I Brunnbys kyrkas ena valv finns bilder av åtta kvinnliga helgon med varsin symbol.
I Brunnby kyrkas ena valv finns bilder av åtta kvinnliga helgon med varsin symbol.
Fyra av dem kallas Virgines capitales, huvudjungfruarna jungfrymartyrerna:
- Barbara med ett torn med tre fönster
- Dorotea med blomsterkorg
- Katarina av Alexandria med ett knivbesatt hjul
- Margareta med en drake i kedja
De övriga fyra kvinnliga helgonen och deras symboler
- Magdalena med en oljeflaska
- Gertrud av Nivelles med en kyrkomodell
- Apollonia, med en tandläkartång
- Ursula med en pil som symbol
Bild Barbara kommer
Barbara hör till dem många martyrerna från 300-talet, och historien om henne hör till kyrkans gamla legender. Hon ska ha fötts i Nicomedia, nära Marmarasjön.
Hennes far, den mäktige och rike Dioscuros, lät enligt legenden spärra in henne i ett torn - hon var så vacker, att han ville skydda henne från omvärlden. Hon lyckades dock komma i kontakt med kristendomen och blev kristen. När hennes far fick reda på det, blev han rasande. Hon torterades för attt hon skulle överge sin tro, vilket hon inte gjorde. Då halshögg Dioscuros henne själv med sitt eget svärd. Som straff dog hennes far av ett blixtnedslag, och därför blev Barbara beskyddare för dem som kan dö plötsligt, gruvarbetare och artillerister.
Genom Legenda aurea Den gyllene legenden, som var en medeltida bestseller, blev hon dock ett av medeltidens populäraste helgon. Enligt Legenda aurea blev hon inlåst i ett torn av sin far så att inga män skulle kunna se henne men trots detta kom prinsar och ville gifta sig med henne. Hon bestämde sig för att bli kristen eremit i ett badhus hennes far Dioscorus höll på att uppföra, i vilket hon beordrade arbetare att sätta in ett tredje förnster för att hedra Treeigheten. Hon tecknade ett kort i marmorväggen. När hennes far fick reda på att hon blivit kristen blev han vred. Barbara har namnsdag 4 december.
Bild Dorotea kommer
Dorotea (grekiska Gudsgåva), född omkring 290 i Caesarea i Kappadokien (Mindre Asien), död 6 februari 305 eller 311 i Caesarea, var en kristen jungfru som led martyrdöden genom halshuggning.
Dorotea vördas som helgon inom Romersk-katolska kyrkan. När man skulle avrätta Dorotea, sade den kejserlige ämbetsmannen Theophilus hånfullt till henne, att hon skulle sända honom en korg med frukter och rosor från sitt himmelska paradis hon så ofta talat om. Just som Dorotea böjde knä för att ta emot det dödande svärdshugget, uppenbarade sig enligt legeneden en gosse (Jesusbarnet) i pupurfärgad mantel och med stjärnor i håret, bärande en korg med rosor och äpplen, trots att det var mitt i vintern.
Dorotea bad gossen att ge korgen åt Theophilus, som då lät omvända sig till kristendomen och tog emot dopet. Kort därefter led han själv martyrdöden. Sankta Dorotea framställs i den kristna konsten som en ung kvinna med en krona eller krans av rosor på huvudet. Som attribut har hon ett svärd (martyrredskapet), en korg med rosor och äpplen samt en rosenkvist. Ibland förekommer även Jesusbarnet i den doroteanska ikonografin. Dorotea är skyddshelgon för trädgårdsmästare och blomsterodlare.
Sankta Doroteas reliker vördas i kyrkan Santa Dorotea i norra Trastevere i Rom. Hennes minnesdag firar den 5 februari.
Bild Katarina av Alexandria kommer
Katarina av Alexandria (även Katarina martyren), född cirka 282 död cirka 300, var en egyptisk jungfru som led martyrdöden. Hon är en av de fyra virgines capitales och en av de fjorton nödhjälparna. Katarina av Alexandria vördas som helgon inom bland annat Romersk-katolska kyrkan. Det saknas historiska källor om Katarina av Alexandria före 800-talet, och historiker har ibland avfärdat legenderna om henne som påhitt. Hennes namn kommer från det grekiska ordet katharos, ren, vilket har tagits som belägg för att berättelsen om denna jungfru var en allegori som kommit att uppfattas som sann. Därför strök Vatikanen hennes namn från helgonkalendern 1969, men återinfördes 2002.
Enligt legenden var hon en 18-årig jungfru av kunglig börd samt av ovanlig skönhet och vishet, som vid en disputation, anordnad på befallning av kejsar Maximianus (enligt andra Maxentius), till kristendomen omvände femtio filosofer, som för sin nya tro led martyrdöden.
Kastad i fängelse för sin tro, omvände Katarina kejsarens gemål, hans fältherre Porfyrios och en mängd soldater, vilka delade de nyssnämnde lärdes öde. Genom ett underverk räddad från döden med steget och hjul, blev hon slutligen på kejsarens befallning halshuggen. Hennes minnesdag firas den 25 november.
Bild Margreta kommer
Margareta, död 304 (eventuellt 305), var en kristen jungfru som led martyrdöden i Antiochia i Pisidien. Hon är en av de fjorton nödhjälparna.
Antiochia är i dag en ruinstad som ligger i provinsen Isparta i sydvästra Turkiet. Enligt en föga trovärdig legend var Margareta (även kallad Marina) dotter till en hednisk präst i Antiochia. Margareta blev omvänd till kristendomen och därför utkastad från sitt hem av fadern. Hon blev då herdinna, men prefekten Olybrius blev besatt av hennes skönhet. När hon avvisade honom, drog han henne inför domstol och anklagade henne för att vara kristen. Hon kastades i fängelse och blev torterad. I fängelset mötte hon djävulen i skepnad av en drake. Enligt legenden svalde han henne, men korset i hennes hand irriterade honom så han kastade upp henne. Hon dömdes till döden genom först eld och sedan vatten, men hon räddades mirakulöst. Till slut blev hon halshuggen.
Hon var ett av de helgon, vars röst Jeanne d'Arc hörde. Hon är skyddspatron för barnafödande. Margareta firas som ett helgon den 20 juli i de romersk-katolska och anglikanska kyrkorna och den 17 juli i de östortodoxa kyrkan. I Engand finns cirka 250 kyrkor som är helgade åt sankta Margareta.
Bild Magdalena kommer
Magdalena, var en av de kvinnor som jämte lärjungarna följde Jesus. Maria Magdalena var enligt Bibeln den som fann Jesu grav tom och den första som vittnade om hans uppståndelse. Om henne är föga bekant. Enligt Markus sägs Jesus ha drivit ut sju onda andar ur henne. I österländska kyrkor räknas hon som en av myrrabärarna. Detta kan ha symbolisk betydelse i den bemärkelsen att genom skönlitteraturen, faktaböcker och utombibliska skrifter har Maria Magdalena blivit mycket uppmärksammad i nutid. Hon sammanställs i legenden med den ”synderska” som i fariséen Simons hus smorde Jesu fötter med den dyrbara nardusoljan. Hon avbildas ofta med utslaget hår, varmed hon torkade Jesus fötter.
Att hon talades om som en synderska är ett sätt att erkänna brist på fullkomlighet och kan därför vara ett uttryck för stor ödmjukhet. Hennes dag är den 22 juli.
Bild Gertrud av Nivelles kommer
Gertrud, av Nivelles - Gertrud i Brabant 626-659 var dotter till Pippen den äldre. Efter Pippins död år 640 grundande hennes mor Itta ett dubbelkloster i Nivelles i nuvarande Belgien, efter inrådan från sankt Amandus biskop av Maastricht. Gertrud blev klostrets första abbedissa.
Hon dog som ett offer för den stränga botgöring hon ålade sig. Sanka Gertruds nya relikskrin finns i Nivelles, Belgien. Vid 1300-talet mitt spreds en sankta Gertrud kult till Norden, bland annat i form av Gertrud-gillen i städer med tyskt befolkningsinslag.
Enligt hennes helgonlegend skulle hon ha räddat några sjöfarande som ropat till henne när de befann sig i sjönöd. Hon blev därför under medletiden de resandes skyddshelgon. Till exempel drack man Sankta Gertruds minne innan en resa. Gertrud framställs vanligtvis i Benediktinordens dräkt hållandes en kyrkomodell, bok och/eller abbedissestav. Ibland med en krona på huvudet. Kyrkomodellen som attribut syftar på hennes iver att bygga kyrkor. Under senmedeltiden framställdes hon ibland omgiven av råttor. Gertrud är skyddshelgon till ett flertal kyrkor, bland annat i Sverige (till exempel Falsterbo kyrka, Vittskövle kyrka och Häverö kyrka) och hon anropas som hjälpare i dödsstunden.
Hennes minnesdag firas den 17 mars.
Bild Apollonia kommer
Apollonia var abbedissa och blev martyr i Alexandria under kejsar Decius regering 249. Legenden berättar att hennes bödlar slog ut hennes tänder eller drog ut dem med tång och hotade att bränna henne på bål om hon vägrade avsvärja sig sin kristna tro. Appollonia bad att man skulle lossa hennes bojor ett ögonblick och sprang hon själv ini det brinnande bålet och led en kvalfull död. Hon är tandläkarnas skyddshelgon.
1582 uppfördes en kyrka, Sant'Appollonia, åt Appollonia i närheten av basilikan Santa Maria in Trastevere i Trastevere i Rom. Den revs dock 1888, men kyrkans namn lever kvar i piazzans namn, Piazza di Sant'Appollonia.
Apollonia anropades under medeltiden mot tandvärk. Festdag 9 februari.
Bild Ursula kommer
Ursula var engelsk kungadotter och levde på 300-talet. På återvägen från en pilgrimsfärd till Rom kom hon jämte 11 000 andra jungfrur till Köln. Grunden för legenden är en ristning från cirka 400 i en sten i S:ta Ursulas kyrka i Köln. På stenen står att Clematius återställt en förstörd kyrka till de många kvinnliga martyrernas ära. Under 900-talet steg deras antal drastiskt till 11 000, antagligen på grund av en feltolkning av romerska siffror. Elva jungfrur blev elvatusen jungfrur. Legenden blev snabbt populär och författare broderade ut berättelsen med fler detaljer tills den fick sitt slutgiltiga form i Legenda aurea.
Berättelsen i Legenda aurea kan sammanfattas så här:
Ursula var dotter till en brittisk kristen kung. En hednisk prins begärde henne till maka. Kungadottern gav sitt ja på tre villkor: att till tröst få till sällskap tio de utvaldaste jungfrur, av vilka var och en liksom hon själv skulle få tusen jungfrur för en färd till Rom: för denna färd skulle hon få till sitt förfogande elva skepp: och så skulle hon få en frist på tre år, inom vilken tid prinsen skulle låta döpa sig. Prinsen gick med på dessa villkor och Ursula påbörjade med sin stora skara färden till Rom. På återvägen, som gick till fots över kontinenten kom hon och de 11 000 andra jungfrurna till Köln, där de blev hejdade av hunnerna, som då belägrade staden.
Hon vägrade bli hunnerkonungens Guans hustru. Som straff blev Ursula och hennes följeslagarinnor genomborrade av hunnernas pilar, men i samma ögonblick jagades dessa bort av 11 000 änglar. Det finns flera andar varianter på berättelsen nedtecknade i andra källor. Ursulas helgonattribut är i första hand en eller flera pilar och en mantel (ofta omsvepande en mängd miniatyrjungfrur som står runt henne). Hon brukar även avbildas med Englands flagga och en krona på huvudet, då hon enligt legenden var en engelsk prinsessa.
Legenden om de elvatusen jungfrurna blev vida spridd och det finns mängder med reliker som vittnar om jungfrurna. I skrifter om Lunds domkyrka omstalas att den innehade ett stort antal reliker från de elvatusen jungfrurna - en svart nöt med silverfot och ett silvertorn, ett käkben, ett silverbälte som fru Barbara på Krapperup skänkt. Från Köln hade kaniken Jakob Gerrer som studerade där skickat tänder och ett finger som sades komma från de elvatusen jungfruruna.
Ursula var ett av helgonen som påverkades av Vatikanens kalender-reform 1969. Hennes dag är inte längre med i Vatikanens allmänna kalender och firas nu bara på vissa platser. 11 000 jungfrur var i äldre tider en dag som firaden den 21 oktober.
Nödhjälpare kallas fjorton helgon inom romersk-katolska kyrkan som var särskilt åkallade under slutet av medeltiden som hjälp mot olika sjukdomar och olyckor och som ofta framställs tillsammans i konsten.
Fastän helgonen länge hade vördats var för sig, har Nothelfer som grupp sin sammansättning från Rhenlandet under 1300-talet. Deras gemensamma festdag är den 8 augusti.
De helgon som räknas till de fjorton nödhjälparna kan variera något. Enligt en tradition är de följande:
Barbara, Blasius, Cyriacus av Rom, Dionysius, Egidius, Erasmus, Eustachius, Georg/Göran, Katarina av Alexandria, Kristoffer, Margareta, Pantaleoon, Vitus.
Legenda aurea (lat. ”Gyllene legender”) är en medeltida samling av helgonlegender, sammaställd av Jcobus de Voragine, biskop i Genua i Norditalien omkring 1260. Den innehåller levnadstekcningar över 180 helgon och martyrer.
Under boktryckarkonstens barndom, under 1400-talet, kom den ut i 90 tryckta upplagor och översattes till många språk, ibland med egna tillägg. Den översattes till svenska år 2007.
Redaktör: Anne Cronström