Första söndagen i fastan
Prövningens stund
Matteus 4:1-11
Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att sättas på prov av djävulen. När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig. Då kom frestaren och sade till honom: ”Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd.” Jesus svarade: ”Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.”
Sedan tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sade: ”Om du är Guds son, så kasta dig ner. Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar och de skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten.” Jesus sade till honom: ”Det står också skrivet: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.”
Nu tog djävulen honom med sig upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet och sade: ”Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig.” Då sade Jesus till honom: ”Gå din väg, Satan. Det står ju skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.” Då lät djävulen honom vara, och änglar kom fram och betjänade honom.
Betraktelse
Ibland säger vi kanske lite slarvigt att livet är en prövning. När vi står i kön till bankomaten och upptäcker att vi glömt vårt kontokort hemma. Eller gått till affären utan plånbok. Och visst är det prövningar, men prövningar att ta med jämnmod.
När jag läser dagens evangelietext kan jag inte låta bli att fundera på vad Jesus kände där i öknen. Förstod han att det var prövningar? Visste han att det var tre prövningar? Dagens text är en parallell till det israeliska folkets vandring i öknen under 40 år. En vandring där folket hela tiden bryter mot Guds bud. Eller helt enkelt inte förstår vad Gud säger. Jesus blir en kontrast till ökenvandringen – han blir en bild för den fullkomliga relationen till Gud.
Som i ord och handling visar hur den judiska trosbekännelsen - Shema - skall levas - ”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft” (5 Mos 6:5). Evangelisten Matteus visar med dagens text hur Jesus är en del av sin judiska bakgrund och hur han fullt ut lever enligt trosbekännelsen.
När djävulen säger till Jesus: ”Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd”, så vill Matteus visa hur det är ett brott mot trosbekännelsen, mot Guds vilja. Därför att Guds ord är människans huvudsakliga föda. Guds ord är manna från himlen. Inte bara ord i betydelsen det talade ordet, utan kanske mer i hur Ordet levs.
Under fastan kan vi tänka på var vår föda kommer ifrån. Vad är det vi lever av? Idag finns många vägar att välja, men vilken väg leder till Gud. Det finns snabbmat som mättar för stunden, men som inte ger en bestående mättnadskänsla. Vi kan också rent konkret tänka på om den mat vi äter är rättvisemärkt och under fastan kan kravmärkt kan finnas med som en del av min personliga fasta.
Och när djävulen säger: ”Om du är Guds son, så kasta dig ner. Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar och de skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten”, så handlar det om att sätta sig upp mot Gud. Gud skall vi tjäna med hela vår varelse, hela vårt liv. Och det tror jag kan handla om drivkrafter. Vad driver mig? Hämnd? Personlig vinning? Eller att finna glädje i att tjäna Gud?
Ibland står vi där ”högst uppe på tempelmuren” och det kan vara frestande att tro att alla dagar kommer att ha samma utblick. Fastan kan få vara en tid av reflektion då vi rannsakar våra drivkrafter. Det är en uppgift som kan och ska ta tid. Och som kräver mod – vågar jag möta mitt eget begär?
Djävulen säger slutligen: ”Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig”. Då handlar det om att ställa världens makt och rikedomar mot Guds makt. Makt och rikedom är frestande. Men också beroendeframkallande. Guds makt är en annan slags makt som centrerar vårt inre vid Guds hjärta och som hjälper vår själ och ger oss kraft. Som hjälper oss att urskilja Guds mönster i våra liv.
Vi har en fri vilja, men vi är inte fullkomliga. Dagens text illustrerar alltså hur en fullkomlig relation till Gud ser ut. Och fullkomlig på ett sätt som vår gudsrelation inte kan vara fullkomlig. I det får vi vila men också längta.