Den kan betraktas från alla vädersträck och utgör nattetid en vacker tavla med sitt fasadbelysta vitmenade torn och långskepp, röda tegeltak och med bebyggelsens mörka taksilhuetter.
Vid visitation d. 6/9 1838, av Onslunda gamla kyrka, anmärkte Biskop Faxe, att Onslunda kyrka och i synnerhet dess inre beskaffenhet befann sig i den uslaste författning. Å kyrkans murar syntes väl ingen remna, men tornet var svagt, remnat och lutade i synnerhet åt sydvestra hörnet. Kyrkan var mörk och fuktig; golvet ojemt och nedsjunket, nästan ingen stol fans, som icke var bräcklig, golfven voro uppruttna o många brädstumpar däraf qvarliggande. Dessa och andra brister borde oförtöfvadt afhjelpas (av kyrkoherde Nils Peter Thuvesson död i Tranås år 1925)
För att täcka kostnaderna beslutade sockenstämman den 3 juli 1844 att uttag skulle göras för att täcka kostnaderna för en ny kyrka.
Kyrkan är uppförd av gråsten i kalkbruk med murade valv av tegel, den är vitkalkad och taket på långskeppet är täckt av taktegel, torn och sakristia av rödmålad plåt. Sakristian hade från början yttertakstäckning med asfaltpapp.
Kyrkans yttre struktur med trappgaveltorn har romanska stildrag, den är enkel i sin utformning både ut- och invändigt. Kyrkan beräknades rymma 250 personer.
Bland inventarierna i det rymliga kyrkorummet märks framför allt triumfkrucifixet från 1200-talet och predikstolen såväl som altartavlan. Den gamla dopfunten av sten ersattes i den nya kyrkan med en enkel dopfunt av trä. En avpassad dopskål inköptes. Den nuvarande dopfunten i sten har inskriptionen "GÅVA AV ONSLUNDA SYFÖRENING 1955"
Onslunda kyrka är ljus och rymlig, stilren och enkel. Den största förändringen i interiören är byte av bänkar och ny orgelläktare 1933