Kremering, även kallat eldbegängelse, har blivit mer och mer vanligt förekommande i Sverige.
Kremering har använts inom olika kulturer i tusentals år, men det var först i mitten av 1800-talet som började man använda speciella kremationsugnar.
I slutet av 1800-talet byggdes de första krematorierna i Sverige och idag finns ett sjuttiotal anläggningar i landet. I Hälsingland finns endast ett krematorium och det är i Bollnäs.
Med kremering menas att kistan med den avlidne placeras i en kremationsugn så att stoftet bränns till aska. Endast en kista kremeras åt gången.
Resterna efter förbränningen finfördelas och läggs sedan tillsammans med en identifikationsbricka i en askurna för gravsättning i urngrav eller i en askkartong för gravsättning i minneslund.
En kremering skall ske snarast möjligt och senast en månad efter dödsfallet enligt nuvarande bestämmelser i Begravningslagen. Gravsättning skall därefter ske inom ett år efter kremeringen. Kremering sker normalt någon eller några dagar efter begravningsgudstjänsten.
