Foto: Mats Winbro

Källsjö kyrka

Den gamla kyrkan

På samma plats som den nuvarande kyrkan fanns den gamla som var byggd i gråsten och täckt med spåntak. Den kyrkan var utan torn, och klockan hängde i en fristående klockstapel av trä. Under 1500-talet kom ett påbud från den danske kungen om att kyrkan skulle nedbrytas och att folket istället skulle gå i närliggande kyrkor. Detta blev dock aldrig verkställt. 1823 hölls flera stämmor med förslag om att Källsjö och Ullared skulle ha en gemensam kyrka i Hjärtared, som ansågs ligga i centrum av de båda församlingarna. Både Ullaredsborna och Källsjöborna förkastade dock detta förslag. Källsjöborna beslöt att reparera och väsentligt utvidga sin kyrka, vilket gjordes 1826. Efter denna restaurering var kyrkan 15 meter lång och 8 meter bred. Predikstolen från den gamla kyrkan är deponerad till S:t Olovs kapell i Tylösand. Den gamla kyrkan revs ned våren 1838 innan den nya byggdes på samma plats.

Den nya kyrkans byggande

Det tog lång tid att bygga denna. Lantmätare Vallmark gjorde ritningen 1835. Kungl. Maj:t beviljade 1836 kollektmedel till ny kyrka. 1838 har byggmästaren Nils Andersson, Sandhult, kommit igång med byggandet. 1841 avlider han, och byggmästaren S. Pettersson, Sandhult, fortsätter bygget. Kyrkan står färdig 1841 och invigs den 20 juli 1842 av biskop Anders Bruhn. Den är 24 meter lång och 11 meter bred.

Dopfunten

Den är tillverkad i dopfuntsverkstaden i Fagered av den s.k. Fageredsmästaren under 1200-talet och är kyrkans äldsta inventarium.

Den gamla altartavlan

Den är från 1600-talet och hänger på söderväggen. Den visar korsfästelsen med Jesu mor Maria och lärjungen Johannes på var sin sida av Jesus på korset. Följande inskriptioner finns: ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enda Son” och ”Se Guds Lamm”.

Kyrkklockorna

Den gamla klockan innehåller ingen inskription och är kanske från 1500-talet. Den nya är gjuten av Olssons klockgjuteri i Ystad år 1958. Den bär inskriptionen: ”Lov, pris och tack vare Dig o Gud. En nåd det är att i vårt land än tempelklockor ljuda. Likt källor invid öknens rand, Guds gårdar svalka bjuda. Där helgedomen öppen står, dit folk upp till högtid går, där grönska fridens palmer, där sjungas lovets psalmer”.

Predikstolen

Den är från 1841 och gjordes av Johannes Andersson, Mjöbäck. Han levde mellan åren 1780 och 1860. Kostnaden var 133 riksdaler. Predikstolen målades 1842 av Theodor Mohme.

Orgeln

Den första orgeln i kyrkan blev klar 1885, byggd av A. Zetterkvist, Örebro. Den nya orgeln byggdes av Grönvalls orgelfabrik och invigdes 1965.

Läktarmålningar

Här finns målningar av Jesus och hans apostlar. Under slutet av 1800-talet föreslog dåvarande präster att dessa målningar skulle överstrykas med vit färg, men det blev avstyrt på en kyrkostämma. Målningarna är utförda av Theodor Mohme 1842. Han levde mellan åren 1795 och 1850.

Korfönstret

Altartavlan är från 1943 och utfördes av Einar Forseth som levde mellan åren 1892 och 1988. I korfönstret framträder i mitten bilden av den uppståndne Jesus med en, mot alla, öppen famn. Vid hans huvud och hans fötter knäböjer änglar. Till vänster skymtar korset och till höger den öppnade graven. Följande inskriptioner finns: ”Gud är kärleken” och ”Jag är uppståndelsen och livet” samt ”Jag är det sanna vinträdet, I ären grenarna”. Nedtill finns vinträdet med fruktbärande grenar, omgiven av symbolerna för de fyra evangelisterna (ängeln, lejonet, oxen och örnen).

Nattvardssilvret

Nattvardskalkens fot och skaft är troligen från 1500-talets senare del, kanske tillverkad i Danmark. Kalkens cuppa eller skål är tillverkad av A. T. Barkman i Varberg 1850. Patenen är tillverkad av samme man 1850. Det finns en oblatask av trä från 1700- eller 1800-talet som inte används nu.

Ljusstakar

Bland ljusstakarna kan nämnas två från 1743 av mässing samt två från 1600-talet av malm.

Kista

En rödmålad kista av ek från 1752 finns.

Golvur

Det är från 1852.

Dopfat

Ett dopfat av mässing är från 1621.

Funtahålan

Under den nya kyrkans byggande 1838 hölls gudstjänsterna strax intill i en håla med en backe intill. Där står då dopfunten, och platsen kallades ”Funtahålan”.