Det blev inte som vi trodde den där dagen då kyrkklockorna ringde och psalmsången ljöd: ”Gud se i nåd till dessa två, som vi här se inför dig stå. Med löfte att i liv och död gemensamt dela lust och nöd”. Vi stod där och såg varandra i ögonen, och allt var så självklart när vi lovade att älska varandra tills döden skiljer oss åt: ”Så klart! Det är ju du och jag nu och alltid. Gud välsignar vår kärlek och vårt äktenskap. Vad kan väl gå fel?” Nu tittar du på mig med trötta ögon, och jag är helt tom inuti. Vägskälet har kommit. Orden är högt sagda: ”Nu skiljer vi oss”.
Skilsmässa är ingen enkel sak. De som tror det borde tänka om. De flesta skilsmässor kommer i januari. Då börjar ett nytt år. Man vill ha en förändring, och inte spilla bort ett år till på det som ändå upplevs som oundvikligt.
Det finns många åsikter om skilsmässor, att folk kämpar för lite, att folk inte tar äktenskapet på allvar. ”Vem har sagt att det ska vara lätt?! Det är väl bara att bita ihop!” Även i den kyrka som jag lever och älskar finns det människor som inte ser på skilsmässa med blida ögon. Det är för några en synd, och man är inte rädd för att säga det högt. Som om en skilsmässa inte vore nog svår ändå! Låt mig få det sagt: man är ingen dålig människa för att man genomgår en skilsmässa.
En text som ofta används för att visa att Gud inte accepterar skilsmässor är Mattevangeliet 19:4-6: ”Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt”. På Jesu tid var kvinnor på många sätt rättslösa, exempelvis när det kom till skilsmässor. En man kunde skilja sig (så klart!), och det fanns olika skolor kring vilka skäl han kunde åberopa vid en skilsmässa: ibland kunde det räcka med att kvinnan hade bränt vid maten eller att mannen vaknade upp en morgon och insåg att frun inte var så snygg längre.
Vad hände då med kvinnan när hon blev utslängd ur hemmet (mannens hem - så klart!)? Hade hon tur fick hon flytta hem till sin pappa eller någon annan manlig släkting. Hade hon otur fick hon klarar sig själv, vilket för en del innebar prostitution. Vilket i sin tur resulterade i att hon ansågs oren och blev utstött (fast hon dög att besöka för männen – så klart!).
Som alltid står Jesus på de svagas sida. Så även nu. Med sina ord vill han skydda kvinnorna eftersom han kände till konsekvenserna för dem vid en skilsmässa. Enligt min mening får man inte ta Jesu ord för att skydda en utsatt grupp och använda dem att slå i huvudet på de som skiljer sig. En skilsmässa är nog svår ändå!
Jag är övertygad om att alla som gifter sig är helt ärliga i sin intention att deras äktenskap ska vara livslångt. Lika övertygad är jag om att majoriteten av dem som skiljer sig har försökt hålla ihop äktenskapet. Och det har jag den största respekt för. Jag tror nämligen att det är ytterst få som skiljer sig lättvindigt, och utan att först ha försökt.
När jag möter vigselpar som gifter sig för andra gången har de en härlig gemensam nämnare: lyckan över att kärleken fanns för dem ännu en gång. Tänk att få älska och bli älskad när man efter skilsmässan trodde att man aldrig skulle träffa någon igen.
Gud kräver inte av oss att fortsätta i ett äktenskap som är dåligt. Inte heller tar Gud tillbaka sin välsignelse över oss för att vi skiljer oss. Gud delar smärtan. Gud delar allt vi känner och tänker. Han omsluter oss på alla sidor. Och det upphör han inte med bara för att vi skiljer oss. Gud förstår att en skilsmässa är nog svår ändå!
/Anna Grenholm, biträdande kyrkoherde i Svenska kyrkan i Boden