Everlövs kyrka
Foto: Christel Schönbeck Nordh

Everlövs kyrka

En kyrka med kalkmålningar och stiglucka.

Everlövs romanska kyrka är uppförd av gråsten. Den rymmer spår från stavkyrkan av trä som den ersatte under 1100-talets andra hälft. När kristendomen spreds på 900- och 1000-talen byggdes kyrkorna av trä. Upprättstående träplank eller kluvna stockar nedstuckna i jorden tjänade som väggar. Träbyggnader krävde ständigt underhåll med murknande bräder och brandrisken var hög, så när förutsättningarna så småningom fanns för att ersätta träkyrkorna med stenbyggnader gjordes detta över hela Skåne. I samband med en restaurering på 1950-talet upptäcktes avtryck efter två plankor från stavkyrkan i putsen på kyrkans vind, i gluggen mellan långhusmur och kor.

Stigluckan vid Everlövs kyrka
Stigluckan på Everlövs kyrkogård Foto: Mikael Svensson

Portalen i söder är vackert huggen av röd sandsten. Sannolikt var den dekorerad med en djurrelief i bågfältet över öppningen. Den ursprungliga järnbeslagna ekdörren är uppställd i vapenhuset sedan 1915. När den tillverkades på 1100-talet var det en brytningstid mellan heden- och kristendom. Dekorationen består därför av en blandad symbolik med solringar, ett solkors (svastika), stiliserade skepp med kors och liljor. Solens betydelse kunde inte överskattas - man var helt beroende av god skörd för sitt uppehälle. Innanför porten möttes den medeltida kyrkobesökaren av en interiör höljd i dunkel med endast några få och små fönster - som ljusgluggar, placerade högt uppe under taket. Men under mässan lystes kyrkorummet upp av det varma ljuset från oljelampor och vaxljus. Förutom altaret i korabsiden, dolt bakom ett skrank dit endast prästerna hade tillgång, stod ofta två sidoaltare på ömse sidor om triumfbågen. Sydaltaret, helgat åt kyrkans skyddshelgon, är delvis bevarat under predikstolen. På norra sidan fanns ett Maria altare vid nischen där dopet äger rum idag.

Stigluckan bildade under medeltiden en symbolisk övergång, där kyrkobesökaren lämnar det världsliga för kyrkogårdens vigda jord. I början av 1890-talet var den i dåligt skick och stod dessutom "mitt i kyrkogården". Kyrkorådet ville inte bekosta en restaurering, men kyrkoherde Pihlstrand motsatte sig en rivning. Han skrev bland annat brev till "Kongl. Vitterhets-, historie- och Antiqvitets-Akademien" (1892): "Min kunskap i dylika ting är liten och jag har endast inom några delar af Skåne, Småland och Blekinge företagit resor, så att jag kan taga fel, då jag påstår, att porten är genom sin ålder värd att bevara, genom sitt utseende förtjänt af att i repareradt skick kallas en prydnad, för hvilken kyrkogård som helst och att den är, så vidt jag vet, ensam i sitt slag." Kyrkoherdens engagemang var säkert avgörande för att den medeltida och idag ovanliga stigluckan "överlevde" 1800-talet. Däremot saknas ett välbevarat 1200-talstriumfkrucifix, snidat av ek. Det deponerades på Lunds universitets historiska museum. Till Historiska museet i Stockholm överlämnades 1881 en liten gotisk "kollektlåda" av trä med skulpturer av Gud med kungakrona sittande på en tron och Jesus som barn, stående vid hans högra sida.

I koret är de fyra evangelisterna avbildade med sina symboler. Det är Lukas, Matteus i glasögon med en ängel, Markus med ett bevingat lejon och Johannes med en örn. Foto: Eva Katsler

Tornet uppfördes senare under medeltiden och ersatte då sannolikt ett äldre västtorn. Ett huvliknande tak avslutar tornet uppåt. Det trappgavlade vapenhuset framför portalen i söder byggdes möjligen vid samma tidpunkt som när de spetsbågiga valven slogs i kor och långhus på 1400-talet. Mittpelare delar av långhuset och gör det tvåskeppigt. Valven dekorerades med kalkmålningar omkring år 1500 av en konstnär från Everlövsgruppen. Gruppen var verksam i ett tjugotal skånska kyrkor men deras arbeten finns även i danska kyrkor på Falster och Mön. Everlövsmålningarna är bland de bäst bevarade. Typiska stildrag är äggformade huvuden, ansiktsuttrycken förmedlas ofta med endast några få linjer. På samma sätt antyds vecken i klädesdräkterna. En lätt skugga vid konturlinjen ger volymkänsla. Träden målas på varierande sätt men alltid starkt stiliserat. I det symboliskt viktiga korvalvet finner vi evangelisterna - deras skrivkunnighet betonas med att de håller i gåspennor och har glasögon på näsan! De flankeras av sina bevingade attribut. För den som behärskade latin skrev målaren vid bilderna evangelisternas respektive tema - Matteus Jesus som människa, Lukas Jesu lidande, Markus uppståndelsen samt Johannes himmelsfärden. Kalkmålningarna i långhusets östra valv skildrar skapelsen samt Adam och Eva i paradiset, i mittvalven utdrivandet ur paradiset samt Lasarus och den rike mannen. Målningarna i västra valven, den mer "jordiska" delen av kyrkobyggnaden, skildrar ondskan och domedagen. Målningarna kalkades över på 1700-talet för att åter friläggas med början i långhusets valv på 1850-talet. När fönstren skulle bytas på 1880-talet upptäcktes att även väggarna har varit dekorerade med bilder. På 1950-talet, när resterande målningar i kor, absid och långhusets västra del skulle friläggas, ifrågasattes åter kalkmålningarnas värde, "...att det enligt ämbetets (Riksantikvarieämbetet) mening skulle bliva till fördel för interiören, om de nuvarande målningarna toges bort." Återigen är det bland andra kyrkoherden (Berglund) som ingriper och förhindrar att det som tillförts kyrkan under medeltiden förstörs.

Altaruppsats och predikstol med baldakin snidades 1626 av ek. De ursprungliga färgerna frilades 1959. Konservatorn noterade då att de tidigare övermålningarna var i 7 skikt! Karyatider ramar in de fyra relieferna med evangelisterna på predikstolens korg och tavlorna på altaruppsatsen. Nederst visas de tre genierna, däröver nattvardens instiftandeord, de tio budorden i guld text och överst lammet med segerfanan. Från lammet (symbol för Jesus) droppar blod ned i nattvardsbägaren. Orgelläktaren tillverkades 1632 med tidstypisk renässansdekoration - ansiktsmasker, pilastrar (väggbunden pelare) och svängda voluter. Från 1600-talet är också fattigstocken. Sverige drabbades av upprepade koleraepidemier på 1800-talet. Av rädsla för smitta inrättades särskilda kyrkogårdar för sjukdomens offer. Men kolerakyrkogården, i skogen en kilometer väster om Everlövs kyrka, kom till 1859 av misstag. De två personer som begravdes där dog inte av kolera utan troligtvis av förgiftning när de förväxlat fluggift med saft. Orgeln, med åtta stämmor fördelade på två manualer och en pedal, byggdes av Mårtenssons orgelfabrik i Lund 1954.

____________________________________________________________________

Ur: "En skrift om Blentarps, Everlövs och Sövde kyrkor" utgiven av Sövde Pastorat 2004. Text och bild av Eva Erlandsson.

Källor

* Knud Banning, Kalkmalerierne i Skånes, Hallands og Blekinges Kirker 1100-1600, Köpenhamn 1985.

* Evald Gustafsson, Ale, nr 3, 1967, Kristianstad 1967, s 13.

* Regionmuseet Skåne
www.historiska.se/medeltidsbild