Vanliga frågor och svar om Ecce Homo i Svenska kyrkan

Det är en serie fotografier som lyfter 12 viktiga bibliska texter i relation till klassiska tolkningar av dessa genom att lyfta in nya perspektiv. Utställningen har väckt många reaktioner sedan den invigdes 1998. Det är fortfarande en viktig utställning som berör. 

Elisabeth brukar inleda sina anföranden om utställningen med orden:
Med dessa tolv bilder vill jag vittna om att Guds kärlek även gäller människor som lever i homosexualitet.

För Elisabeth är förhoppningen med bilderna att de ska bidra till dialog mellan kyrkan och de homosexuella. Något som på sikt kan leda till ökad förståelse.

Vad som händer i dig när du ser dessa bilder vet inte vi. Men ge dig själv tid och reflektion. Konst är till för att beröra. I bästa fall kan utställningen också få oss att bli berörda av Guds kärlek.

Svar på frågor:

Är inte homosexualitet synd enligt bibeln?

Just ordet homosexualitet är ett ord som inte finns med i Bibeln. Ordet kom först i mitten på 1800-talet. De få ställen som handlar om samkönad sexuell handling handlar inte om ömsesidiga relationer som vi talar om idag.
Jesus nämner inte samkönad handling någonstans i Nya Testamentet.

Hur läser ni bibeln?

Svenska kyrkan läser Bibeln kristocentriskt, med Jesus som dess stjärna och kärna. Det betyder att vi har Jesu egna ord som riktlinje för hur vi läser resten av Bibeln. Vi prioriterar det Jesus säger. Det hindrar oss från att läsa igenom Bibeln på jakt efter verser som vi kan använda för att fördöma andra som inte lever som vi själva. Istället hittar vi vägen till att se på alla, exempelvis föraktade och utstötta, med samma kärlek som Jesus visade dem.

Vissa av bilderna är så vulgära. Är det respektfullt att visa upp dem i en kyrka?

Jesus sitter med transpersoner (crossdresser) under sista måltiden. Det är jättetydligt i evangelierna att han gång på gång söker upp och äter med dem som annars föraktas och hatas i staden. Att han sitter vid bordet med svarta damskor är ett sätt att gestalta hur han går i allas våra skor, meter för meter, mil efter mil. Även i de skor som en man blir mest retad för i vår normtrånga värld. För han vet hur hån, hat och rädsla känns.

Det är inte alls konstigt att en konstutställning kan röra upp känslor, konst har som funktion att få oss att tänka till. Man behöver inte hålla med om konst, men man kan acceptera konsten som ett sätt att se hur andra har tänkt. Det kan vara spännande och ge nya insikter, vilket är en viktig del av att växa och mogna som människa och kristen.

Att tillåta konst i kyrkorna är inte att ringakta någons tro, utan att visa att vi är en kyrka där den intellektuella traditionen är viktig. 

Varför visa Jesus naken?

Enligt fotografen Elisabeth Ohlson ska det vita skynke, som på traditionella dopmotiv döljer hans kön, på hennes hennes bild falla ner i samma stund som Jesus mottar dopet, det vill säga i samma ögonblick som bilden tas. För Elisabeth är det här ett tecken på den extas och den totala närvaro som Jesus erfar när han tar emot kraften från Gud. Vem skulle tänka på att hålla upp ett höftskynke i en sådan stund? Vid korsfästelsen var han antagligen också naken.

Men så såg väl inte Jesus och lärjungarna ut?

Vi vet inte hur vare sig Jesus eller de han umgicks med såg ut. Genom historien har vi försökt gestalta detta på tusentals sätt. De flesta sätt att visa Jesus och hans omgivning har varit som klädda i nytvättade linnelakan. Vi har visat en putsad fasad. Så kan det ibland ha varit, men det finns också ett behov och en uppriktighet att visa Jesus och de som fanns runt honom på ett annat sätt. I kyrkan är det oerhört viktigt att sprida budskapet att Jesus älskar och bryr sig om ALLA.