Ofta tror vi oss veta ganska mycket; ålder, jobb och kanske om de har syskon eller någon släkting som vi känner till. Om någon har skilt sig eller hittat en ny partner kanske vi också känner till. Men sen, vad vet vi egentligen om de personerna? Oftast ganska litet. Faktum är att det ibland även gäller dem vi delar livet med som familj.
För de flesta finns det saker som vi väljer att inte tala om. Som vi väljer bort att berätta om, eller som vi helt enkelt inte försöker få andra att begripa och ta till sig. Kalla det för hemligheten som bara du och Gud känner till. Det där som ingen annan vet. Några kanske anar eller misstänker, men de vet inte säkert. För andra är det precis tvärtom. De vill berätta, vill visa upp, och försöker gång på gång få andra att förstå. Men, alla andra ser bort. De vill inte se, vill inte veta, eftersom det är bekvämast så. Vi kan kalla det bördan som ingen ser dig bära.
Nu i juletid påminner vi oss om berättelsen om Jesu födelse. Orden ”vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas” inleder evangeliet om Jesus. I den berättelsen finns en person som nästan alltid hamnar i utkanten av berättelsen när vi återberättar den. Jag tänker på Maria. Istället hamnar händelser i dåtidens värld i centrum. Skattskrivningen som fick till följd att det inte fanns plats i härbärget, inte ens för en kvinna som var på väg att föda. Stjärnan över Betlehem, och de vise männens visit i stallet framträder mycket tydligare än Jesu egen mor i berättelsen. Tillsammans med änglarna på ängen, och herdarna som besöker det nyfödda barnet gör det att Maria för de allra flesta blir en figur i utkanten av berättelsen. Frågan är om någon funderat på och verkligen förstått vilken börda som hade lagts på henne? Kortfattat står det i evangeliet att allt som Maria fick vara med om denna natt, i stallet som tillhörde härbärget i Betlehem, var något hon tog ”till sitt hjärta och begrundade”.
Redan när Maria blev havande lades den första stenen till bördan. Hon skulle få en son som ska bli stor och kallas den Högstes son. De som berättar om det märkvärdigaste som hänt i vår värld lämnar Maria och hennes tankar utanför. Och så fortsätter det. Vi reflekterar sällan över Marias känslor när hon senare i evangeliet bär fram Jesus i templet för att tacka Gud för barnet och då möter Symeon som säger henne: ”Detta barn ska bli till fall eller upprättelse för många… ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd”. Ännu en sten som läggs till hennes börda. Och ingen ser vad som har lagts på henne, och ingen ser det hon får bära.
De som berättar om det märkvärdigaste som hänt i vår värld lämnar Maria och hennes tankar utanför.
Det finns något som känns igen i berättelserna om Maria och som blir tydligt när vi närmar oss en av de största högtiderna i vår del av världen. Julen, och allt vad julfirandet innebär, skapar en press på oss människor. Det är nu vi ska vara harmoniska. Det är nu livet ska vara på topp, och vi ska vara precis så där lyckade och lyckliga som vi önskar att vi kunde vara…
Men fastän det är jul, en helg med firande där glädje och samvaro är efterlängtade av många, så finns det också de i vår närhet som bär på bördor som ingen ser. Kanske är det rentav du eller jag. Hemligheten som vi inte vill att andra ska se, eller bördan som vi egentligen vill visa för andra men som ingen tar notis om. Det finns de som bär på sjukdomar som i saktare eller snabbare takt bryter ner dem; cancer, ALS eller någon diagnos som inte är fastställd än. De som bär på den bördan ser många gånger ut precis som alla andra. Några av de människor du möter, som ler mot dig, har barn som tagit sitt liv, eller syskon som fastnat i missbruk, eller balanserar själva på en hårfin kant på väg mot psykisk ohälsa. Ytterligare någon annan är ofrivilligt barnlös, hemlös, eller arbetslös.
Det finns mycket som vi inte ser andra kämpa med att bära, mycket som bärs utan att det visas upp. Min förhoppning inför julhelgen är att vi ska bli de som både vill se, och de som vill hjälpa till att bära den börda som tynger i någon annans liv. Om det sker i kärlek så kan vi minska de bördor som vi själva har lagt på oss, stuvat undan i våra liv, och lättare låta Jesus bli den som bär oss, och hela världen, med den kärlek som han har till var och en av oss. I Galaterbrevet 6:2 står det: ”Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag”.
Gud, du som själv lät dig bäras av Maria. Du bär nu allt i den här världen, mig som alla andra. Lär oss se alla de bördor som bärs och ge oss mod att visa för andra vad vi själva bär på.
Text: Hans Johansson, din kyrkoherde i Boden
Artikeln är hämtad ur Svenska kyrkan Bodens tidning Kyrkfönstrets julnummer. Utgivning 11 december 2020.