När Erik, 47, slog i livets botten och vände sig till psykakuten blev han inte insläppt. I stället blev det Stadsmissionen i Eskilstuna som tog emot honom och gav honom hjälp att orka vidare. Det skulle rädda hans liv.
Erik, som egentligen heter något annat, föddes i ett hem där alkoholism och narkotikaberoende präglade tillvaron. Redan då han var tio månader gammal blev han lämnad till ett barnhem och under hela uppväxten har han flyttat mellan olika fosterhem. Det var en ganska säker väg mot missbruk och den vägen tog han. – Jag började röka och sniffa när jag var tolv och det ledde så småningom till tyngre droger, säger han.
Vissa perioder har han fungerat. Andra har han fallit in i djupare drogmissbruk, haft svårt att behålla jobb och lägenheter när både hans uppmärksamhet och hans pengar gått till droger. För två år sen kraschade han rejält. ”Slog i botten” som han själv uttrycker det. Utan jobb och lägenhet sökte han sig till en missbrukande bekant och hamnade själv i tyngre drogmissbruk som till slut ledde till en allvarlig psykos.
– Jag var paranoid, litade inte på någon och var rädd för allt. Jag mådde verkligen skit, och kände att jag måste bort ifrån det liv jag levt, måste göra något drastiskt.
Erik åkte till psykakuten, men blev nekad hjälp, eftersom han ansågs ha ”sociala problem”. De hänvisade honom i stället till Stadsmissionens härbärge i Eskilstuna. Där fick han mat och en säng för natten. Besöket på Stadsmissionen skulle bli Eriks räddning. För efter några besök där fick han frågan om han ville prata. – Jag litade fortfarande inte på någon, men visste inte vad jag annars skulle göra, så jag sa ja.