Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Svenska kyrkan Bollnäs pastorat Besöksadress: Norra kyrkvägen 8, 82130 BOLLNÄS Postadress: Box 236, 82123 BOLLNÄS Telefon: +46(278)27900 E-post till Svenska kyrkan Bollnäs pastorat

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Hanebo kyrka

Detta är delar av Hanebo kyrkas historia.

Om den stora reparationen på 1800-talet
skriver Söderberg i sin ämbetsberättelse till ärkebiskopsvisitatonen 1878
 
Storklockan omgjöts 1768 av Daniel Flodström i Sundborn i Dalarna och Lillklockan göts enligt inskriptionen 1876 hos N P Lindberg i Sundsvall av "den år 1591 gjutna förra lillklockans metall".
Den gamla klockstapeln som stod vid kyrkans sydvästra hörn, nära vapenhuset revs nu  och klockorna sattes upp i tornet, som stod färdigt den 15 november 1876.
De klockor som då fanns är identiska med de nuvarande.
 
1877 uppsattes ett tornur, förfärdigat av Pellas Erik Persson i Mora. Ända sedan 1819 hade man avsatt medel för en tornbyggnad. År 1873 beslöt man att skaffa ritningar till ett torn från  K gl Överintendentämbetet. 1874 hade man ritningarna klara och kunde anta ett anbud på tornets uppförande från byggmästaren Björk Jon Jonsson från Öja i Rättvik. Den medeltida västväggen revs nu "till tornets bredd", vilket innebär, att delar av den medeltida västväggen står kvar på ömse sidor om tornet. Tornet uppfördes av gråsten och tegel. Det kröntes  av en kopparklädd huv och en spira med förgyllt kors.
 
Ombyggnaden 1778 hade naturligtvis till följd att orgeln blev för liten för den nu stora kyrkan. i samband med uppförandet av en läktare som år 1800 förlades till " fönstret ovan lilldörren" hemställde kyrkoherde Nordberg i enlighet med förslag av orgelbyggare Hammardahl att orgeln skulle utökas och flyttas från sin gamla plats nere i koret upp på den nya läktaren. Det dröjde emmellertid ända till år 1832, innan orgeln utökades och flyttades upp på den samma år byggda läktaren i norra korset.
Överenskommelse om arbetets fullgörande  träffades samma månad med läns- och  murarmästaren Daniel  Lundqvist från Gävle. Grunden lades hösten år 1777 och arbetet fullbordades sommaren därpå. Dåvarande ägare till Kilafors Bruk, baron Carl Bunge, skänkte utom järn och smide, även krut till stensprängningen.
Sommaren 1776 satte man igång med stensprängning till reparationen. Ritningen som avsåg förlängning av kyrkan med ett valv, korets förlängning med sakrestian där framför  samt två utbyggnader fr. långsidorna, att kyrkan skulle få korsform, stadsfästes av Kgl Majt den 1 augusti 1777.
På begäran av ärkebiskopen lovade bokhållaren Agerman att hos biskopsinnan Helena Cederström, som ägde bruket, göra framställan i ärendet. Vilket svar hon gav är obekant. Räkenskaperna innehåller ingen uppgift om gåvor från henne och det dröjde hela 24 år innan ombyggnaden blev av.
"varest sedan Kila Bruk i senare åren tillkommit , allenast 2:e vissa rum till varje gård givas kunna (vid bänkdelning), och för den skull hemställes om man icke borda påtänka att utvidga kyrkan" 

Efter 1723 då "Kila Bruk" anlades ökade Kilafors invånarantal snabbt och vid ärkebiskop Henrik Benzeliis visitation 1752 beklagade kyrkoherde Hällström det trånga utrymme i Hanebo kyrka.
Redan följande år, 1749 verkställdes en del av dessa förslag som målning och förgyllning av altartavlan ,mm. Golv och bänkar reparerades 1764.
 
Orgelverket fram uti kyrkan bör likaledes jämte dess läktare målas och själva verket utomdess renoveras och förbättras, innan det  vidare till församlingens tjänst och nöje brukas kan. De tvenne bak i kyrkan byggda läktare kunna jämväl vid samma tillfälle målas såvida sådant och ganska mycket bidrager till denna kyrkas prydnad och bättre anseende, då mansläktaren bör panelas och brädslås under bänkarna, (vilket av begynnelsen är illa anlagd, att mull och damm faller ned på dem, som sitter därunder hava sina rum), och som vänstra gavelfönstret är lägre än läktaren, varigenom ljuset är dem som sjunga, så nödigt att samma fönster upphugges och drages högre upp emot valvbågen".
"Valvbågarna på bägge sidor om koret äro rämnade och litet skilda från murarna samt målningen omkring alla väggarna avnött så att det nödvändiga bört botas, rappas och vitlimmas. Valven, dels av tegel, dels av gråsten äro rätt starka och i gott stånd, men golvet av tilster är överallt förlorat och skall upptagas samt nya golvåsar omläggas. Likaledes böra kvinnofolksbänkarna förnyas, ändras och för bättre bekvämlighet skull inbyggas. Altartavlan, som allaredan 1712 är gjord, finnes ännu oförgylld och bör med målning och förgyllning utsiras, om kyrkan skall få det anseende  som vederbör. Himmelen eller huven över predikstolen är av samma beskaffenhet som bem:te altartavla och skall tillika målas och förgyllas på det hon må bliva lik själva predikstolen, som förut är förgylld och sirlig.
Då underhållsbehovet med tiden blev stort gjordes den 25 jan. år 1748 en s.k. "syn" varvid man fann att

Den första orgeln invigdes i slutet av 1737. Orgeln var byggd av orgelbyggaren Anders Bergstedt från Husby. Den placerades på en liten läktare nere i koret.. Den fick tjänstgöra ända till år 1771 då den till "större delen" byggdes om av orgelbyggaren Lars Fredrik Hammardahl från Arbrå.
Den "gamla" läktaren som med tiden blivit för liten då folkmängden ökade byggdes om  och utvidgades år 1729. En ny läktare för kvinnor uppfördes år 1736.
Vid 1700-talets början såg kyrkan naturligtvis inte ut på det sätt som den gör idag. Den var mindre, utan torn och med små, smala  fönster vilket gjorde att kyrkan invändigt var dunkel. Detta avhjälptes år 1708, då fönsteröppningarna förstorades och nya fönster och glas sattes in.
Exakt när medeltidens Hanebobönder började att resa sin kyrka lär vi aldrig få veta. Men bevarade dokument visar, att Hanebo kyrka existerade i början av 1300-talet. Till sina äldsta delar är dock kyrkan åtskilligt äldre.  I murverket på långhusets nordsida ingår delar av en kyrka, som av murens utseende at döma kan vara från 1100-talets slut eller 1200-talets början. Dokumentation finns från 1700-talet.
 
 
Vidare kan man läsa att "I kyrkan finnas sittplatser för 662 män och 730 kvinnor. Kyrkan kan anses någorlunda rymlig för församlingens behov och tillräckligt ljus".
"Kyrkan, som befinner sig i bästa skick, har sedan sista visitationen, ut- och invändigt undergått en fullständig reparation såväl till murar som innanrede och därpå blivit tillbyggd med ett prydligt torn, som uppfördes och fullbordades 1876, under ledning av Björk Jon Jonsson i Öja, Rättviks socken, samt högtidligen invigdes den 15 november 1876".
 
Ur Hanebo kyrkobyggnads  historia.
 
Saxat ur boken "Två Hälsingesocknar" utgiven av Segersta och Hanebos hembygdsföreningar, 2:a upplagan 1983, och ur broschyren "Hanebo kyrka" av Anna Nilsén, utgiven av Ärkestiftets Stiftsråd.
 
 

I kyrkan finnas sittplatser för 662 män och 730 kvinnor. Kyrkan kan anses någorlunda rymlig för församlingens behov och tillräckligt ljus

Bilden tagen uppofrån tornet Bild: Mikael Edström

Sitt nuvarande utseende erhöll kyrkan vid restaureringen 1902, då även ett orgelverk med två manualer och 15 stämmor anskaffades. En stor del av kostnaden för orgelverket betalades med medel insamlade på frivillig väg. Ritningar till 1902 års restaurering levererades av stadsarkitekten i Gävle, E A Hedin. Arbetet togs på entreprenad av byggmästaren Anders Nisser i Söderhamn. Förutom diverse underhållsarbeten och de nämnda justeringarna av fönstren höjdes korgolvet och en ny läktare byggdes i väster. Bänkinredningarna nygjordes och de gamla gavlarna användes till väggpanel. Samma gavlar har i senare tid apterats till väggbeklädnad i sakrestian.
Dekorationsmålaren Edvard Berg från Stockholm försåg kyrkan med nya vägg- och valvmålningar, borttagna i 1950-talets restaurering.
 
Restaureringen på 1950-talet leddes av professor Erik Lundberg och arkitekt K E Hjalmarsson. Entreprenör var byggmästare Carl O Holm. 1951 började man skissa på det kommande arbetet. Bland de arbeten som utfördes kan nämnas'
- Exteriören då fick sitt nuvarande utseende.
- Medeltidsmurarna frilades.
- Den gamla 1700-talsputsen togs fram och kompletterades på tvärskepp och korparti.
- Tornet putsades och ströks med vit kalkfärg.
Arkitekterna valde alltså att låta var tid tala för sig i exteriören. En grundförstärkning utfördes under sakrestian, och en ingång till denna från utsidan anordnades.
 
Av invändiga förändringar kan nämnas 
Golvet i koret höjdes till nivå med golvet innanför altarringen, och en trappa av sandsten byggdes upp till koret. Alla synliga golvpartier belades med röd sandsten. Dörren till sakrestian på höger sida om altaret murades igen, och en mindre ersatte den vänstra. Kor och tvärskepp vitkalkades, och de medeltida kalkmålningarna togs fram på långhusets väggar av konservator Bo Wildenstam. Elvärme installerades i stället för kalorifersystemet från 1902.
Den 15 Juni 1956 återinvigdes kyrkan.  

Om den stora reparationen på 1800-talet skriver Söderberg i sin ämbetsberättelse till ärkebiskopsvisitatonen 1878
Storklockan omgjöts 1768 av Daniel Flodström i Sundborn i Dalarna och Lillklockan göts enligt inskriptionen  1876 hos N.P. Lindberg i Sundsvall av "den år 1591 gjutna förra lillklockans metall".
Den gamla klockstapeln som stod vid kyrkans sydvästra hörn, nära vapenhuset revs nu  och klockorna sattes upp i tornet, som stod färdigt den 15 nov. 1876.
De klockor som då fanns är identiska med de nuvarande.
1877 uppsattes ett torn-ur, förfärdigat av Pellas Erik Persson i Mora.
Ända sedan 1819 hade man avsatt medel för en tornbyggnad. År 1873 beslöt man att skaffa ritningar till ett torn från
K. Överintendentämbetet. 1874 hade man ritningarna klara och kunde anta ett anbud på tornets uppförande från byggmästaren Björk Jon Jonsson från Öja i Rättvik. Den medeltida västväggen revs nu "till tornets bredd", vilket innebär, att delar av den medeltida västväggen står kvar på ömse sidor om tornet. Tornet uppfördes av gråsten och tegel. Det kröntes  av en kopparklädd huv och en spira med förgyllt kors.
Ombyggnaden 1778 hade naturligtvis till följd att orgeln blev för liten för den nu stora kyrkan. i samband med uppförandet av en läktare som år 1800 förlades till " fönstret ovan lilldörren" hemställde kyrkoherde Nordberg i enlighet med förslag av orgelbyggare Hammardahl att orgeln skulle utökas och flyttas från sin gamla plats nere i koret upp på den nya läktaren.
Det dröjde emmellertid ända till år 1832, innan orgeln utökades och flyttades upp på den samma år byggda läktaren i norra korset.
Överenskommelse om arbetets fullgörande  träffades samma månad med läns- och  murarmästaren Daniel  Lundqvist från Gävle. Grunden lades hösten år 1777 och arbetet fullbordades sommaren därpå. Dåvarande ägare till Kilafors Bruk, baron Carl Bunge, skänkte utom järn och smide, även krut till stensprängningen.
Sommaren 1776 satte man igång med stensprängning till reparationen. Ritningen som avsåg förlängning av kyrkan med ett valv, korets förlängning med sakrestian där framför  samt två utbyggnader fr. långsidorna, att kyrkan skulle få korsform, stadsfästes av K:M: den 1 aug. 1777.
På begäran av ärkebiskopen lovade bokhållaren Agerman att hos biskopsinnan Helena Cederström, som ägde bruket, göra framställan i ärendet. Vilket svar hon gav är obekant. Räkenskaperna innehåller ingen uppgift om gåvor från henne och det dröjde hela 24 år innan ombyggnaden blev av.
Citat
"varest sedan Kila Bruk i senare åren tillkommit , allenast 2:e vissa rum till varje gård givas kunna (vid bänkdelning), och för den skull hemställes om man icke borda påtänka att utvidga kyrkan"
Slut citat.
Efter 1723 då "Kila Bruk" anlades ökade Kilafors invånarantal snabbt och vid ärkebiskop Henrik Benzelii´s visitationa 1752 beklagade kyrkoherde Hällström det trånga utrymme i Hanebo kyrka.
Redan följande år, 1749 verkställdes en del av dessa förslag som målning och förgyllning av altartavlan ,mm. Golv och bänkar reparerades   1764.
Orgverket fram uti kyrkan bör likaledes jämte dess läktare målas och själva verket utomdess renoveras och förbättras, innan det  vidare till församlingens tjänst och nöje brukas kan. De tvenne bak i kyrkan byggda läktare kunna jämväl vid samma tillfälle målas såvida sådant och ganska mycket bidrager till denna kyrkas prydnad och bättre anseende, då mansläktaren bör panelas och brädslås under bänkarna, (vilket av begynnelsen är illa anlagd, att mull och damm faller ned på dem, som sitter därunder hava sina rum), och som vänstra gavelfönstret är lägre än läktaren, varigenom ljuset är dem som sjunga, så nödigt att samma fönster upphugges och drages högre upp emot valvbågen"  slut citat.
"valvbågarna på bägge sidor om koret äro rämnade och litet skilda från murarna samt målningen omkring alla väggarna avnött så att det nödvändiga bört botas, rappas och vitlimmas. Valven, dels av tegel, dels av gråsten äro rätt starka och i gott stånd, men golvet av tilster är överallt förlorat och skall upptagas samt nya golvåsar omläggas. Likaledes böra kvinnofolksbänkarna förnyas, ändras och för bättre bekvämlighet skull inbyggas. Altartavlan, som allaredan 1712 är gjord, finnes ännu oförgylld och bör med målning och förgyllning utsiras, om kyrkan skall få det anseende  som vederbör. Himmelen eller huven över predikstolen är av samma beskaffenhet som bem:te altartavla och skall tillika målas och förgyllas på det hon må bliva lik själva predikstolen, som förut är förgylld och sirlig.
Då underhållsbehovet med tiden blev stort gjordes den 25 jan. år 1748 en s.k. "syn" varvid man fann att citat:
Den första orgeln invigdes i slutet av 1737. Orgeln var byggd av orgelbyggaren Anders Bergstedt från Husby. Den placerades på en liten läktare nere i koret.. Den fick tjänstgöra ända till år 1771 då den till "större delen" byggdes om av orgelbyggaren Lars Fredrik Hammardahl från Arbrå.
Den "gamla" läktaren som med tiden blivit för liten då folkmängden ökade byggdes om  och utvidgades år 1729. En ny läktare för kvinnor uppfördes år 1736.
Vid 1700-talets början såg kyrkan naturligtvis inte ut på det sätt som den gör idag. Den var mindre, utan torn och med små, smala  fönster vilket gjorde att kyrkan invändigt var dunkel. Detta avhjälptes år 1708, då fönsteröppningarna förstorades och nya fönster och glas sattes in.
Exakt när medeltidens Hanebobönder började att resa sin kyrka lär vi aldrig få veta. Men bevarade dokument visar, att Hanebo Kyrka existerade i början av 1300-talet. Till sina äldsta delar är dock kyrkan åtskilligt äldre.  I murverket på långhusets nordsida ingår delar av en kyrka, som av murens utseende at döma kan vara från 1100-talets slut eller 1200-talets början. Dokumentation finns från 1700-talet.
Ur Hanebo kyrkobyggnads  historia.
Saxat ur boken "Två Hälsingesocknar" utgiven av Segersta och Hanebos hembygdsföreningar, 2:a upplagan 1983, och ur broschyren "Hanebo kyrka" av Anna Nilsén, utgiven av Ärkestiftets Stiftsråd.
 

Historiska årtal för Hanebo kyrkobyggnad

Bild: Wikipediaanvändare "Svens Welt"

1708 - Fönsteröppningarna förstoras 
1729 - Läktaren byggdes om och utvidgades 
1736 - En ny läktare för kvinnor uppförs 
1737 - Den första orgeln invigs 
1748 - Underhållsbehovet gås igenom 
1749 - Målning och förgyllning av altartavla 
1764 - Golv och bänkar repareras 
1778 - Kyrkan byggs om och utökas 
1800 - En ny läktare byggs 
1832 - Orgeln utökas och flyttas upp på en ny läktare 
1876 - Tornet byggs 
1877 - Tornuret på plats 
1902 -  Restaurering till nuvarande utseende 
             Nytt orgelverk med 2 manualer och 15 stämmor anskaffas 
1951 - Kyrkan restaureras 
1956 - Kyrkan återinvigs

Haneo kyrka är en medeltidskyrka som egentligen inte alls var tänkt att ligga där den nu ligger. Enligt en sägnen var det ifrån början meningen att kyrkan skulle byggas på "mässersbacken" i byn Bofara, ca 4 km väster om Kilafors centrum.
Men varje morgon då folket kom tillbaka till byggplatsen var grundstenarna bortforslade. Naturligtvis tröttnade man på detta och bestämde sig för att sätta en tupp i en bur och låta den vandra omkring i bygden. Där tuppen gal, där skall kyrkan byggas, för där är det fritt från onda krafter, ansåg man. Därav hamnade kyrkan på sin nuvarande plats, på en höjd mitt i en gammal odlingsbygd.