Damer med koll på kyrkan

Ansvaret för verksamheten i Bredåkers kyrka delas mellan arbetslagen i Mikaelskyrkan och Edefors kyrka. Idag har Karin åkt hit från Harads. På morgonen hade hon hand om Liten och stor, en välbesökt verksamhet för mindre barn och deras föräldrar. Även familjer som inte är från Bredåker brukar dyka upp. Utflyttade eller sådana som har en annan koppling till byn. Barnen får leka medan föräldrarna kan utbyta erfarenheter. Man sjunger tillsammans och Karin har både gitarr och kastanjetter att ackompanjera med. Idag dök det upp sex barn med sina föräldrar.

Men nu på eftermiddagen är det dags för Måndagsträffen för daglediga. Karin läser den reflekterande texten Allting har sin tid och sedan följer ett samtal där högt och lågt diskuteras på ett otvunget sätt. Världsläget blandas med det senaste som hänt i byn. Till kaffet smakar det gott med nygjorda ostsmörgåsar och minisemlor. Man brukar även ha sittgympa vid dessa träffar. Många av de närvarande är infödda i bygden, och svarar vant på alla våra frågor om kyrkan och dess historia. Alla som är daglediga är välkomna. Vid första träffen kom femton besökare, både kvinnor och män.

En kväll i månaden hålls en barngrupp för barn från 6-års ålder upp till sjätte klass i kyrkan. Församlingspedagog Helena Mörk från Mikaelskyrkan som håller i det hela berättar att det brukar komma cirka 12 barn varje gång. Vi pysslar, leker, fikar och har samling kring något aktuellt tema.  Barnen tycker att det är roligt att komma, och att de får träffa varandra, oss och pyssla tillsammans. 
- De är alltid ivriga att se vad det är för pyssel och återkommer varje gång vi träffas, säger Helena. Inför julen hade vi en pysselkväll för både barn och föräldrar med julgröt. 
- Barnen här i byn går i olika skolor så detta är ett utmärkt tillfälle för dem att träffas, säger en av våra pratglada damer när barngruppen förs på tal under vårt besök i kyrkan.

Under 1960-talet började Överluleå församling bedriva ungdomsverksamhet och fira gudstjänster i Bredåker. Det fanns ingen egen lokal, utan matsalen i Norra Bredåkers skola användes. 1968 byggdes kyrkobyggnaden, då som församlingsgård. 1996 blev det en kyrka. Då tog några Bredåkersbor initiativet till att bidra med material och uppföra klockstapeln som står utanför kyrkan. Kyrkans orgel byggdes i slutet av 1800-talet av kantorn i Överluleå kyrka, N.O. Alm. En man i Bredåker som hade den i sin ägo skänkte den till församlingsgården 1968. 
- Du kan väl spela lite så vi får höra hur den låter, ber damerna, när vi pratar om orgeln och dess historia. Och Karin Sandling är inte nödbedd. Hon spelar några välkända psalmer på den fina, lilla orgeln. Byggnaden är ljus och det höga taket i kyrkorummet ger gott om plats för pipornas ljud att stråla ut.

Det finns tankegångar om att starta upp en kör. Här har tidigare funnits en kör som uppträtt bland annat vid skolavslutningar, vet våra orakel vid kaffebordet att förtälja. Liksom att det tidigare har varit ungdomsverksamhet på kyrkans övervåning, där det bland annat spelats pingis.

I kyrkan har det förrättats både dop, bröllop och begravningar. Här finns plats och rum för livets alla skeenden. Det har hållits gudstjänst på första advent, jul och påsk. När kyrkans personal började fundera på att starta upp mer regelbunden verksamhet här igen bjöds Bredåkersborna själva in för att få komma med synpunkter på vad de ville ha för verksamhet i kyrkan.

I maj kommer en arbetsdag att anordnas. Något som även skedde 2021. Då får den som vill komma och hjälpa till med sysslor som behöver göras både inne och ute runtom kyrkan. Kyrkans vaktmästare finns på plats med verktyg och material. Våra damer har flera tips och idéer på saker som behöver fixas till. Tidigare har det hållits snöskotergudstjänster anordnade av bygdens aktiva föreningsliv, men i sommar blir det mopedgudstjänst den 12 juni.

När vi får sitta med och höra dessa damer berätta om förr och nu inser man snabbt hur viktig kyrkan är för en by som Bredåker och dess invånare. Det har skett en nystart med verksamhet som är här för att stanna.

Text: Johan E. Skoglund