Det kristna hoppet bär en vision om en framtida återställning av skapelsen – där döden upphör och gemenskapen mellan människor och Gud består, även efter det jordiska livets slut. Uppenbarelsebokens beskrivning av det nya Jerusalem uttrycker denna längtan efter en evig gemenskap.
Inom detta hopp finns en stark betoning på relationalitet – det vill säga människors identitet och mening formas i och genom relationer. Teologen Bo Sandahl framhåller att människan blir person först i relation till andra: ”det personella och det individuella förutsätter det relationella.” Men vad händer när en relation bryts, exempelvis genom döden? Här uppstår en teologisk utmaning: hur kan relationer fortgå när gensvar från den avlidne inte längre är möjligt? Ytterst väcker detta frågor om Guds roll, hoppets innebörd och hur relationer kan ha en fortsättning bortom döden.