Kärlek och mångfald

Linda Joelsson är teolog. Hon har skrivit om Jesus och bibelns syn på kärlek och äktenskap:

En av de kända texterna som brukar läsas vid bröllop är faktiskt avklippt; vi läser inte hela texten. ”De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får alltså människor inte skilja åt” (Matt 19:6). Först finns det en del att säga också om denna del av texten. Ett ord har nämligen fallit ur översättningen i den första meningen. De är inte längre två utan ett ’kött’ – det ord som tidigare översatts ’kött’ bör översättas till ’släkt’. De två bildar numera en ny släkt och andra människor får därför inte skilja dem åt (läs: svärmor, läs: kompisar). Alla bör respektera det nya förbund som slutits genom vigseln och ingen får försöka sabotera det. Det är en väldigt relevant uppmaning ibland, tyvärr. Jag hade hand om en vigselbekräftelseceremoni för ett par som hade varit gifta i fjorton år och några kom inte till ceremonin för de fortfarande var emot vigseln! Oj, så knepigt det blir för ett par när anhöriga inte kan respektera och acceptera deras förhållande – deras förbund.

Jesus menade att en man inte fick skiljas från sin hustru och i hans tid innebar en skilsmässa att kvinnan mer eller mindre fick möta svältdöden om hennes ursprungsfamilj inte kunde stötta henne ekonomiskt. Detta hade alltså ganska lite med vår samtids skilsmässor att göra. Å andra sidan uppmanas till trohet och långsiktighet i kärleksrelationer i andra bibeltexter och om dessa uppmaningar följdes skulle fler skilsmässor säkert kunna undvikas. Sedan fortsätter texten om äktenskap i Matteusevangeliet förvånande nog med en beskrivning av mångfald:

”Det finns de som är utan kön från födseln och sådana som av människor har berövats sitt kön och sådana som själva har gjort sig könlösa för himmelrikets skull – den som kan må tillägna sig detta!” (Matt 19:12).

På sätt och vis förstår jag varför texten inte läses i sin helhet på bröllop. Det vore ju kanske konstigt att vid just det tillfället betona mångfalden – eller vore det just då kanske bra? Det finns många sätt att leva sina liv och det är både rimligt och bra. Heterosexuella par är bra – det är ett sätt – men det finns också andra.

Vi tror kanske lätt att kyrkan står för en konservativ hållning när det gäller sexualitet och partnerskap – inte minst internationellt sett – men här måste vi börja med att fråga oss vad ordet ’konservativ’ betyder. Övergrepp mot människor i beroendeställning fördöms i starka ordalag både av Jesus och av Paulus. ”Om din hand förleder dig, så hugg av den” sa Jesus. ”Vad du har gjort mot en av mina minsta – det har du gjort mot mig.” Kanske är det starkaste bibelordet för jämställdhet mer radikalt än vad själva ordet ’jämställdhet’ i sig uttrycker:

”Den förste ska bli sist och den siste ska bli först.” Ja - men det är inte alltid lätt när privilegier omfördelas. Det krävs stark övertygelse för att inte skapa protester. Den som tidigare varit privilegierad kan uppleva det som det ett hot, ja, som en förlust, när det egentligen blir mer rättvist. Orden från Karin Boye har levt med mig: ”Ja, visst gör det ont när knoppar brister...” 

Paulus har blivit förknippad med förtryck vad det gäller slavar och kvinnor, men faktum är att han uttryckte uppfattningen att även kvinnliga slavar skulle hållas i helgd och ära. I den amerikanska södern under 1860-talets inbördeskrig menade vissa att Paulus inte motsatte sig slaveriet. Då hänvisade man till Filemon-brevet, som Paulus skrivit för att stötta en slav – Onesimus – när denne skulle återvända till sin ägare. Man menade att Paulus inte motsatte sig slaveriet eftersom han inte befallde Filemon att frige Onseimus.

Men, vänta nu, var detta en riktig läsning? Så här säger Paulus: ”Ta emot honom som en älskad broder... Ta emot honom som om det var jag... Jag vill inte befalla dig vad du ska göra, utan hellre att du gör det goda av fri vilja.” Kan någon tolka detta som ett försvar för slaveriet? Ja, alla har vi kanske våra glasögon och vårt eget sätt att se på världen, men jag kan bara höra det som att slaveriet är något att lämna bakom sig.

”Ta emot honom som en älskad broder.” Jag tycker att det är särskilt intressant att Paulus inte vill ”befalla” Filemon att göra det goda. Under antiken var många väldigt känsliga för om någon sa till dem vad de skulle göra. Så kallade fria män verkar ha varit otroligt lättstötta och lättprovocerade just när det gäller att ta emot uppmaningar. Hur fritt är det egentligen att ständigt behöva vaka över sina privilegier? Hur fritt är det att ständigt vaka över sin överlägsenhet? Hur fritt är det att ständigt vara rädd för att det man stulit ska stjälas av någon annan?

De mest kända bibelverserna som ansetts tala om homosexualitet handlar inte om ett fritt förhållande mellan två vuxna personer, utan om övergrepp mot slavar. Ibland är det svårt att översätta texter. Ett ord som har en viss betydelse i ett visst sammanhang kan lätt tas för ett helt annat ord – och en annan betydelse – i ett annat sammanhang. När det finns vissa likheter är det inte alltid lätt att se skillnader.

När det gäller bibelböcker krävs både kunskap i historia och i språk. Om ”konservativ” betyder att i Jesu efterföljd värna den svagares rätt så kallar jag mig gärna konservativ. Att motverka varje form av strukturellt förtryck verkar vara så kristet det kan bli: ”Den förste ska bli sist och den siste ska bli först” sa Jesus. ”Nu är ej längre jude eller grek, slav eller fri, manligt eller kvinnligt – nu är vi alla ett i Kristus” sa Paulus. Under antiken var det väldigt mycket antingen-eller vad det gällde alla dessa kategorier, men Paulus ansåg alltså att meningsfullheten i dessa uppdelningar hade upphört i Jesus Kristus.

Här skulle vi kunna ha ett långt samtal om flera av texterna i Paulus brev, och kanske får vi tillfälle till det någon gång, men låt oss hålla i minnet att ett strävansmål inte behöver vara uppfyllt för att vara sant eller viktigt. Vad vi misslyckas eller lyckas med är inte avgörande för vad Gud kommer att uppfylla bland oss när tiden är inne. Det är lätt att bli otålig och vilja att Guds rike ska ta form ibland oss genast och kanske är det en god otålighet. Vad väntar vi på?

”Tror du att världen kommer att förändras – om du inte anstränger dig?” Ungefär så lyder titeln på en ny bok. På något sätt får jag tröst genom själva titeln. Det behöver inte vara lätt för att vara rätt. Det behöver heller inte vara rätt för att det är lätt. Låt oss känna oss fria att anstränga oss. Finns det något härligare än att uppnå ett länge efterlängtat mål? Det finns något så vackert i hoppet som säger: Redan nu, men ännu inte. Redan nu ger Gud kraft och styrka, ömhet och försiktighet, längtan och tro. Men ännu är hoppet inte uppfyllt. Ännu flödar inte kärleken över - men snart.