i kyrkan. På något sätt räddades den undan att bli indragen till kronan och återfanns i mitten av 1800-talet i något förändrat skick (detta gäller särskilt kuppan) i Skänninge kyrka. Numera förvaras den på Historiska muséet i Stockholm.

Gustav Vasa lät snart stänga alla medeltida gillen. Så skedde också med S:te Örjen. Men gillet återuppstod 1921 med nya och andra syften och finns nu i Stockholm. Detta gille lät 1990 göra och skänka till Stora Kopparbergs kyrka en relativt exakt kopia av den första kalken såsom den ursprungligen måste ha sett ut, alltså inte med den kuppa som Skänningekalken fått någon gång under 16- eller 1700-talet. 1994 skänkte gillet även en patén, men denna är inte en kopia av någon tidigare existerande patén.

Tre stora biblar

I sakristian finns tre stora gamla biblar framlagda på ett bord:

1) En Gustav Adolfsbibel med tryckår 1618. Den är en lätt bearbetning av Gustav Vasabibeln, den första helbibeln på svenska. Boken är skänkt 1986 av fru Ingrid Hellberg.

2) En Karl XII-bibel med tryckår 1703.

3) En Gustav V-bibel (en 1917 års s k familjebibel). Detta exemplar är unikt på det sättet att det är ett av de få av denna särskilt vackert utformade upplaga, som undgick att totalförstöras vid en häftig eldsvåda. Branden inträffade nämligen innan större delen av upplagan hade hunnit distribueras.

4) En psalmbok från 1774.

5) En mässbok från 1557, skänkt på 1980-talet av prästen Peter Noeske.

Stora Kopparbergs kyrka - historik