Fasta i andlig bemärkelse är inget som har med kroppsvikt att göra, utan är mer en metod för att förflytta fokus från mig själv till relationen med Gud och medmänniskan. En fasta behöver därför inte inrikta sig på mat utan kan handla om andra saker som upptar min tid på ett sätt som stör min relation med Gud, mig själv och andra människor. Poängen är inte vad jag avstår från utan att tiden, den mentala energin och tillgångarna som frigörs, när jag avstår från något, används till att fästa uppmärksamheten på Gud och medmänniskan.
Fastan är en av kyrkans äldsta övningar och i kyrkans liv finns två fasteperioder, adventsfastan som föregår julen och fastan före påsk.
Fastetiden varar i fyrtio dagar (exklusive sex söndagar), från askonsdagen fram till påskafton.
Anledningen till just fyrtio dagar är förmodligen den talmystik som förknippats med just talet fyrtio, hebréerna vandrade med Mose fyrtio år i öknen och Jesus fasta i öknen som varade just fyrtio dagar. Tidrymden anknyter som nämns ovan till en mängd tillfällen i Bibeln som tagit just fyrtio dagar eller fyrtio år.
Fastlagssöndagen 11 februari, är den av söndagarna som i kyrkans liv inleder fastan. Årets fastekampanj handlar om vad vårt psykosociala arbete betyder för människor i en katastrofsituation.
En fasta behöver inte inrikta sig på mat utan kan handla om andra saker som upptar min tid på ett sätt som stör min relation med Gud, mig själv och andra människor.
Fettisdagen 13 februari, dagen före askonsdagen då fastan börjar. Fastan bryts sedan på påsknatten.
Askonsdagen 14 februari börjar med askonsdagsmässa. Vid den kan man få ett kors av aska tecknat i pannan, som ett uttryck för fastans innehåll om Jesu vandring mot korset, och korsets betydelse av rörelsen genom död till nytt liv. I berättelserna om hur Jesus går vägen mot korset och döden, finns flera händelser och bilder som berättar om vad fastan handlar om.
// Marina Balado, präst Eskilstuna pastorat.
