Det är de ord som Jesus sa när han hängde på korset. Eller sa och sa, jag tror snarare att det var ett smärtsamt kvidande.
Vi lever i oroliga tider. Det kan ingen av oss förneka. Runt om i världen får vi nyheter om krig och förfärliga övergrepp. Likaså i vårt Sverige. Vi lever också i en ekonomiskt pressad situation med höga matpriser och elräkningar som många fasar för att få. Det är svårt just nu. För många. För dig och för mig. Det är inte utan att vi kan stämma in Psaltarpsalmens ord. Det är lätt att känna missmod och hopplöshet som världen ser ut runt omkring oss. Det är inget konstigt med det. Det är heller inte konstigt om vi funderar över var Gud är. Miss Li fångar på ett bra sätt i låten ”Hälsa Gud” den frustration, sorg, förtvivlan och vanmakt som jag tror många av oss bär på:
”Kan du hälsa Gud att jag behöver lite framtidstro? Någonting som ger mitt arma hjärta lite lugn och ro… Du kan hälsa Gud att vi behöver bara lite hopp. Lite mindre krig och svält och fattigdom och hat och sånt… Och kan du hälsa att han borde visa lite mer om han faktiskt finns? För jag kan tvivla på det, som du vet. Världen är så galen nu, så ge mig gärna någonting konkret… Kan du hälsa att han måste göra någonting innan det är för sent? Ja, kan du hälsa honom det?”
Så långt Miss Li’s utmärkta text. Det finns utmärkta texter även i vår psalmbok och en av dem är psalm 769. Vi ska titta närmare på några textrader:
”Gud, du känner ondskan i din egen kropp. Att du delar smärtan ger mig hopp.” Bibeln är tydlig med att Gud inte är långt borta från någon enda av oss. Gud vet hur vi har det, och vill dela allt det vi går igenom tillsammans med oss.
”Varje brustet hjärta, varje skadad själ famnar du i nåd och gör den hel.”
När du ber till Gud ber du inte till en avlägsen Gud som satt i gång den här världen och sedan lämnat den, lämnat oss, åt vårt öde. Nej, Gud är helt nära, och Gud känner det du känner.
”Nära vill jag leva, nära dig, min Gud, i din omsorg finner själen ro.”
Du, jag, vi är inte ensamma i den oro vi känner när allt runt omkring oss är svårt. Vi ber inte för döva öron, utan vi ber till Gud själv som lyssnar och som vet vad det innebär att lida. Varför det onda sker vet vi inte. Vi har inte svaren på det som sker i livet, för det har ingen människa. Men vi får lita på att Gud aldrig överger oss. Gråter du av oro? Jesus själv grät av ångest i Getsemane innan han fängslades. Han känner väl till tårar.
”Gud, i dina händer får jag gråta ut, gråten delar du tills den tar slut.”
Om du vill ropa till Gud så ropa till Gud. Det gjorde Jesus på korset. Vad du än känner eller tänker så behöver du inte stoppa undan det, utan du kan lägga fram det inför Gud i bön på det sätt som passar dig. Och Gud lyssnar. Det kan lätta precis som det kan lätta att få pratat med en god vän.
”Gud, i dina händer vilar jag i bön, växer glädjens tro och hoppets frön.”
Och upplever du att du är ensam, så är du inte ensam i din ensamhet. Gud håller om dig. Gud bär dig, Gud bär oss alla, genom de svåra tider vi går igenom just nu.
”Jag förblir i ljuset i din frid.”
Amen.
Text: Anna Grenholm