Den kan betraktas från alla vädersträck och utgör nattetid en vacker tavla med sitt fasadbelysta vitmenade torn och långskepp, röda tegeltak och med bebyggelsens mörka taksilhuetter.
Vid visitation d. 6/9 1838, av Onslunda gamla kyrka, anmärkte Biskop Faxe, att Onslunda kyrka och i synnerhet dess inre beskaffenhet befann sig i den uslaste författning. Å kyrkans murar syntes väl ingen remna, men tornet var svagt, remnat och lutade i synnerhet åt sydvestra hörnet. Kyrkan var mörk och fuktig; golvet ojemt och nedsjunket, nästan ingen stol fans, som icke var bräcklig, golfven voro uppruttna o många brädstumpar däraf qvarliggande. Dessa och andra brister borde oförtöfvadt afhjelpas (av kyrkoherde Nils Peter Thuvesson död i Tranås år 1925)
För att täcka kostnaderna beslutade sockenstämman den 3 juli 1844 att uttag skulle göras för att täcka kostnaderna för en ny kyrka.
Kyrkans yttre struktur med trappgaveltorn har romanska stildrag, den är enkel i sin utformning både ut- och invändigt. Kyrkan beräknades rymma 250 personer.
Bland inventarierna i det rymliga kyrkorummet märks framför allt triumfkrucifixet från 1200-talet och predikstolen såväl som altartavlan. Den gamla dopfunten av sten ersattes i den nya kyrkan med en enkel dopfunt av trä. En avpassad dopskål inköptes. Den nuvarande dopfunten i sten har inskriptionen "GÅVA AV ONSLUNDA SYFÖRENING 1955"
Onslunda kyrka är ljus och rymlig, stilren och enkel. Den största förändringen i interiören är byte av bänkar och ny orgelläktare 1933