Klockan är 7:55 på morgonen när jag går av bussen på Södra torget och går med snabba steg mot Högskolan. Det är mörkt, blött och kallt. Det är ännu inte så många människor ute, affärerna är stängda, lamporna släckta. Jag har bokat in för många saker idag, två vårdkontakter, en för mig själv, en för mitt barn, sedan har jag lyckats klämma in ett tandläkarbesök med, när jag ändå var nere på stan.
Jag är stressad, slutkörd, för många deadlines innan julledigheten. För många krav på att hinna och räcka till. Stressen triggar igång mörka tankar. Tårarna flockas i mina ögon men kommer inte ut. Jag är en dålig mamma, dålig hustru, dålig kollega. Tankarna maler i huvudet, som svarta stenar gnids de mot varandra. Bröstet fylls av ångest, jag får svårt att andas, ändå börjar jag gå snabbare.
Något utifrån pockar på min uppmärksamhet. Något stör mina ångestfyllda cirkelresonemang. Ett ljud. Jag går vidare på den tomma mörka gatan i duggregnet och grubblar. Ångesten fyller hela bröstet, stressen driver på tankarna. Försöker planera, lägga till och dra ifrån. Försöker dämpa känslorna. Åter igen är det något som stör, vill in i mitt inre. Det där ljudet. Jag blir nästan lite irriterad. Jag stannar och vänder mig mot den stora byggnaden som tornar upp framför mig.
Jag står framför Caroli kyrka. Kyrkklockorna! Det är kyrkklockorna som ringer. När jag inser att de ringer kastas plötsligt det höga ljudet likt en varm våg över mig . Ljudet fyller mina öron, min kropp, min själ. Hela jag slappnar av som om något omfamnar mig, bär mig. Jag är inte ensam! Gud ser mig! är ord som väller upp i mitt inre. Tårarna rinner ner för kinderna.
Stod jag där i en evighet eller i tio sekunder? Jag börjar gå igen. Jag går vidare, med sänkta axlar, kärlek och lugn. Jag hinner, jag klarar, jag är stark, jag är inte ensam. Min familj finns, mina vänner och kollegor, vi hjälps åt. Gud finns, han ser mig när jag behöver det och talar om det genom små vardagsmirakel. Av tacksamhet inför Gud bestämde jag mig för att skriva ner mitt vardagsmirakel och dela det med andra. Jag hoppas kyrkklockorna når alla som behöver dem.
God Jul
önskar en stressad mamma