Emmislöv kyrka

Där slätt möter skog och tid möter evighet
Omgiven av åkrar ligger kyrkan i Emmislövs församling vackert belägen vid
Helgeåns dalgång, just där slätt möter skog. Folksägen berättar att på grund av dethedniska motståndet i Västraby (som fram till 1700-talet hette Västra Emmislöv) fick det där planerade kyrkbygget istället förläggas till nuvarande plats i Emmislöv. Enligt gammal tradition, var det en jungfru Emma som lät bygga Emmislövs kyrka.

Pastoratet har så långt tillbaka man har kunnat följa det bestått av Ö Broby och Emmislövs församlingar. Möjligtvis var Emmislöv före reformationen huvudförsamling. De första namnen i pastoratets 27 namn långa herdelängd är
Tydrik, 1400-talet, och Peder Laurensen, 1426. De senaste är Uno Karlsson, 1970-2002, Anders O Johansson, 2003-2017, och Johannes Lindh 2018-.

1100-1300-talet

1192 invigde biskop Absalon den av Åke Tegelslagare byggda Gumlösa kyrka, Nordens äldsta daterade tegelbyggnad. De tydliga romansk-gotiska dragen har hämtat inspiration från Åkes verk Sorö klosterkyrka och Roskilde domkyrka. Vad gäller Emmislövs kyrka finns inga dokument om ursprungsår bevarade. Men de gotiska fönstren i Emmislövs kor är av samma mått och utseende som i Gumlösa och nordportalen till sakristian är gotisk i den i övrigt romanskt byggda kyrkan. På goda grunder kan man alltså, trots att dokumentation saknas, anta att Åke Tegelslagare också byggde Emmislövs kyrkas långhus och kor några år före 1200.

Rester av ursprungsmålningarna finns i dag bara kvar i sidonischernas övre del. Någon gång under 1300-talet har sakristian tillkommit. Förmodligen tjänade det från början som vapenhus. Lägg märke till de av okänd anledning assymetriska fönstergluggarna. Spår av bly från tidig takbeläggning som återfunnits på kyrkans norrsida tyder på att kyrkan under någon orostid antänts av trupper komna norrifrån (dvs. troligtvis svensk trupp). Detta måste ha skett innan valven slogs och de nuvarande takmålningarna utfördes.

1400-talet

Målningarna i kortaket, utförda av lekmannabrodern Nils Håkansson från Vadstena, tillkom förmodligen på 1460-talet. De har Nådastolen, Jesu offerdöd närvarande inför Fadern på tronen, placerad rakt över altaret. Runt Herren finns änglar med nyckelharpa (en av de tidigaste bilderna av detta instrument) och luta, samt (medsols) helgonen Den Helige Laurentius med en Bibel i handen, Den helige Nikolaus av Myra med tre återuppväckta pojkar, den norske kungen Den helige Olof, Den helige Erik av Uppsala/Den helige Knud av Odense, Den helige Sigfrid av Växjö med sina brorsöners huvuden i baljan, samt till sist Den helige Martin och tiggaren.

Målningarna i långhuset är i något enklare stil, och därför troligtvis utförda av en elev till Håkansson, eventuellt Vittskövlemästaren. De har skapelsen och syndafallet som motiv i det främre valvet, och livet efter syndafallet i det bakre. Här kan man se bönderna använda redskap som liknar dem som användes ännu för bara 100 år sen i bygden, och kärvar bundna så som de ännu bands när målningarna åter togs fram på 1950-talet.

1500-talet

Emmislövs nattvardskalk lär vara det äldsta daterade silverföremålet i Skåne, gjord 1530 i Vä. Detta underbara arbete används ännu varje högmässa. Dopfatet är ett väl arbetat mässingsfat från slutet av århundradet. 

1600-talet

Predikstolen med de fyra evangelisterna är från Christian IV:s tid. Troligtvis var det förra altaret - nu borta -  också från denna tid. Från samma århundrade är också bänkarna med sina målningar och än så länge inte helt tydda latinska tänkespråk på dörrarna.

1700-talet

Dopfunten har årtalet 1705 målat på sig, och är ett verk av den kände träsnidaren Peter Norman. Från samma århundrade är målningarna på orgelläktarens skranksidor. Bilderna på skrankets framsida är senare och enklare.

1800-talet

Tornet är så sent som från 1854. När tornet byggdes, tog man upp en öppning i långhusets västra gavel. Teglet från gaveln återanvändes sedan vid byggandet av ingångsportalerna då ringmuren runt kyrkan omlades 1858. Den lilla kyrkklockan, gjuten av gelbgjutare Fredriksson i Kristianstad, invigdes i samband med tornbygget.

1900 - talet

1914 invigdes den nya kyrkogården på andra sidan vägen. 1937 sprack den gamla storklockan och en ny göts av M & O Ohlssons Klockgjuteri i Ystad. Den senaste inre renoveringen gjordes 1950. Sakristian flyttades från koret till sin nuvarande plats, golvet lades om, takmålningarna plockades fram och bänkarna renoverades . Pär Siegård målade himmelsfärdsfresken på den vita korväggen. Den gamla orgeln från 1880 byttes vid renoveringen till nuvarande Mårtenssonorgel .

22 maj 1952 invigde biskop Nygren kyrkan. Kormattan, sakristimattan och altarmattan är gjorda av Hillevi Nilsson under åren strax efter renoveringen. Dopmattan från Kristianstads Länsmuseum är från 1957. 1999 genomgick kyrkan en yttre renovering, där putsen togs bort och tegelväggarna kalkades. Vid denna renovering framkom det att kyrkan vid någon tidpunkt i historien varit rödkalkad, vilket ju än i dag är ganska vanligt i Danmark. Eftersom denna rödkalkning inte var ursprunglig, beslutades att kyrkan skulle kalkas vit igen.

2000-talet

Processionskorset, som invigdes 2000, är tillverkat av Anna-Stina Åberg, och anknyter i formen till Pär Siegårds stjärnkors på korväggen. Till nattvardsdukningen har under 200-talet vid två olika tidpunkter tillkommit silverföremål av silversmed Ingemar Grönrros. Först en kanna för vinet, minimalistiskt anspelad på Junfru Maria, samt 2019 en oblatask - ciborium - för de konsekrerade brödet, som i liknande stil anspelar på Betlehemskrubban. (Betlehem = brödhuset).

I över 800 år har man firat gudstjänst, burit fram sina barn till dop och blivit vigd till den sista vilan i jungfru Emmas kyrka. Här har tidens folk mött evighetens Gud, och gör så än i dag .

Det viktigaste i kyrkans inre och i den kristnes

I kyrkans södervägg fann man vid renoveringen på 50-talet en decimeterlång lätt bränd träbit. Varför denna träbit dolts där finns det olika spekulationer kring. Den mest prosaiska är landsantikvariens antagande att det är en bit av en inre låsbom. En mer spännande fundering, är att traktens kristna under någon orostid skulle ha gömt undan sin viktigaste relik på ett säkert ställe. Det är väl känt att träbitar som föregavs vara från Kristi kors bevarats i relikgömmor i åtskilliga kyrkor.

Det må vara hur det vill med detta, men tanken att man placerat det viktigaste i kyrkan djupt i dess innersta bär en hälsning till den som besöker Emmislövs kyrka:

Låt Korset vara det viktigaste i ditt eget inre i all din tid . Bevara den Korsfäste i hjärtat i tider av frid, och den Uppståndne kommer att bevara dig igenom tider av oro och strid .

Tyvärr finns inte möjlighet att hålla kyrkan öppen dagligen, men kontakta expeditionen om du vill ha möjlighet att komma in i kyrkan, så kan det säkert gå att lösa! 044-45670

Vill du veta mer?

Nedan finns en karaktärisering av båda kyrkorna som Regionmuseet och länsstyrelsen sammanställt.