En lång släktkrönika i korthet

Mårten Mårtensson om Ekerö kyrkas nya orgel

Också orglar har sin släkt. Det gäller i hög grad Ekerö kyrkas nya orgel. Genom att följa den släkten bakåt i tiden får vi en hel del intressant kunskap. Vi kan bl a förstå varför vår nya orgel har sin speciella klang och fungerar som den gör. Så låt oss göra en orgelresa i tiden.

Vi börjar i Amsterdam och tittar in i Oude Kerk. Där träffar vi en gammal släkting till vår nya orgel. Det är nu slutet av 1500-talet. Organisten Jan Pieterszoon Sweelinck sitter och spelar. Han har just blivit anställd. Och det är med entusiasm som han berättar om sin orgel. Tidigare orglar hade bara haft en manual och hade en ganska massiv klang. Man talade om ett blockverk. Nu hade Sweelinck fått möjligheter att spela på en orgel med tre verk. Det blev möjligt att variera klangen. Särskilt gladde han sig åt den nya stämman Zink, som han kunde använda som solostämma. Men han hade också flera andra stämmor i orgeln som gav klangen en ny lyster och gjorde orgeln mycket mer användbar. Dessutom hade ny teknik gett en jämnare lufttillförsel till piporna.

Sweelinck blev en omtyckt orgellärare. Rader av tyska organister gick i skola hos honom. Han blev "den tyske organistmakaren". Det innebar att eleverna tog med sig det nederländska orgelidealet. Hamburg och Lüneburg tävlade till exempel om att bygga den största och finaste orgeln. Fortfarande finns nio stämmor kvar i orgeln i St Johannis i Lüneburg. De har gjort tjänst där sedan 1553.

Orgelideal lever länge. Den nederländska orgeln som var starkt inspirerad av renässansens kulturdrömmar förändrades först när barockens ideal trängde sig fram. Ändå levde mycket kvar, inte minst den grundläggande verkprincipen, alltså tanken att man bör bygga en orgel med två eller tre olika orgelverk med olika klangbilder och användningsområden.

Nu reser vi till Naumburg för att studera de nya idealen. Året är 1746. Kyrkan heter S:t Wenzel. Vi är mitt i senbarocken. Orgelbyggare är Zacharias Hildebrandt. Han är elev till den store Gottfried Silbermann. Tecken talar för att Bach har anlitats som rådgivare. I varje fall är han en mycket nöjd kontrollant. Till tidens ideal hör orgelns "gravitet", en tyngd och ett djup i klangen som bland annat skapas av de djupa registren i pedalen. Stråkstämmorna och de övertonsrika mixturerna ger klangen en särskild lyster. Tuttiklangen är fyllig. Det är det första Bach brukar lyssna på, när han kontrollerar en orgel. Då kan man också märka hur starka orgelns lungor är. Utan luft blir det ingen musik.

På hemvägen från Naumburg gör vi ett uppehåll i den lilla bykyrkan i Zuckelhausen, strax utanför Leipzig. Vi har också rest framåt i tiden. Där träffar vi en nära släkting till vår orgel. Året är 1822. Orgelbyggaren Johann Gottlob Mende har just avslutat intoneringen av kyrkans nya orgel. Som assistent har han en mycket ung orgelbyggarelev som heter Per Zacharias Strand. Plötsligt hajar vi till. Den där orgelfasaden ser ju nästan ut som vår orgelfasad i Ekerö kyrka. Det går ofta till så, när man är lärling. Ja, det var mycket som den unge Strand tog med sig hem. Vi känner igen den sammanhållna klangbilden, när vi drar ut de elva registren i den enmanualiga orgeln i Zuckelhausen. Stämmorna kompletterar varandra klangmässigt. Man kan ana ett inflytande från Silbermann. Intonationen framhåller en mjukhet i tonspråket som skvallrar om att romantiken är i antågande. Djupet, graviteten, finns där genom de två sextonfotsstämmorna. Allt det här tar Strand med sig när han kort efter hemkomsten bygger orgeln i Adelsö kyrka. Men arvet från kontinenten gör honom så stor, att han bland annat får uppdraget att bygga orgeln i Lunds domkyrka. Senare följer orgeln i Munsö och året före sin död 1844 blir han färdig med orgeln i Ekerö kyrka.

Inte konstigt att det var en stor dag, när vi på kyrkvinden kunde plocka ihop piporna från Strands orgel från år 1843. Nu hör vi den orgeln på nytt, eftersom Strands pipmaterial i stort sett utgör huvudverket i vår nya orgel. Andra manualen har utformats som svällverk. Det breddar orgelns användningsområde. Vi kan lyssna till musik från senare tid. Vi har tillgång till ett ackompanjerande instrument som också skapar en meditativ klangmiljö. Och orgelfasaden finns kvar. Det har Länsstyrelsen bestämt. De två nya pedaltornen breddar den gamla fasaden, så som man en gång gjorde i det nordtyska orgelbyggeriet.

Den här korta släktkrönikan visar hur mycket den nya orgeln i Ekerö kyrka har fått i arv från gångna orgelgenerationer. Här är mer än 400 års orgelkunskap samlad och återanvänd. Nu blir den erfarenheten till glädje för gudstjänstfirande människor i vår församling under flera generationer framöver.

Mårten Mårtensson, teol dr, projektledare