Vårens utställningar i Engelbrektskyrkan

Katarina Wolf

Vernissage 27 april i Engelbrektskyrkan kl. 12.00, visas v. 17-22

Katarina Wolf är konstnär och präst i Ekerö pastorat i Stockholm. 

Katarina ställer ut sina tavlor i Engelbrektskyrkan under vecka 17-22. ”Jag hoppas att besökarna känner sig friare och gladare när de sett utställningen,” säger hon, och beskriver hur hon vill att konsten ska bli en spegel för besökaren – en spegel som speglar både glädje och djupet av vår egen mänsklighet.

Konstnären och prästen Katarina: Konst som själens spegel

Katarina är konstnär, präst och ser sig själv som "en sökare, i positiv klang, där det alltid finns något mer att hitta." Som barn drömde hon om att bli zoolog, utbildade sig senare till sjuksköterska och därefter präst, vilket hon varit de senaste tolv åren. Katarinas kreativa uttryck har däremot alltid varit en del av hennes liv, och hon ser konsten som ett viktigt redskap för att kommunicera och fördjupa förståelsen av sig själv. 

Som konstnär beskriver Katarina hur hon drivs av en stark inre drift – en slags hunger som hon kallar "svarta hålet". Denna hunger härstammar från hennes barndom. "Jag finner min inspiration från det lilla barnet inuti som inte fick komma till tals i tidig ålder då talet inte fanns," berättar hon. Konsten blir en kanal för att uttrycka denna längtan och för att skapa något som känns genuint och djupt personligt. I sitt skapande fångar hon livets känslomässiga skeden, något som i hög grad reflekteras i hennes arbete som präst. Där möter hon människor i både sorg och glädje, och vid tillfällen då känslorna fyller hela rummet – något som hon liknar vid en känslomässig orkester.

Katarina ser konstutställningar i kyrkan som en möjlighet för kyrkan att nå ut på ett djupare plan och hjälpa människor att hitta en starkare koppling till sig själva. Hon beskriver hur "konsten får människor att få syn på sig själva." När vi tolkar konst, menar hon, gör vi det utifrån vårt eget inre, och denna tolkning kan öppna dörrar till en andlig dimension och skapa en läkande process. Hon beskriver kyrkan som "en mammas livmoder, där inuti är det omhållet och tryggt. Det skapas en chans att växa till." Här fungerar konsten som ett "ordlöst språk" som hjälper besökaren att öppna sitt hjärta och känna sig hemma i sitt eget sökande.

Katarinas målningar innehåller olika djur, ofta fåglar, och hon förklarar hur man kan se hennes konst som självporträtt då hon just målar det som stiger upp inuti. För Katarina är även humorn en viktig del av konsten, och hon vill att den ska synas både i motiven och i målningarnas titlar. "Jag är en person med mycket humor. Men, kanske med anledning av mitt judiska arv, så ser jag inte humorn som en motsats till seriositet."

Katarina ställer ut sina tavlor i Engelbrektskyrkan under vecka 17-21. "Jag hoppas att besökarna känner sig friare och gladare när de sett utställningen," avslutar hon, och beskriver hur hon vill att konsten ska bli en spegel för besökaren – en spegel som speglar både glädje och djupet av vår egen mänsklighet.