Juluppehåll

Nu är vi mitt i juluppehållet. Ingen Alpha, ingen sol, ingen snö bara grått och regnigt. En del tycker att det är bra att snön håller sig borta, andra saknar det vita, ljusa, rena. Själv tycker jag, i skrivande stund, alltså juldagen, att livet just nu är mycket behagligt. Idag kan jag inte göra mycket. Allt är stängt. Julefriden total, åtminstone hemma hos oss. Jag har skolkat från kyrkokören och sovit ända till klockan halv åtta. Druckit mitt te och ätit min gröt i slowmotion, det har tagit en och en halv timme. Ute är det som vanligt grått men regnet, som föll då jag vaknade, har upphört.

Vad om nu gäller är att se framåt. Juldagen är som gjord för att bara njuta av allt gott som finns framför oss.
Det gamla året är snart slut. Har du inte gjort något gott under det här året kan du se fram emot alla goda gärningar som det finns plats för nästa år. Tänk vilka storverk som då kan åstadkommas!

Årets mörkaste dag ligger bakom oss. Inte för att det har blivit några fler ljusa timmar ännu men det blir i alla fall inte mörkare. Om cirka fyra veckor kommer vi att se en tydlig skillnad och fyra veckor är inte längre än en semester och den går försvinnande fort, eller hur?

Efter dessa veckor dröjer det inte mer än cirka en månad förrän koltrasten börjar sjunga sin jubelsång i skymningen högt uppe i en tv-antenn eller från toppen på ett välväxt träd. Han gör det inte för vår skull utan för alla vackra koltrasthonor som finns i närheten. Han sjunger för att han längtar efter fru och barn. Sedan fortsätter koltrasten att sjunga genom hela våren, då honan ligger på ägg. Han sjunger under hela sommaren, den tid då ungarna ska bli vuxna och ska flyga ut ur boet. Koltrasten sjunger långt in i september och slutar först när mörkret sänker sig över oss igen.

Men innan koltrasten börjar jubla inför det nya året har vi kunnat höra både talgoxe och blåmes. Särskilt om vi förunnas några klara, soliga dagar. Då börjar både finkar och mesar att tro på bättre tider och sjunger för full hals ut sin glädje.

Ja, det finns mycket att glädja sig åt. Och allt detta är gratis. Det kostar förstås lite tid. Man måste gå ut för att finna glädjen tillsammans med dessa våra minsta grannar ute i naturen. Det kan räcka att bara gå utanför dörren och stå stilla några minuter. Ha en stilla andakt för sig själv och bara lyssna. Strax kommer fåglarna igång (om solen skiner). Sätt näsan i vädret och njut. Vill du sedan gå en promenad så blir njutningen ännu större och längre.

Nu vill jag bara önska alla ett GOTT NYTT ÅR! Tillsammans kan vi skapa ett år fyllt av tolerans, solidaritet och kärlek.

Den sjunde februari ses vi på Alpha igen, vi som har kommit in i den gemenskapen. De som ännu inte kommit, önskar vi varmt välkomna.

Berit Wickenberg