Kyrkan & döden

Döden har alltid varit en del av livet. Alltid närvarande, alltid ofrånkomlig. Just nu pågår ett arbete med att skapa en utställning i Stora Tuna gamla gravkapell, där historien om kyrkan, döden och livet flätas samman. En utställning som påminner oss om hur nära döden alltid funnits i människors vardag.

Hur tog man farväl av sina döda i Stora Tuna socken för flera hundra år sedan? I det gamla gravkapellet öppnas nu en dörr bakåt i tiden. Föremål som länge vilat i tystnad plockas varsamt fram för att berätta sina historier om sorg, avsked och hopp. Här får du möta berättelser och bruk kring döden, begravningar och kyrkans roll från 1600-talet till början av 1900-talet. Bland föremålen finns kistbårar (likbårar) som användes för att bära avlidna till kyrkan. Ända fram till slutet av 1800-talet var det sed att bära den döde hela vägen, oavsett väder och avstånd. Först senare blev det accepterat att använda likvagnar. De föremål som kommer att visas har alla använts i vårt pastorat, i Stora Tuna, Torsång och Amsberg.

I utställningen visas också en tavla från slutet av 1800-talet, målad av en konstnär som tillfälligt bodde i trakten för att restaurera kyrkan. Tavlan skildrar Stora Tunas kyrktorn från den tiden och hur kyrkomiljön såg ut runt omkring.

Utställningen äger rum i Stora Tunas gamla gravkapell, som byggdes 1866. Kapellet uppfördes på samma plats där det tidigare stod ett så kallat benhus. Ett benhus, eller ossuarium, var en särskild byggnad där man samlade ben från gamla gravar. När gravarna behövdes för nya begravningar tog man upp de äldre kvarlevorna och lade dem i benhuset för att förvaras där permanent.

När kan du kika in?

Öppnar: direkt efter mässan den 26 oktober, ca. 12.00.
Kvällsöppet: 31 oktober kl. 16.00–19.00
Alla helgons dag: 1 november kl. 13.00–18.00

Välkommen att stiga in i Stora Tunas gamla gravkapell och möta vår historia!