Eller mer kärvt kanske: ”Jo, nog förlåter jag dig men jag kommer aldrig att glömma!” Och till våra barn är det så lätt att säga när något hänt: ”Säg förlåt” och så blir allt bra.
Jag vill säga något mycket viktigt idag: Att kunna förlåta räddar ditt liv. Inte bokstavligt talat, men bildligt. Att förlåta hjälper dig att leva fritt, blicka uppåt och framåt med tillförsikt. Det innebär inte att det som gjordes mot dig försvinner eller på något sätt förminskas. Det innebär inte att du glömmer det som de gjorde mot dig, eller sa om dig. Men det har inget grepp om dig längre. Att förlåta är att släppa taget. Du förlåter inte för den andres skull. Du förlåter för din egen skull. Och det min vän, kommer att rädda ditt inre liv. Därför att om du håller fast vid det som hände dig, så krymper du liksom inuti. Stelnar till och risken är att du blir bitter. Och bitterhet ska vi passa oss för – det om något förkrymper våra liv.
Jesus får i Matteusevangeliet en fråga av Petrus kring hur många gånger man ska förlåta. Och Jesus svarar 77 gånger. Betyder det att den 78:e gången så behöver vi inte förlåta? 77 gånger får symbolisera ett oändligt antal gånger. Jesus känner oss bättre än vad vi känner oss själva, och den kärlek som han älskar oss med finns det ingen motsvarighet till. Jesus älskar dig. Jesus älskar mig. Det är grunden vi får stå på. Och Jesus skulle aldrig säga något som inte grundades i hans kärlek till oss. Jesus vet vad som är bra för oss. Och Jesus vet att förlåta är bra för oss. Att förlåta är att leva vidare och hitta ett sätt att hantera livet på. Det är lätt att vilja vänta in känslorna innan man förlåter. Vi väntar på att det ska sluta göra så förtvivlat ont. Inte kan jag väl förlåta när hjärtat värker! Nej, det kan du inte om vi med förlåtelse menar att det som hänt försvinner och allt känns bra. Om vi blir beroende av våra känslor innan vi förlåter, så blir det svårt. Vi kan aktivt välja att förlåta även om det inte alls känns så. Ett aktivt val att NU tänker jag, steg för steg hitta en väg framåt. Och för det behöver jag förlåta. Det tar fortfarande ont, men nu väljer jag aktivt att förlåta.
Jag vill säga något ännu viktigare idag: Du förlåter inte av egen kraft. Du behöver inte göra det på egen hand. Det skulle inte gå då. Vi skulle inte klara det. Jesus är med dig, och mig. Med sin kärlek och omsorg. För kärleken är viktig när det kommer till förlåtelsen. Det är Jesu kärlek som gör att han dör på korset för våra synders skull för att frälsa oss från synden till evigt liv. Det är Jesu kärlek – den där grunden jag nämnde – som vi får stå stadigt på och hämta kraft att förlåta. Än en gång: du och jag – vi gör det inte av egen kraft och egen ork. Jesus finns som alltid med.
/Anna Grenholm, biträdande kyrkoherde