Om den stora reparationen på 1800-talet
skriver Söderberg i sin ämbetsberättelse till ärkebiskopsvisitatonen 1878
skriver Söderberg i sin ämbetsberättelse till ärkebiskopsvisitatonen 1878
Storklockan omgjöts 1768 av Daniel Flodström i Sundborn i Dalarna och Lillklockan göts enligt inskriptionen 1876 hos N P Lindberg i Sundsvall av "den år 1591 gjutna förra lillklockans metall".
Den gamla klockstapeln som stod vid kyrkans sydvästra hörn, nära vapenhuset revs nu och klockorna sattes upp i tornet, som stod färdigt den 15 november 1876.
De klockor som då fanns är identiska med de nuvarande.
Den gamla klockstapeln som stod vid kyrkans sydvästra hörn, nära vapenhuset revs nu och klockorna sattes upp i tornet, som stod färdigt den 15 november 1876.
De klockor som då fanns är identiska med de nuvarande.
1877 uppsattes ett tornur, förfärdigat av Pellas Erik Persson i Mora. Ända sedan 1819 hade man avsatt medel för en tornbyggnad. År 1873 beslöt man att skaffa ritningar till ett torn från K gl Överintendentämbetet. 1874 hade man ritningarna klara och kunde anta ett anbud på tornets uppförande från byggmästaren Björk Jon Jonsson från Öja i Rättvik. Den medeltida västväggen revs nu "till tornets bredd", vilket innebär, att delar av den medeltida västväggen står kvar på ömse sidor om tornet. Tornet uppfördes av gråsten och tegel. Det kröntes av en kopparklädd huv och en spira med förgyllt kors.
Ombyggnaden 1778 hade naturligtvis till följd att orgeln blev för liten för den nu stora kyrkan. i samband med uppförandet av en läktare som år 1800 förlades till " fönstret ovan lilldörren" hemställde kyrkoherde Nordberg i enlighet med förslag av orgelbyggare Hammardahl att orgeln skulle utökas och flyttas från sin gamla plats nere i koret upp på den nya läktaren. Det dröjde emmellertid ända till år 1832, innan orgeln utökades och flyttades upp på den samma år byggda läktaren i norra korset.
Överenskommelse om arbetets fullgörande träffades samma månad med läns- och murarmästaren Daniel Lundqvist från Gävle. Grunden lades hösten år 1777 och arbetet fullbordades sommaren därpå. Dåvarande ägare till Kilafors Bruk, baron Carl Bunge, skänkte utom järn och smide, även krut till stensprängningen.
Sommaren 1776 satte man igång med stensprängning till reparationen. Ritningen som avsåg förlängning av kyrkan med ett valv, korets förlängning med sakrestian där framför samt två utbyggnader fr. långsidorna, att kyrkan skulle få korsform, stadsfästes av Kgl Majt den 1 augusti 1777.
På begäran av ärkebiskopen lovade bokhållaren Agerman att hos biskopsinnan Helena Cederström, som ägde bruket, göra framställan i ärendet. Vilket svar hon gav är obekant. Räkenskaperna innehåller ingen uppgift om gåvor från henne och det dröjde hela 24 år innan ombyggnaden blev av.
"varest sedan Kila Bruk i senare åren tillkommit , allenast 2:e vissa rum till varje gård givas kunna (vid bänkdelning), och för den skull hemställes om man icke borda påtänka att utvidga kyrkan"
Efter 1723 då "Kila Bruk" anlades ökade Kilafors invånarantal snabbt och vid ärkebiskop Henrik Benzeliis visitation 1752 beklagade kyrkoherde Hällström det trånga utrymme i Hanebo kyrka.
Redan följande år, 1749 verkställdes en del av dessa förslag som målning och förgyllning av altartavlan ,mm. Golv och bänkar reparerades 1764.
Överenskommelse om arbetets fullgörande träffades samma månad med läns- och murarmästaren Daniel Lundqvist från Gävle. Grunden lades hösten år 1777 och arbetet fullbordades sommaren därpå. Dåvarande ägare till Kilafors Bruk, baron Carl Bunge, skänkte utom järn och smide, även krut till stensprängningen.
Sommaren 1776 satte man igång med stensprängning till reparationen. Ritningen som avsåg förlängning av kyrkan med ett valv, korets förlängning med sakrestian där framför samt två utbyggnader fr. långsidorna, att kyrkan skulle få korsform, stadsfästes av Kgl Majt den 1 augusti 1777.
På begäran av ärkebiskopen lovade bokhållaren Agerman att hos biskopsinnan Helena Cederström, som ägde bruket, göra framställan i ärendet. Vilket svar hon gav är obekant. Räkenskaperna innehåller ingen uppgift om gåvor från henne och det dröjde hela 24 år innan ombyggnaden blev av.
"varest sedan Kila Bruk i senare åren tillkommit , allenast 2:e vissa rum till varje gård givas kunna (vid bänkdelning), och för den skull hemställes om man icke borda påtänka att utvidga kyrkan"
Efter 1723 då "Kila Bruk" anlades ökade Kilafors invånarantal snabbt och vid ärkebiskop Henrik Benzeliis visitation 1752 beklagade kyrkoherde Hällström det trånga utrymme i Hanebo kyrka.
Redan följande år, 1749 verkställdes en del av dessa förslag som målning och förgyllning av altartavlan ,mm. Golv och bänkar reparerades 1764.
Orgelverket fram uti kyrkan bör likaledes jämte dess läktare målas och själva verket utomdess renoveras och förbättras, innan det vidare till församlingens tjänst och nöje brukas kan. De tvenne bak i kyrkan byggda läktare kunna jämväl vid samma tillfälle målas såvida sådant och ganska mycket bidrager till denna kyrkas prydnad och bättre anseende, då mansläktaren bör panelas och brädslås under bänkarna, (vilket av begynnelsen är illa anlagd, att mull och damm faller ned på dem, som sitter därunder hava sina rum), och som vänstra gavelfönstret är lägre än läktaren, varigenom ljuset är dem som sjunga, så nödigt att samma fönster upphugges och drages högre upp emot valvbågen".
"Valvbågarna på bägge sidor om koret äro rämnade och litet skilda från murarna samt målningen omkring alla väggarna avnött så att det nödvändiga bört botas, rappas och vitlimmas. Valven, dels av tegel, dels av gråsten äro rätt starka och i gott stånd, men golvet av tilster är överallt förlorat och skall upptagas samt nya golvåsar omläggas. Likaledes böra kvinnofolksbänkarna förnyas, ändras och för bättre bekvämlighet skull inbyggas. Altartavlan, som allaredan 1712 är gjord, finnes ännu oförgylld och bör med målning och förgyllning utsiras, om kyrkan skall få det anseende som vederbör. Himmelen eller huven över predikstolen är av samma beskaffenhet som bem:te altartavla och skall tillika målas och förgyllas på det hon må bliva lik själva predikstolen, som förut är förgylld och sirlig.
Då underhållsbehovet med tiden blev stort gjordes den 25 jan. år 1748 en s.k. "syn" varvid man fann att
"Valvbågarna på bägge sidor om koret äro rämnade och litet skilda från murarna samt målningen omkring alla väggarna avnött så att det nödvändiga bört botas, rappas och vitlimmas. Valven, dels av tegel, dels av gråsten äro rätt starka och i gott stånd, men golvet av tilster är överallt förlorat och skall upptagas samt nya golvåsar omläggas. Likaledes böra kvinnofolksbänkarna förnyas, ändras och för bättre bekvämlighet skull inbyggas. Altartavlan, som allaredan 1712 är gjord, finnes ännu oförgylld och bör med målning och förgyllning utsiras, om kyrkan skall få det anseende som vederbör. Himmelen eller huven över predikstolen är av samma beskaffenhet som bem:te altartavla och skall tillika målas och förgyllas på det hon må bliva lik själva predikstolen, som förut är förgylld och sirlig.
Då underhållsbehovet med tiden blev stort gjordes den 25 jan. år 1748 en s.k. "syn" varvid man fann att
Den första orgeln invigdes i slutet av 1737. Orgeln var byggd av orgelbyggaren Anders Bergstedt från Husby. Den placerades på en liten läktare nere i koret.. Den fick tjänstgöra ända till år 1771 då den till "större delen" byggdes om av orgelbyggaren Lars Fredrik Hammardahl från Arbrå.
Den "gamla" läktaren som med tiden blivit för liten då folkmängden ökade byggdes om och utvidgades år 1729. En ny läktare för kvinnor uppfördes år 1736.
Vid 1700-talets början såg kyrkan naturligtvis inte ut på det sätt som den gör idag. Den var mindre, utan torn och med små, smala fönster vilket gjorde att kyrkan invändigt var dunkel. Detta avhjälptes år 1708, då fönsteröppningarna förstorades och nya fönster och glas sattes in.
Exakt när medeltidens Hanebobönder började att resa sin kyrka lär vi aldrig få veta. Men bevarade dokument visar, att Hanebo kyrka existerade i början av 1300-talet. Till sina äldsta delar är dock kyrkan åtskilligt äldre. I murverket på långhusets nordsida ingår delar av en kyrka, som av murens utseende at döma kan vara från 1100-talets slut eller 1200-talets början. Dokumentation finns från 1700-talet.
Vidare kan man läsa att "I kyrkan finnas sittplatser för 662 män och 730 kvinnor. Kyrkan kan anses någorlunda rymlig för församlingens behov och tillräckligt ljus".
"Kyrkan, som befinner sig i bästa skick, har sedan sista visitationen, ut- och invändigt undergått en fullständig reparation såväl till murar som innanrede och därpå blivit tillbyggd med ett prydligt torn, som uppfördes och fullbordades 1876, under ledning av Björk Jon Jonsson i Öja, Rättviks socken, samt högtidligen invigdes den 15 november 1876".
"Kyrkan, som befinner sig i bästa skick, har sedan sista visitationen, ut- och invändigt undergått en fullständig reparation såväl till murar som innanrede och därpå blivit tillbyggd med ett prydligt torn, som uppfördes och fullbordades 1876, under ledning av Björk Jon Jonsson i Öja, Rättviks socken, samt högtidligen invigdes den 15 november 1876".
Ur Hanebo kyrkobyggnads historia.
Saxat ur boken "Två Hälsingesocknar" utgiven av Segersta och Hanebos hembygdsföreningar, 2:a upplagan 1983, och ur broschyren "Hanebo kyrka" av Anna Nilsén, utgiven av Ärkestiftets Stiftsråd.
Saxat ur boken "Två Hälsingesocknar" utgiven av Segersta och Hanebos hembygdsföreningar, 2:a upplagan 1983, och ur broschyren "Hanebo kyrka" av Anna Nilsén, utgiven av Ärkestiftets Stiftsråd.
I kyrkan finnas sittplatser för 662 män och 730 kvinnor. Kyrkan kan anses någorlunda rymlig för församlingens behov och tillräckligt ljus
.jpg?DoProcessing=&w=550)