Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Emmaboda pastorat Besöks- och postadress: Torggatan 26, 36130 Emmaboda Telefon: +46(471)10195 E-post till Emmaboda pastorat

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Algutsboda kyrka

Välkommen till Algutsboda kyrka – en landsortskyrka i Vilhelm Mobergs hembygd.

Har du undrat över hur det ser ut när man går upp i Algutsboda kyrktorn? Här finns en video som visar det och som även låter dig se på utsikten från tornet!

Anno 1770 (Bildtext till bilden på kyrkan)

Besök

Kyrkan som ligger vid riksväg 25 är öppen i stort sett varje dag kl. 8 – 16. Kommer du till Algutsboda kyrka så har du möjlighet att via en knapptryckning på en elektronisk guide lyssna till historien kring kyrkan på engelska, tyska och svenska – den svenska berättarrösten talar alsbodialekt. Du kan även lyssna till körsång och en pilgrimsandakt, som Algutsboda församlings förre kyrkoherde Swen Ljungdahl och kantorn Linnéa Petersson spelat in.

Kyrkans historia

Någon gång under medeltiden byggdes Algutsbodas första kyrka. Allt talar för att det var just på denna plats. Här mitt i socknen, möttes stigar, senare vägar, från olika håll. Och läget på en höjd betonade dessutom kyrkans centrala betydelse. 

Den första exakta uppgiften om Algutsboda kyrka är från år 1567. Då brann den nämligen ner, liksom prästgård och magasin. Men sakristian, som är byggd av sten, klarade sig vid eldsvådan.

En ny träkyrka stod färdig 1570. Men folkmängden ökade, så en bit in på 1700-talet hade den blivit för liten. 1760 beslöt sockenstämman att bygga en stenkyrka, betydligt större än den gamla. Under flera år körde man fram sten, kalk, sand och lera till kyrkplatsen. Alla sockenbor måste hjälpa till med material och dagsverken. 

Kyrkan byggdes utanpå den gamla. På så sätt kunde man fortsätta att fira gudstjänst inomhus. Träkyrkan var knappt 20 meter lång, den nya 36 meter. Bredden ökade från 10 meter till 20. Den gamla sakristian anslöts nu till själva kyrkan i stället för att vara fristående. 

Den 5 okt 1770 invigdes den nya kyrkan av biskop Olof Osander. Den fick då namnet Sofia Magdalena sedan kungliga hovet gett sitt tillstånd. Motiveringen från Algutsbodas sida var, att danska kronprinsessan Sofia Magdalena hade landstigit på svensk mark samma år som grunden till kyrkan lades, nämligen år 1766. 

Vid renoveringen 1892-94 sänktes det tidigare mycket branta taket till det nuvarande utseendet. Tornet hade förut varit ett lanternintorn, typiskt för denna bygd, men nu blev det försett med sitt höga torn, som är hela 48 meter högt. 

Kyrkorummet

Altartavlan är från år 1805. Den är målad av Per Hörberg, en småländsk konstnär, som då bodde i Östergötland. Tavlan fick hämtas med häst och släde i en stor rulle. Motivet, Kristi Himmelsfärd, är det rätta för Algutsboda, som har sin gångedag just denna dag. Gångedagar var ju de dagar, då man gick till kyrkan också från grannförsamlingarna. Kanske valde Algutsbodaborna gångedag efter motivet från sin altartavla. Eller beställde de sin altartavla efter tiden för gångedagen. 

Fönstren på ömse sidor om altartavlan, fanns där fram till kyrkorenoveringen 1935. Då murades de igen, men vid nästa restaurering 1967, så lät man ta fram dem igen. Glaskonstnären Erik Höglund på Boda Glasbruk är skaparen till de nuvarande korfönstren.

Predikstolen är från 1708 och fanns redan i den sista träkyrkan. Den skadades dock i samband med ”det stora spantraset” 12 juni, 1892, men blev lagad av en träsnidare i socknen. 

Golvuret mitt emot predikstolen var en gåva från en församlingsbo till kyrkans invigning 1770. Med tiden började det gå fel, så församlingen sålde det och skaffade ett nytt. Men senare ångrade man sig och köpte tillbaka det gamla. Det nya golvuret, som är tillverkat 1860, står nu i Sockenstugan, och båda uren går rätt numera.

Dopfunten anskaffades 1882. Den är gjord av kolmårdsmarmor. Församlingsborna ordnade en insamling av frivilliga gåvor för att kunna köpa den.

Läktarbröstningens målningarär av gammalt datum. I varje fall är en del av dem från träkyrkans tid. Bilderna föreställer olika profeter och apostlar. Över aposteln Paulus står årtalet 1695. I mitten finns en bild av Jesus som den gode herden. Den är betydligt yngre, från 1898. 

Orgeln byggdes i samband med kyrkorestaureringen 1892-94. Orgelbyggare var Erik Adolf Setterqvist, ett stort namn i denna bransch. Orgeln har renoverats ett par gånger, nu senast år 2003.

Kororgeln tillkom 1980 som ett komplement till den stora orgeln. Den är byggd av Västbo Orgelbyggeri. 

Den järnbeslagna kyrkokistan, som står under läktaren, användes redan i den gamla träkyrkan. Den togs i bruk 1720. 

Ljusbäraren, som också står under läktaren, är av betydligt yngre datum. Den är tillverkad 1988 av konstnären Lars Larsson från Boda. Han har även tillverkat kyrkans processionskors.

Ljuskronorna av mässing har tillkommit vid olika tidpunkter från1600-talet och framåt. Äldst lär en av de små kronorna på läktaren vara. Bara kristallkronans ålder vet man exakt. 1882 inhandlades nämligen den i Stockholm av en Algutsbodabo, som då besökte huvudstaden i egenskap av riksdagsman.

Madonnaskulpturen är tillverkad av träsnidare Eva Spångberg och är skänkt av en tidigare församlingsbo år 2001.

Bygdesonen

En av de mest kända personerna, som vuxit upp i Algutsboda församling var den numera världsberömde författaren Vilhelm Moberg. En direkt skildring av författarens barndomsminnen från Algutsboda kyrka möter vi i novellen Min första julotta. 

Den lille pojken satt och såg sig omkring, när psalmen ”Var hälsad sköna morgonstund” började. Så här skriver Vilhelm Moberg: ”Sexåringen, som hör detta för första gången, håller andan ett slag, så överväldigad blir han. Vackrare sång och musik kan man väl inte få höra i själva himlen, tänker han. Och änglarna, som är avbildade borta på altartavlan, sjunger de inte med? Det ser nästan så ut………Församlingen har slutat sjunga, och prästen står i predikstolen. Pojken stirrar än på honom, än på den lilla guldglänsande ängeln, som på sin rygg uppbär predikstolens bibel. Det ser nämligen ut som om den ängeln ville flyga iväg med bibeln på ryggen …. Så tittar han mot taket till omväxling. Strax intill honom hänger en stor ljuskrona av den vackraste kristall. Han söker räkna ljusen i den och beundrar länge det gnistrande glaset. Så följa hans ögon kedjan, i vilken kronan hänger, upp till taket.” 

Så långt Vilhelm Mobergs egna ord. I fortsättningen berättar han att den lille somnar och drömmer att han klättrar uppför kedjan, som är fästad i himlen. Han blir trött och rädd, men då kommer ängeln från predikstolen, seglande i rymden på ett vitt moln, för att hjälpa honom.