Det som beskrivs som nåd grundar sig i erfarenheter som människor gjort genom sina liv. Människor som levt i utsatthet har på olika sätt kunnat känna en välvilja från andra människor som hjälpt dem.
När människors välvilja uteblivit, eller inte räckt till, har människor ändå kunnat uppleva sig nås av en oförklarlig kraft, en förlåtelse, en hjälp att möta utsattheten eller föra en kamp mot den.
Under biblisk tid har människans tillvaro setts beroende av Guds välvilja och nåd.
Utsatthet har tidvis beskrivits som Guds straff. Ändå har Gud också erfarits som den som, trots allt, ger möjlighet till hjälp och förändring.
När Jesus träder fram och ses som Guds son uppmanar Jesus mänskligheten att själva, på olika sätt, inse vidden av Guds nåd och själva bli delaktiga i den. Hur vi blir delaktiga finns inga entydiga svar. Jesus själv säger – Följ mig!
Insikter kring Guds nåd har människor bett om i alla tider och kanske funnit svaren i erfarenheten att just få ta emot livet, en tro, hopp och kärlek.