Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det

Även publicerad i Bodens gratistidning.

Mörker, kyla och rädsla. Det är en tid av oro, en tid av lidande. En tid där det är lätt att drabbas av hopplöshet. Men mitt i detta, där den starke med våld bestämmer vad som är rätt och riktigt, så sker något fantastiskt. Mitt i mörkret, så kommer ett ljus. Mitt i hopplöshet, så kommer hoppet. Mitt i våld och död, så kommer liv och frid. För precis som det förutspåtts så föds ett barn, en frälsare, Guds egen son Jesus Kristus, och med det så blir inget som förut.

Han kom inte med makt och våld, så som världens mäktiga gör och gjorde. Nej, istället kom han som ett försvarslöst litet barn till en utsatt familj. En familj som var så utsatt att de blev tvungna att fly till ett annat land. Istället för att fortsätta vandra på våldets, hatets och dödens väg så kom Jesus att både berätta om, och visa på, en annan väg. Han kom att bland annat kalla sig världens ljus. Han sa att de som följer honom inte skulle vandra i mörkret, utan ha livets ljus. Den kärleksfulla, hoppfulla och livgivande väg som Jesus berättade om, samt som han visade på var starkare än döden, finns kvar än idag. Med tiden har rätt många försökt att följa denna annorlunda väg. Ett av de synligaste tecknen på detta är kanske de samlingsplatser, kyrkobyggnaderna, som dessa människor byggt.

En av de äldsta kyrkobyggnaderna som finns i världen, det är Födelsekyrkan i Betlehem. Födelsekyrkan finns där, enligt viss tradition, Jesus föddes. Precis som Jesus kom med något annorlunda till världen så hämtas det varje år något annorlunda från Födelsekyrkan, som sedan sprids ut över vår värld. Från Födelsekyrkan så hämtas en låga. Inte hatets och krigets låga, utan fredens låga. Varje år så tänds fredsljuset på den låga som brunnit där sedan år 565. Lågan förs först till Österrike och sedan, via scouter och gillescouter, vidare ut i världen. Sedan 2016 förvaras även lågan hos nunnorna på Karmeliterklostret i Glumslöv. Där tänds lyktorna som används för att föra ut lågan här i Sverige. Just nu brinner fredsljusets låga i flera av våra kyrkor men även i flertalet hem, ja kanske rent av i ditt.

Vissa menar att fredsljuset inte förändrar något, att det är meningslöst. Många som vill kalla sig mäktiga, vill gärna få oss andra att tro att vår värld åter är en där den starke med våld ska bestämma vad som är rätt och riktigt. Att vår värld är full av oro, där rädsla ska styra oss, där grupper och länder ska ställas mot varandra. Att vår värld är allt mera hopplös och en där gemenskapens och solidaritetens värme, byts ut mot hatets kyla. I korthet att hat, att våld, att lidande är den enda väg som finns. Men så är det inte.

Mitt när jag skrev detta, så kom jag att tänka på ett skämt: ”Vad gör norrlänningar när det blir kallt? Sätter sig kring stearinljuset. Vad gör norrlänningar när det blir väldigt kallt? Tänder stearinljuset.” Det kan kännas kallt i världen just nu, ja kanske rent av väldigt kallt. Med rätta kan vi känna viss oro, ibland även viss hopplöshet. Här gör fredsljuset skillnad. Här gör det skillnad att samlas kring det. Det visar på en längtan efter frid och fred, trots alla röster om mera hat, våld och krig. Att vi samlas kring fredsljuset, samt att det sprids från människa till människa över vår jord, det visar att denna längtan är något som många av oss delar. Det visar på fröet till något annorlunda.

Så annorlunda som en värld, som en väg, där kärlek, hopp och liv verkligen råder. En värld där livets ljus råder, istället för hatets kyla. En värld där “ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det”.