Och till höger, längst ned mot golvet, fanns en liten spik där vi hängde husnyckeln så att man alltid skulle kunna komma in i huset. Varje vecka kom sedan den – i barns ögon – gigantiska sopbilen. En man hängde utanpå sopbilen, höll fast sig i ett handtag (han såg så nonchalant cool ut tyckte vi). När sopbilen stannade framför varje hus hoppade han ned, gick till sopboden, drog ut soptunnan, lyfte den (om jag minns rätt) och slängde in soporna i sopbilen. Vi barn stod och tittade på. Och vi väntade med spänning på att chauffören skulle starta tuggmekanismen (jag kallade den så) som sopbilen hade. Den såg ut som en jättes käft med vassa tänder och den tuggade och tuggade soporna.
Sen kom sopsorteringens tid. Mamma var upprörd och kallade det för ”stolleprov”. Tidningar sorterades. Men mycket ansågs brännbart. Mer än nu förtiden. Idag vet vi hur viktigt det är med sopsortering. Den stora illaluktande soptippen jag minns från min barndom med sitt berg av sopor är annorlunda nu. Visst har vi en lång väg kvar. Men ändå. Vi är medvetna om att vi ska sortera rätt. Var sak på sin plats.
När vi lägger saker och ting i rätt sophink kan det som belastar oss lätta.
Sopor är belastande för miljön. För att agera hållbart måste vi sopsortera. Jag tror att vi även har sopor i våra liv. Och med sopor menar jag det som belastar oss. För att leva mer hållbart måste vi sopsortera, dvs slänga det som belastar oss i rätt sophink. Och på tal om sophink. Visst blir den full rätt snabbt? Gör ni som jag då? Jag brukar med en knyten näve p-r-e-s-s-a ner soporna så att jag ska slippa gå ut med dem på en gång. Problemet är att då ryms det mer sopor, men vi har åtminstone skjutit upp obehaget med att gå ut med dem. Efter ett tag märker vi dock att soporna stigit i sophinken till sin gamla höjd. Och mer därtill eftersom sopmängden ökat.
Samma sak är det med det som belastar oss: vi kan försöka pressa ned det med en mentalt knuten näve, men det kommer alltid upp till ytan förr eller senare. Och då kan annat belastande ha lagt sig över det vi pressat ned så det rinner över. Visst känner vi igen oss? Alltså, dags att sopsortera. Vi har ett ansvar för det vi säger och det vi gör. Och när vi sopsorterar gör vi just det. Vi drabbas även av svårigheter på olika sätt som belastar oss. När vi lägger saker och ting i rätt sophink kan det som belastar oss lätta.