Först behövde dock granittröskeln flyttas, vilket gjordes med stor precision för att inte skada runstenen. Med tröskeln borttagen var runstenen äntligen synlig igen.
Den är i åtta delar och alla har tagits upp försiktigt. Magnus Källström, runolog vid Runverket, undersökte stenen och kunde konstatera att all tidigare dokumenterad text fortfarande är bevarad. Därefter har runstenen lagats av en stenkonservator.
Fakta om runstenen
Runstenen (Sö 282) låg tidigare låg som tröskelsten i vapenhuset och den har varit känd sedan 1602, men måste ha legat här sedan vapenhuset byggdes. Stenen var redan 1600-talet sprucken i sju delar och ristningen var delvis utplånad av kyrkobesökarnas fötter.
Stenen försvann 1926 i samband med en kyrkorenovering, men den återupptäcktes i april 2024 under en tjock granithäll som hade lagts in som ny tröskelsten. I augusti blev runstenen uttagen ur dörren.
Inskriften lyder (med det inom hakparentes efter äldre avbildningar):
ui[fas]tr × auk × hauk- × reist[-] stain × eftiʀ × ṇaus × f[a---…--…----… ụaka × broþ]ur × þaiʀa
Vīfastr ok Hauk[ʀ] ræist[u] stæin æftiʀ ṇaus, fa[ður] … brōður þæiʀa.
»Vifast och Hök reste stenen efter ṇaus, [sin] fader, …, deras broder.»
Den dödes namn är skadat och därför svårt att tolka. Om naus är den rätta läsningen kan det handla om ett namn bildat till ord för ’näsborre’ (motsvarande vårt nutida nos). Det är samtidigt inte omöjligt att det ursprungligen har stått haus och att det handlar om ett namn Hauss ”Hös” med betydelsen ’han med huvudet’.
Av docent, forskare / Reader/Associate professor, researcher Magnus Källström
Riksantikvarieämbetet / Swedish National Heritage Board