Foto: Mattias Pettersson

Västermo kyrka

Här kan du se vad som är på gång just nu och läsa mer om Västermo kyrka

Västermo kyrka bedöms ha anor från 1100-talet ursprungligen och är av romansk typ med indraget kor. Ett bevarat fragment av en romansk dopfunt från ca år 1200 indikerar att en kyrka fanns på platsen vid denna tid. Koret har byggts om under medeltid och under sent 1600-tal i samband med att ett gravvalv inrättades i golvet.

År 1687 utvidgades kyrkan även åt väster genom att det tidigare västtornet revs. Om- och tillbyggnad har skett genom århundradena. Vid renoveringen 2008 påträffades rester av en medeltida sakristia i anslutning till kyrkans norra sida. Kyrkogården har mycket karakteristiska sandgravar söder om kyrkan. Entrén in till kyrkogården ligger innanför portgången på klockstapeln som har en sockel av natursten.

  • Kyrkan rymmer 120 sittande personer.

Adress

Västermo kyrka, 640 40, Stora Sundby

 

Foto: Mattias Pettersson

Dopfunten

Dopfunten av sandsten härrör från 1600-talets början. Den är sanno­likt utjord av någon av de stenhug­gare som var verksamma vid tidens stora slottsbyggen, t.ex. i Eskilstu­na och Nyköping, och har också en ganska prefan karaktär

 Predikstolen

Foto: Mattias Pettersson

Den nuvarande predikstolen är tillverkad för Öja kyrka 1630 av snickaren Lars Strängesson och målaren Peder Jonsson. Den skänktes av Carl Eriksson Sparre och hans maka Görvel Posse på Stora Sundby, men när Öja nya kyrka byggdes 1847 -1850 kasserades den och blev liggande i skadat skick på kyrkvinden fram till 1911, då den skänktes till Västermo och restaurerades. Med sin rika snidade utsmyckning och sina inläggningar är predikstolen en högklassig representant för sin tids snickarkonst. I korgens nischer är skulpterade figurer placerade, från vänster Paulus, Matteus, Johannes, Jesaja (Esaias), Markus och Lukas. Under Jesaja finns tre vapen samt initialer syftade på donatorn Carl Sparre (i mitten) samt hans båda hustrur Margareta Axelsdotter (Natt och Dag) och Görvel Posse. 

 

Foto: Mattias Pettersson

triumfkrucifix

Mellan långhus och kor hänger ett triumfkrucifix, snidat av bygdekonstnären Albert Bengtsson, Hålåsen i Öja, 1934.

 

Foto: Mattias Pettersson


Altartavlan

Målad av flamländaren Theodor Rombouts 1626, fram­ställer Korsfästelsen och i bakgrunden Kopparormen. Troligen är det samma målning som 1687 uppsattes över altaret i det då nyuppförda koret. Sedan 1941 är den åter uppsatt som altartavla. Över altaret sitter fortfarande ljudtaket från 1803. Det bildar nu baldakin över en 1941 uppsatt oval oljemålningen.

oljemålning

Foto: Mattias Pettersson

På korets norra vägg hänger en oljemålning från 1600-talet, framställande Martin Luther och Philipp Melanchton med en svan mellan sig. Den latinska texten - ett Melanchtoncitat - lyder i översättning: "I livet skall jag bli en pest för dig, påve, och då jag dör skall jag bli din död. - Svanen Martin Luther är förutsagd av Hus". Den tjeckiske folkledaren och reforma­tionsivraren Jan Qohan) Hus, bränd på bål 1415, beskrev sig som en svan - svanen är symbol såväl för renhet som för Kristi dödsnöd - och förutspådde en ny svan 100 år senare. Luther betraktade sig som denna svan och svanen är ett vanligt Lutherattribut.

 

Foto: Mattias Pettersson

Klockstapeln

Klockstapeln från 1914 är ritad av arkitekten Georg A. Nilsson och leder tankarna främst till norrländska förebilder. I klockstapeln hänger tre klockor. Mellanklockan från 1300-talet är äldst; den bär stockholmsmästaren Hedenricus' gju­tarmärke. Lillklockan från 1683 är ovanligt nog av gjutjärn och köpt från Färna bruk i Västmanland. Storklockan, slutligen, är skänkt 1912 av församlingens klockare Lars Erik Wallinder med hustru. 

Kyrkogård

Sandgravar, Västermo kyrka Foto: Mattias Pettersson

Kyrkogården vi Västermo kyrka har sedan medeltiden utökats vid flera tillfällen. Här hittar vi bevarade sandgravar, något som var mycket vanligt på våra kyrkogårdar ända in på 1900-talet. Sandgravarna krattas traditionsenligt med mönster, allt efter kyrkogårdsarbetarnas kreativitet.