Vistorps kyrka tronar mitt i den lilla byn. Där inne, eller i den gamla lanthandeln strax intill, hittar man ofta Kent Strängby. Kent är nybliven pensionär med hjärtat i bygden och i kyrkans gemenskap. Sedan unga år har han lärt sig att ta hand om kyrkan, då farfar var kyrkvärd och pappa både kyrkvärd och kyrkvaktmästare under många år. Själv ville han bli präst när han var liten.
– Jag minns när jag som treåring fick stå på pappas fötter när han trampade igång orgeln vid gudstjänsterna, berättar Kent.
Han fanns sedan ofta vid sin pappas sida och hjälpte till att göra i ordning inför gudstjänsterna i Vistorps kyrka. 1990 anställdes han som kyrkvaktmästare i dåvarande Yllestads pastorat.
– Jag har trivts väldigt bra med mitt arbete och det bästa har varit alla möten med människor som kommer till gudstjänsterna, säger han.
Han bor precis intill kyrkan och står alltid till tjänst med att öppna upp och visa kyrkan om han ser att det kommer besökare. Intresset var extra stort efter att den tredje Änglagårdsfilmen spelades in i Vistorps lanthandel.
– Det är så roligt och få träffa människor och berätta om bygden och inte minst om kyrkan.
Oftast kan han berätta om de gamla byborna och var de bodde. Det finns mycket historia lagrat hos Kent.
Sedan han var sex år gammal har han också varit med och satt upp julgranen i Vistorps kyrka.
– När jag hjälper vaktmästaren med att göra det i år, innebär det alltså att det är 60:e gången jag gör det. Det är ett verkligt hedersuppdrag, säger han.
Jag undrar om det finns någon händelse som han minns särskilt väl från alla år då han varit engagerad i Vistorps kyrka.
– Ja, 1973 när Gustav VI Adolf låg för döden, började klockorna helt plötsligt att ringa på kvällen. Pappa trodde att det var någon som busade, men det fanns ingen där och klockorna gick inte att stanna. Alla trodde nog att nu hade kungen dött. Men det visade sig senare att det var en fladdermus som kommit åt systemet på något sätt.
Att gemenskapen i kyrkan betyder mycket för honom märks i samtalet. Han pratar varmt om detta och har också gjort mycket för att skapa sammanhang där människor får samlas. Bland annat har han alltid ordnat med enkelt kyrkfika som varit mycket uppskattat. Hans engagemang märks också i de uppdrag han haft i församlingsråd, bibelgrupper, Lekmannakår och i arbetet med den nya pilgrimsleden mellan Falköping och Jönköping.
Något som funnits med under hela Kents liv är intresset för gamla filmer från 40- och 50-talet, både svenska och amerikanska. Han har en stor samling filmer och ville gärna att fler skulle få ta del av dem. Det resulterade i att han 2012 startade upp sina omtyckta filmkvällar. Först höll han till Yllestads gamla församlingsgård och sedan har han visat filmer i både Åslebygdens och Slöta-Karleby församlingar. Första filmen som visades var Vingslag i natten och sedan dess har det blivit ett 30-tal filmer till. Visningarna är alltid välbesökta och numera håller han till i Slötagården.
– Jag vill glädja andra människor, främst de äldre, det har jag alltid velat göra sen jag var liten, berättar Kent.
När jag lämnar Vistorps socken nynnar jag på Höga gärdet från Änglagård och tänker på det samtal jag haft med Kent och på hur hans släkt verkat i Vistorps socken och tagit hand om människor både i kyrkan och lanthandeln.
Att vara kallad till att hjälpa människor, att känna sig kallad att glädja andra i Guds stora gemenskap och sprida Guds kärlek. Det får mig att tänka på en av de mindre kända psalmerna från psalmbokstillägget.
Tänk, vilken underbar nåd av Gud,
Att du får vara hans sändebud
Och till den döende världen gå
För att hans kärlek säde så.
Gå, gå såningsman, gå
Gå, gå, såningsman gå
Ut att den ädla säden så
Gå, gå, såningsman, gå.
Sv. Psalm 734:1
Text: Birgitta Lindh