Den frågan ställer den fiktive läkaren och sjukhusdirektören Dr. Max Goodwin i serien ”New Amsterdam” varje gång någon knackar på hans dörr. Han lyssnar utan att döma på problemet som läggs fram och försöker lösa det på ett sätt som i slutänden ska gagna alla på så bra sätt som möjligt.
Samma fråga ställer jag mig som diakon här i Bokenäsets församling. Ordet ”diakoni” kommer från grekiskan och betyder ”tjänst”. Så här skriver Svenska kyrkan centralt på sin hemsida: ”Diakoni är kyrkans omsorg om medmänniskan och skapelsen, ibland kallas det också kyrkans sociala arbete. Det handlar om att genom delaktighet, med respekt och i ömsesidig solidaritet möta människor i utsatta livssituationer. Grunden för arbetet är Guds kärlek, som den möter oss i Jesus Kristus.”
Som diakon har jag uppdraget att vara till tjänst för hela församlingen, både på individ-, grupp- och samhällsnivå. Diakonin ska vara ett svar på Guds uppmaning om att visa varandra omsorg. Man kan säga att det är evangeliet i handling. Det kanske låter lite luddigt och svårbegripligt men jag ska här göra ett försök att visa på den bredd som kan klämmas in i begreppet diakoni.
De flesta av er kanske främst tänker på trivselträffar av olika slag samt på hembesök. Det är en stor (och rolig) del av det diakonala arbetet. Men det finns mycket mer! Det finns sjukhusdiakoner, skoldiakoner och fängelsediakoner, för att nämna några. De allra flesta är dock, som jag, s.k. församlingsdiakoner och jag tror att det finns nästan lika många sätt att bedriva diakoni som det finns diakoner. Olika grupper är vanligt, t.ex. sorgegrupper, barn- och ungdomsgrupper och besöksgrupper.
Precis som många andra diakoner är jag socionom i grunden. Den kompetensen gör att jag kan vara ombud för människor i utsatta situationer eftersom jag då kan ”översätta” olika myndigheters byråkratiska språk till praktisk vardagssvenska och hur olika beslut påverkar den enskilde. Under mina snart 20 år som vigd diakon har jag bl.a.:
- Hjälpt enskilda människor att överklaga beslut från olika myndigheter, såsom socialtjänsten och försäkringskassan,
- Varit med som stöd i vårdnadstvist,
- Hjälpt enskilda att ansöka om skuldsanering hos kronofogden,
- Haft själavårdssamtal och sorgesamtal,
- Tillsammans med kommunen anordnat helgresor för socialt och ekonomiskt utsatta,
- Varit handledare för både praktikanter och utbrända som arbetstränar,
- Anordnat ”rollator-rally” för äldre som har svårt att komma ut och röra på sig,
- Anordnat trivselträffar på äldreboenden,
- Lett heldagsretreater,
- Anordnat både församlingsresor och födelsedagsfester för äldre,
- Lett ett flertal grupper för både barn, ungdomar och vuxna.
Allt detta och mycket mer ryms i det diakonala arbetet. Alla diakoner arbetar under tystnadsplikt. Mitt mål är att ständigt försöka utveckla församlingens diakoni så att det möter de behov som finns i församlingen. Därför frågar jag just dig: Hur kan jag hjälpa till?
/Jennie Vigebo Angrell, diakon