Foto: Madelen Zander /Ikon

Diakoni

Församlingen ska bedriva diakoni - det konstateras i vår kyrkoordning. Som förebild för allt diakonalt arbete står Jesu Kärlek. Han som trots makt och storhet tjänade andra.

Diakoni handlar om att "bry sig om" och visa omsorg och i den mån man kan underlätta livet för varandra. För att uppmuntra församlingens medlemmar till att ha omsorg om varandra, visa solidaritet och symbolisera allas  lika människovärde har församlingen en anställd diakon. Ibland beskrivs diakoni som kyrkans sociala arbete, som synliggör det kristna budskapet. Diakoni är en möjlighet att tydliggöra kristen tro i vardagslivet.

Ett diakonalt synsätt är att visa respekt mot varje medmänniska och det innebär i praktiken att ofta stå på de svagas sida i utsatta livssituationer och möta var och en med ömsesidig respekt. I vår församling strävar vi efter att människor skall bekräftas och utrustas och att vi alla skall ta ett gemensamt ansvar för varandra som medmänniskor. Tillsammans får vi underlätta för varandra.

Alla diakoner är, liksom präster, vigda till sin uppgift av en biskop. I de löften som ges vid diakonvigningen så lovar den blivande diakonen att stå på de svagas sida och visa respekt mot alla oavsett status eller rykte. Det innebär dock inte att diakonen eller församlingen skall agera så att man underlättar för stat, landsting, kommun och andra myndigheter att nedmontera trygghetssystem och socialt ansvar.

Många människor upplever att de inte blir bekräftade, att de inte duger fullt ut. Diakoni i vår tid har en stor uppgift att visa att varje människa är sedd och älskad av Gud för den hon är. Därför har diakonen i vår församling avsatt tid för hembesök samt stödjande och själavårdande samtal. Samtalen är gratis och diakonen har tystnadsplikt.