Skön höst

Jag vet inte om jag möter hösten med vemod eller med stilla glädje. Vemod för att värmen försvinner och mörkret kommer. En stilla glädje för att det är skönt när jag får krypa in i stugvärmen. Det vackra vädret måste inte avnjutas utomhus utan kan lika väl avnjutas innanför fönstren. I det fallet är maken och jag extra privilegierade eftersom vi bor med en fantastisk utsikt över Helge å.

Apropå utsikt, var vi och hälsade på i Norge en vecka på sensommaren.  Närmare bestämt vid sjön Mjösa. Norges största och djupaste insjö. Vi har varit där många gånger förut och jag blir alltid alldeles fascinerad av dess skönhet. Utsikten från hyttan är betagande.

Har ni tänkt på att naturens skönhet är gratis? Ibland är det nästan onödigt vackert. Jag kan bli stum inför en vacker vy och frågar du Fredrik, så är det inte ofta som jag är tyst.

Men inte behöver vi åka till Norge, inte. Som nästan nyinflyttade göingebor så har vi gratis skönhet inpå knutarna. I alla fall vi, som bor så excellent att vi har skönheten på första parkett. Sommar som vinter. Går vi promenader med hundarna här i byn så finns vackra trädgårdar och underskön natur inom en kvarts promenad och inte det en gång. Prova att gå längs ån! Det gör detsamma om du går norrut eller söderut, om du går på den ena eller den andra sidan. Har du ögonen öppna för naturens skönhet så finner du den överallt.

Och i min värld är det Guds under som vi beundrar när vi skådar ut över dessa sköna vyer.

Vemod eller glädje? Ett annat skäl till glädje är att Alpha har kommit igång igen. Med all den gemenskap, vänlighet och värme som möter oss där. I år ska jag själv studera bibeln, jag ser det som en spännande utbildning i världens mest lästa bok. Det ska bli mycket intressant att följa Dan genom bibelns böcker, ja, alla lär vi inte hinna med, men en bit på väg så att vi själva kanske kan gå vidare i texten, hitta fler frågor än svar måhända. Diskussionsämnen kommer inte att fattas.

För några söndagar sedan talade Anders om att vi ska söka oss till Guds rike, så behöver vi inte bekymra oss om resten.  Jag säger återigen gå ut i naturen så kommer ni Guds rike nära! Och kan då sjunga ut som i psalm 11, allra sista strofen:

Då brister själen ut i lovsångsljud:
Tack store Gud! Tack store Gud!
Då brister själen ut i lovsångsljud:
Tack store Gud! Tack store Gud!

Berit Wickenberg