Att leva tillsammans

Idag (21 oktober) var temat för predikan ”att leva tillsammans”. Det är faktiskt inte helt lätt. Dan började med att säga att eftersom det är Gud som skapat allt (obs min tolkning av Dans ord) och Gud var före allt och Gud är Kärlekens Gud, så måste Kärleken funnits före allt. Gud skapade också oss till sin avbild och Han vill ha en relation till oss så som vi vill ha en kärleksfull relation till våra medmänniskor….. Nåja, de flesta vill i alla fall ha en kärleksfull relation till NÅGON människa även om det inte handlar om en livslång relation till en kärleksfull partner. Och finns inte någon sådan möjlighet så vill vi oftast ha en relation till NÅGOT, en katt eller hund eller… Det kanske är det som är Guds avbild. Vi vill ha en relation!

Jag må erkänna att jag inte var helt koncentrerad idag under predikan och kan därför inte relatera till Anders kloka ord. Jag minns bara att han sade att allt kan inte ens han förklara, när t e x unga människor rycks bort i en tillsynes fullkomlig meningslöshet. Min tanke blir då, kanske trotsigt/kaxigt att någon mening trots allt kommer att visa sig, inte nu men i en, för de sörjande, oändlig framtid. Och det är absolut inte någon tröst för de som står kvar utan sina nära, kära, unga släktingar.
När min tanke hunnit så långt, blir jag mycket nöjd med att jag aldrig någonsin funderat över att bli präst och därmed slipper försöka finna de rätta orden inför människor i djup sorg.

Men, relationer som vi upplever här i livet, är jag inte bra på, men jag försöker hela tiden lära mig mer. Det är ju inte helt enkelt med relationer. Visst kan jag bara köra på och tycka illa om än den ena och än den andra bara för att de inte passar in i mina mallar om hur en människa ska vara och se ut och bete sig. Men då blir jag snart ganska ensam är jag rädd. Nej, jag måste ta fram tålamod, tolerans, solidaritet och vänlighet. Jag måste se det goda som faktiskt finns i varje människa och bortse från det som eventuellt inte passar MIG.

Alpha är en bra skola i konsten att knyta relationer och vänskapsband. Att lära sig att se det fantastiska i varje människa. I Alpha äter vi tillsammans, delar en måltid. Det är något alldeles magiskt i det, att sitta tillsammans med 40 ibland ända upp till 70 personer och äta soppa. Det kan vara alldeles förskräckligt surrigt och glammigt, men också varmt och skönt, att äta soppa i stor skara. Nu har vi ju lyckan att ha funnit en god soppkock tillika brödbakerska, dessutom funnit en volontär hjälpkock. Det förhöjer njutningen.

Efter den gemensamma måltiden sjunger vi tillsammans och alltfler vågar ta mikrofonen och berätta något om någon personlig upplevelse eller händelse under den gångna veckan. För mig, som alltid fått veta att jag är fullkomligt omusikalisk och helst bör sitta tyst vid tillfällen av gemensam sång, tycker att det är extra skönt, att i Alphasammanhang våga ta ton tillsammans med alla andra Göingebor.

Vi är nu så många som studerar inom Alpha att vi har varit tvungna att skapa hemgrupper, vilket betyder att nästan hälften av oss är ute i varandras hem varannan vecka. Det är också en mycket intressant upplevelse! Vi kommer varandra närmare genom att, om vi har plats och möjlighet, öppna våra hem för den grupp vi tillhör.

Så skapar vi nya relationer och förstärker våra relationer till Gud genom denna genommänskliga verksamhet som Alpha innebär.

Genom att vi redan är så väldigt många som träffas här i Broby har vårt Alpha arbete börjat få uppmärksamhet runt om i stiftet. Jag hoppas vi blir kända i hela Sverige. Det händer emellanåt att vi får besök från andra församlingar som undrar hur Anders har burit sig åt för att få denna storartade utveckling av Alpha som vi har upplevt här.

Jag vill bara avsluta med att jag är mer än tacksam och förundrad över att jag får vara med i detta Alpha-arbete. Och att jag och maken får leva tillsammans med Er i församlingen och i Broby.

Berit Wickenberg