Foto: Gustaf Hellsing

Fängelsekyrkan – om arbetet på en anstalt

Fängelsekyrkan finns på varje häkte och kriminalvårdsanstalt. Alla människor har rätt att utöva sin religion – och i detta ingår möjlighet att tala med själasörjare från det egna samfundet eller den egna religionen.

[Publicerad 2017-08-02]

Jag arbetar som själasörjare på Ringsjöanstalten i Stehag och besöker anstalten varje vecka. Det är en stor förmån att få arbeta som fängelsediakon, att få möta dessa mina medsystrar och dela deras livskamp, att emellanåt få fungera som en container där deras bördor får läggas av. Att få vara en medbärare helt enkelt.

Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig. – Matt 25:35-36

Som diakon funderar jag ibland över var nöden är som störst, men på ett fängelse behöver jag inte göra det. Den är ständigt där, för intagna som dagligen brottas med en sviktande självkänsla. Att arbeta med helhetssynen – det vill säga den fysiska, den sociala, den personliga och den andliga världen – är viktigt.

I våras uppkom önskemål om att ha en eftermiddag med fokus på helheten – friskvård för kropp och själ. Jag bjöd därför in min diakonkollega Carola Störbäck, tillika massör, att komma och samtala om hur kropp, själ och ande hör ihop, och därefter lära ut enkla tips om massage. Dagen avslutades med ljuständning och bön. En mycket uppskattad eftermiddag, som jag tror betydde mycket för många. 

Till hösten kommer vi, förutom de andakter som hålls regelbundet, även fira mässa och erbjuda kvinnorna bikt vid behov, då min min prästkollega Cecilia Rangvin följer med till Ringsjöanstalten.

Vår förhoppning är att i framtiden kunna erbjuda de intagna retreat; meditation, massage, avslappning, målning och enskilda samtal vid några tillfällen per år. Något vi tror är helande för kropp och själ.

Sinnesrobönen: Gud, ge mig sinnesro Att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan. Och förstånd att inse skillnaden. Amen. / Reinhold Niebuhr, 1926

På min handled bär jag armband med bokstäverna W.W.J.D: What Would Jesus Do?. Genom att börja i mötet och ha ett genuint intresse för sin medmänniska kan mycket ske, och det gör det också. Det diakonala förhållningssättet, det inkluderande, omfattar varje människa vi möter. När vi vågar se varandra i ögonen och lyssna till varandras livsberättelser finns det hopp.

/Anna Sjögren, diakon