Träd blir möbler, blir symboler

Lönnarna i allén på S:t Eskils kyrkogård har fällts. Men de har fortfarande en funktion att fylla. Hos Cristian Lind och Jack Dalla Santa på designbyrån Contem ska de få nytt liv som liturgiska möbler i Fors nyrenoverade kyrka - ett unikt projekt för återanvändning av kyrkans egna träd. 

–  Det är väldigt ovanligt att församlingar tar hand om sina träd på det här viset, men det anknyter ju på ett fint sätt till återuppståndelsen i den kristna tron, säger de, och hoppas att fler församlingar ska ta efter. 

Det är 140 år sedan lönnarna planterades för att skapa en allé på den stora kyrkogården och enligt begravningsverksamhetens trädvårdsplan och länsstyrelsen var det nu dags för dem att fällas. Det var helt enkelt säkrast så, eftersom deras höga ålder också innebar en del risker. Men lönnarna landar i varsamma händer, hos två trädälskare som ser möjligheter i träd som annars blir spillvirke. Någon fick nämligen idén att träden skulle kunna räddas till fortsatt liv genom att använda virket till liturgiska möbler. Fors kyrka står inför en omfattande renovering och där sågs ett lämpligt tillfälle att förnya kyrkans interiör med möbler tillverkade av pastoratets egna träd. Kontakt togs med Contem – ett företag som drivs av Cristian Lind och Jack Dalla Santa; två möbelformgivare som bestämt sig för att värna det långsiktiga, det varsamma och det formstarka. De båda har känt varandra sedan förskolan och haft ett intresse för möbler och form sedan barnsben. 

– Våra föräldrar åkte på antikvitetsmässor på helgerna och vi fick hänga med. Vi lärde oss tidigt att hitta de där sakerna som var värda att rädda och att bevara, berättar Jack Dalla Santa när vi möter honom i Contems lokaler på Kungsholmen i Stockholm. 

Intresset drog dem åt olika, men liknande håll. Cristian startade ett företag som köper och säljer vintagemöbler. Jack utbildade sig till arkitekt i Schweiz. Sedan några år har de återförenats i Contem – en verksamhet där de får användning av den där lusten att rädda och bevara och som är helt unik i sitt slag i en bransch där det vanligaste är att skapa nytt från nytt. 

– Vi ville se om det gick att göra högkvalitativa möbler av material som förbises av andra, att förädla det på ett sätt som gör att det får leva vidare. Eftersom det är lite ont om träd i den urbana miljön där vi bor och arbetar började vi leta spillvirke i stora kassar och containrar på stan, som vi sedan skapade möbler med. Det fungerade ett tag, men med tiden blev det lite krävande. Så småningom fick vi hitta andra sätt. 

Ett sätt har varit att söka upp parker, kyrkogårdar, innergårdar och andra platser där de förstått att träd är på gång att fällas. Träd de ber om att få vara med och ta hand om. Men bara för att det är mindr e krävande än att leta spillvirke i plastkassar på stan, betyder det inte att det är lätt. Träd som planterats i en urban miljö för att ge skugga, ge liv åt en plats, vara vackra, är inte det möbelindustrin vanligen väljer för sin produktion. Det finns utmaningar där; krokigare stam, vildare växtsätt, saker man som möbelsnickare behöver förhålla sig till i formgivningen och ibland låta sig styras av. 

– Det gäller bara att lära känna egenskaperna som bor i just det träd som ska användas, förklarar Jack och fortsätter:

– Det är viktigt att träets karaktär får ta huvudrollen i uttrycket. Sen försöker vi hitta sätt att förstärka det, lyfta det. Oftast i formmässigt enkla möbler där virket får vara tydligt, Det handlar både om träslaget och det specifika trädet. Vi behöver få till en dialog med det, med dess historia och även med beställaren för att skapa något som ska få leva länge. För det, långsiktigheten och hållbarheten, är syftet med det vi gör. 

När Jack och Cristian grundade Contem såg de att det fanns en skyldighet gentemot skattebetalare att ta tillvara de fina urbana träden. Det kändes helt enkelt inte rätt mot medborgarna att bara ta ner och flisa gamla träd. Samtidigt såg de att det fanns saker de kunde göra för att stärka relationen mellan människa och objekt, så att möbler inte bara kasseras för att vi ledsnar på dem. Och i de urbana träden har de hittat mycket användbart material. Jack nämner almträ som ett exempel på ett vackert, starkt och dyrbart material när det förädlas, och fingrar samtidigt lite på stolen han sitter på, som är tillverkad i just alm.

– Den här kollektionen, berättar han, är tillverkad av almträd som stod på Carl Malmstens tomt i Bergshamra. 

Och med den informationen så är stolen inte längre bara en stol. Det är en stol sprungen ur ett träd som en av Sveriges mest kända möbelformgivare kan ha tagit sitt morgonkaffe under. Vem kan någonsin kassera en möbel med en sådan historia? 

Nu är det förstås inte alltid träden som Contem räddar till ett längre liv har en sådan berättelse, men alla träd har en. Och alla möbler som Jack och Christian tillverkar kan spåras med exakta koordinater till var ursprungsträdet en gång stod. 

– Det finns något sympatiskt med det. Att man vet varifrån virket kommer. Var det har varit tidigare. Det kopplar på ett sätt även ihop människor med varandra, att veta att mitt bord kommer från samma trädstam som ditt. Alla de här kopplingarna gör det svårare att bara slita och slänga. Man kastar inte saker man vet mycket om eller har en emotionell koppling till lika lätt. Vi bygger helt enkelt en anknytning till objekten. 

Just lönn är en ny bekantskap för Contem-duon. Men det bekymrar inte. Det väcker snarare lust och nyfikenhet att lära känna ett nytt material. 

– Det jag vet om lönn är att det är ett material som passar väl för möbeltillverkning; det är ett hårt och pålitligt material. Jag vet att vi kommer att kunna skapa spännande möbler till Fors kyrka utifrån de lönnar som har fällts vid S:t Eskil, säger Jack. 

Han och Cristian var på plats och såg S:t Eskils lönnallé innan träden fälldes.

– Det var en mycket vacker lönnallé. Jag förstår att många måste ha ett emotionellt band till träden och att det kan vara en sorg att de tas ner. Därför är det inte heller rätt att bara elda upp dem som flis. För det är ju det som sker om vi inte tar tillvara materialet. För oss är det värdefulla träd. Det är ju kyrkans träd, som bär på berättelser som kan stärka hela pastoratet i slutändan. 

Att bygga möbelpjäser till ett kyrkorum är en ny och spännande uppgift för Contem. Men också något som Jack anser ligger i linje med deras filosofi:

– Vi arbetar ju med gedigna, robusta möbler, som utstrålar stabilitet och trygghet. På samma sätt tänker jag att kyrkan är ett rum för just trygghet och stadighet. Men inte bara det. Vårt sätt att arbeta med en historia i materialet och att liksom ge något ett långt, riktigt långt liv rimmar också väl med kyrkans tanke om återuppståndelse, tycker jag. 

När vi träffar Jack i Contems lokaler har han ännu inte sett träden sedan de fällts.  Är det nervöst att lova kyrkan möbler utan att ha sett vilket virke träden kan ge och utan att ha erfarenhet av just lönn?

– Nej, det är det som är undersökningen. I det får vi anpassa vad för typ av möbler vi gör. Men man hittar alltid vägar framåt i processen. Det är ett visst spänningsmoment, men jag är övertygad om att materialet är utmärkt för att göra möbler av, svarar han.

De goda nyheterna låter inte vänta särskilt länge på sig. Några dagar senare befinner vi oss på S:t Eskils kyrkogård. Där ska de stora träden som fällts kapas till virke som ska få till sommaren på sig att torka. Cristian Lind är på plats för att se hur mycket av träden som kan användas för möbeltillverkning. Och han blir positivt överraskad, pekar ut det mörka kärnträet; det som möbelsnickare betalar dyra pengar för, och som kommer att ge möblerna sin unika charm. 

– Det är det som mest avslöjar trädets liv. Att det finns en historia. Det mörka kärnvirket är dyrast. Det kan man betala mycket för som snickare. Men vi ska använda så mycket som möjligt av träden, säger han och berättar att just nu pågår ett research-arbete för att sätta sig in i vad möbler kan ha för innebörd i en kyrka och vilka krav som behöver kunna ställas på dem. Hur länge behöver man till exempel kunna luta sig emot ett knäfall och vad krävs av möbeln för att hålla för trycket?  

Sådana frågor ställs alltså medan lönnarna sågas upp till virke i lämpliga mått för möbeltillverkning. Det jobbet görs av Andreas Asprou från Örebro, som sedan några år äger ett mobilt sågverk och som konstaterar att S:t Eskils lönnar är några av de finaste han sågat upp. Han har sett en del, eftersom han, som många trädentusiaster, åker runt i hela Europa och omhändertar kapade träd. Och liksom andra trädentusiaster ser han att träden ofta bär på en del berättelser. Inte alltid lika stillsamma som S:t Eskils lönnar:

– Jag har bland annat sågat upp träd i Europa som kom från Tyskland. Inuti träden hittade vi gammal ammunition från andra världskriget. Gissningsvis har människor arkebuserats vid träden, och kulorna kapslats in i trädens kärna med tiden. Sådana historier kan de också bära på, säger han, medan han sågar ner lönnstammarna till virke som inom ett par år kan bli något kyrkobesökaren kanske kan sitta på i Fors kyrka – något långsiktigt och formstarkt som påbörjades för ungefär 140 år sedan. 

Contems båda grundare har ofta fått höra att deras sätt att arbeta aldrig kommer att fungera. Det har sagts att det inte är tillräckligt bra kvalitet i det urbana virket. 

– Det där har bara triggat oss ännu mer, och fått oss att vilja utmana och testa. Och det har ju visat sig att det går. Nu kan vi bara hoppas att Svenska kyrkan i Eskilstuna blir pionjärer och får fler församlingar att tänka på samma sätt kring sina träd, säger Cristian.

– Som vi ser det är det ett framtida kulturarv vi får vara med och bygga tillsammans med kyrkan.