Varför arrenderar kyrkan ut mark till kommunen?

Svar från Boo församlings kyrkoherde Henrik Roos.

Det korta svaret är att vi tror att det är bra med fotbollsplaner för våra barn och ungdomar. Men det finns också ett längre svar och jag skall försöka återge den process som pågått i kyrkorådet under flera år.

Det stora skälet har att göra med att församlingen försöker kombinera ett trovärdigt miljöarbete med en hållbar ekonomi. När det gäller ekonomin så står församlingen inför stora men helt nödvändiga utgifter. Boo kyrka fyller 100 år 2023 och kyrkan är i akut behov av en upprustning. Den behöver bland annat handikappanpassas, elledningar och vvs behöver bytas ut, trasiga golv och väggar lagas, dränering skall göras pga fuktskador mm. Kostnaden för allt detta beräknas till ungefär 75 000 000. Vi kommer få kyrkoantikvarisk ersättning för en mindre del av detta, men merparten behöver församlingen stå för själv.

När det gäller marken i Ramsmora så äger församlingen ett område som är 957 000 m2 stort. Församlingen har de senaste åren fått erbjudande från byggföretag som velat köpa och exploatera marken, men församlingen har valt att säga nej. Skälet har varit att vi vill bevara så mycket som möjligt av naturen. Hade vi sålt marken hade vi tappat kontrollen. Men den nuvarande situationen, där inkomsterna för marken inte täcker våra utgifter, är i längden inte hållbar. När erbjudandet dök upp från kommunen, där vi får radikalt mycket bättre betalt för arrendemarken, såg vi en lösning där en liten del av marken (mindre än tre procent) arrenderades ut till ett välbehövligt ändamål som gynnar bygdens barn och ungdomar, samtidigt som församlingen skulle få en stadig intäkt som möjliggör för oss att behålla övriga marken och bevara naturen.

I samband med besluten kring fotbollsplanerna har också kyrkorådet fört diskussioner om hur vi skall göra med skyttebanorna. Å ena sidan har de funnits länge och engagerar många. Å andra sidan ligger de mycket olyckligt till som en barriär framför skogsområdena och Booleden. En lösning som diskuterats är att avveckla skjutbanorna och istället upplåta dem för betesmarker. På det viset skulle ett område som är väsentligt större är fotbollsplanerna frigöras och som dessutom ligger i omedelbar anknytning till skogen. Då blir det även naturligt för alla de barn och ungdomar som rör sig kring fotbollsplanerna att ge sig ut i naturen. Detta är inte beslutat i nuläget utan samtalen hur församlingen skall hantera skjutbanorna fortsätter framöver.

Avslutningsvis kan vi konstatera att det inte är någon enkel fråga med enkla svar. Men genom avtalet med kommunen tror vi att vi hittat en väg framåt som är bra för såväl barnen, naturen och församlingen.

Henrik Roos
Kyrkoherde
Boo församling