Svenska kyrkan i utlandet (SKUT) har genomgått många förändringar de senaste åren, med ändrade villkor för den lokala verksamheten. Byggnader har sålts, och församlingar har slagits ihop. Det innebär också att det är många prästbyten just nu, vilket gör att många äldre präster ställer upp som vikarier.
Detta gäller också Björn Cronstedt, som har en lång erfarenhet både av SKUT och andra typer av verksamheter inom och utanför Svenska kyrkan. Han kommer närmast från tjänsten som vikarierande församlingsherde på Mallorca, dit han återvänder efter vikariatets slut. Han är född i Västerås men uppvuxen i Köping. Efter gymnasiet, då han också började sin parallella karriär som journalist genom att skriva i Vestmanlands Läns Tidning (VLT), så blev det teologiska studier i Uppsala och prästvigning.
– Det var två saker som bidrog till att jag blev präst. Jag åkte till Polen under gymnasiet, och i en kyrka kom en katolsk präst mot mig och gav mig ett träkors med orden ”Den här ska du ha”. Några år senare, på en gata i Örebro, kom en svensk präst mot mig och sa ”Gud välsigne dig!”. Dessa puffar i en viss riktning bidrog till att jag valde prästyrket, liksom ett intresse för att hjälpa människor.
Ett annat spår i Björns liv är den spanskspråkiga världen, i synnerhet Latinamerika. Som ung pastorsadjunkt rådde hans kyrkoherde, som själv varit sjömanspräst, honom att söka sig ut i världen, för att med egna ögon se hur Gud och kyrkan kunde hjälpa människor i nöd. Björn hade dessutom ett starkt intresse av den peruanske teologen Gustavo Gutiérrez tankar om befrielseteologi. Detta bidrog till att han sökte och även fick tjänsten som sjömanspräst i Lima.
– Tiden i Lima på 1970-talet var otroligt spännande. Kyrkan var viktig för många svenska
sjömän som på den tiden inte hade möjlighet att kommunicera med sina familjer i Sverige. Det blev långa köer till kyrkans telefon… Jag fick också möjlighet att träffa självaste Gustavo Gutiérrez!
Björns intresse för journalistik och kommunikation bidrog till att han under några år var
radioproducent på Sveriges Radio Religionsredaktion. Samtidigt bidrog han med några dokumentärer till Sveriges Television. Men Latinamerika lockade igen.
– Peru drabbades hårt av torka, förorsakad av El Niños härjningar. Tyvärr kunde inte Lutherska Världsförbundet enas om ett gemensamt projektåtagande. Därför frågade jag Rädda Barnen, eftersom jag tidigare varit deras frivillige representant för ett projekt på Perus enda avdelning för psykiskt skadade barn i Lima. Med Rädda Barnen drog vi sedan i gång ett vattenprojekt, och jag blev utskickad att leda arbetet med att borra fler än 300 brunnar runt omkring i Anderna, i närheten av skolor som faktiskt byggts på 1960-talet med svenska pengar efter en stor Operation Dagsverkes-insamling av Sveriges Elevers Centralorganisation. Alla skolor fanns kvar utom en, men den hade byn byggt upp igen.
Det var under denna tid som Rädda barnen under sin generalsekreterare Thomas Hammarberg omdefinierade biståndskonceptet, från välgörenhet till ett rättighetsperspektiv. Detta var även något Svenska kyrkan inspirerades av, och Björn fick jobbet som informationschef på Svenska kyrkans mission och blev, i samband med omorganisationen av 17 inomkyrkliga organisationer till ett gemensamt kansli på 1990-talet, direktor för information och insamling.
Därefter följde andra uppdrag inom olika biståndsorganisationer, som förde honom till Paraguay, Vietnam, El Salvador, Guatemala och Irak (kaffet Björn bjuder på under intervjun är spetsat med kardemumma, något som han lärt sig uppskatta under tiden i Irak).
2016 blev han utsedd till kulturattaché på Sveriges ambassad i Havanna, med inofficiellt uppdrag att skapa kontakter med oppositionen i landet. Det var under en period av reformer och ökad öppenhet, och det fanns hopp om en mer demokratisk framtid. President Obama kom på statsbesök, och även Rolling Stones turnerade i det tidigare så slutna landet.
– Allt förändrades när Donald Trump blev president, och trycket från den kubanska regimen stramades åt igen. Oppositionella utsattes för repressalier, och många flydde landet, inklusive landets kulturelit. Landsflyktingarna hittar vi idag spridda i städer som Madrid, Barcelona, och Bryssel.
Björn avslutade sitt uppdrag på Kuba under 2024, och är nu åter i kyrkans tjänst. Sedan han landade i Bryssel har det varit intensiva dagar, med flera mässor under påskhelgen. Vilka är hans första intryck av församlingen?
– Jag är djupt imponerad av kyrkorådet här i Bryssel. I samband med alla förändringar i SKUT, och för församlingen i Bryssel, har kyrkorådet varit mycket alert och på hugget. Om man inte är det är det lätt att bli ”överkörd”. I sina kontakter med Uppsala har kyrkorådet formulerat sig väl, och tagit upp viktiga, relevanta punkter, inte minst när det gäller de längre perspektiven. Det var dessutom genialt att uppmana Sveriges ambassadör i Belgien att skriva brev till ärkebiskopen för att göra honom uppmärksam på att kyrkan behövs här i Europas hjärta!
Christian Bondeson-Eggert