Imorgon är det återigen dags för nationaldagsfirande. Nationaldagen firas dels till minne av att Gustav Vasa valdes till Sveriges kung den 6 juni 1523, då Sverige åter blev ett fritt rike och bröt Kalmarunionen. Och dels till minne av att 1809 års regeringsform skrevs under den 6 juni. Två händelser som bägge har haft en enorm påverkan på det moderna Sverige såsom vi känner det idag. Gustav Vasas och hans barns och barnbarns betydelse för Sverige är omfattande och viktig, liksom den moderna och framsynta regeringsformen från 1809.
Svenska kyrkan, omilt behandlad av Gustav Vasa på 1500-talet, är givetvis en del av den svenska historien. Ibland som ett av maktens redskap, men hon har också varit betydelsefull för att Sverige blev ett så bra land som det är idag - kyrkan lärde svenskarna att läsa till exempel.
Visst har vi anledning att vara stolta när vi tittar på den svenska flaggan, symbolen för vår frihet och vårt oberoende, visst sväller det i bröstet när vi sjunger med i ”Du gamla, du fria, du fjällhöga nord”. Men även om den heter Svenska kyrkan så är hon ingen nationalistisk kyrka - vår kyrka är internationell. Vår kyrka är en del av den världsvida kyrkan och en del av en globaliserad värld.
Jesus sa ”Gör alla folk till lärjungar” och ”Mitt rike är inte av denna världen”. Vår kristna tro har synen att alla människor är kallade att vara Guds barn. I min söndagsskola sjöng vi: ”Röd och gul och vit och svart, gör detsamma har han sagt. Jesus älskar alla barnen på vår jord”. Idag är texten kanske inte politiskt korrekt men synsättet gäller ändå, vi är alla världsmedborgare och älskade av Gud.
Självklart ska vi hurra och vara glada, självklart ska vi vara stolta över vårt land - över Sverige. Men vi får inte låta vår nationalistiska yra stiga oss åt huvudet. Vi är ett av jordens många länder; ett land som det är tryggt och gott att bo i. Vi har ett ansvar för våra medmänniskor, världsmedborgare som vi är, ett ansvar att ta emot dem som kämpar för sitt liv, för sin existens och för sin överlevnad.
Som Jesus säger ”Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig”. Där sammanfattar Jesus vårt ansvar inför våra medmänniskor, ett ansvar som gäller även i nationaldagsfirandets glädje och högtid. Nationalism kan vara något väldigt fint men när den går till överdrift kan det bli fel. I en global värd måste vi ha hela planetens bästa för ögonen och då måste vi alla höja blicken.
Vid pennan
Ivar Sundström, numera kyrkoherde i Arjeplog-Arvidsjaurs pastorat