Vandring mot Nidaros

Följ med på vår vandring! Här berättar en pilgrim om dagen, vad vi upplever längs vägen.

Nidarosvandring, etapp 3:1
Vadstena- Motala 17 km

22 pilgrimer, en pilgrimspräst, en pilgrimsdiakon och en bilgrim samlades klockan åtta i Mariagårdens kapell, Vadstena för att inleda årets #pilgrimsage2nidaros med mässa.

Det känns som alltid bra att äntligen vara på väg. Härligt är att få vandra ut ur det pitoreska Vadstena, för att sedan gå längs en uppvaknande campingplats med diverse tält, husvagnar och husbilar i varierande färger och storlek där tranor sjöng i skyn. Vidare fick jag njuta av Hageby Högas naturreservat med fina spänger och våtmark med mossor. Likaså avnjöts den citronfjärilsberikade Östgötaslätten, som i mycket är lik vår sydskånska slätt. Avslutningsvis gick jag över Motalabron med sin imponerande utsikt och därefter mot Råssnäskyrkan i en förort till Motala.

Den varierande och kontrasterande bild samt alla intryck får mig att jubla: Sverige är fantastiskt!

En del av årets medvandrare är nya och några från tidigare åt är inte med av olika skäl. Jag bär med dem i våra tankar! Roligt är det med nya bekantskaper precis som det är kul att återse gamla medvandrare. Vår bilgrim är oxå ny för året och jag inkluderar även den förre i våra tankar. Likaså har gruppen fått ytterligare en ledare - vår pilgrimsdiakon.

Råssnäskyrkan är en modern kyrka med stora fina lokaler där det även ryms en förskola. Vi är så tacksamma för deras upplåtande av sina lokaler till oss. Ledsen blir jag av de kyrkor längs vägen som har låsta kyrkoportar.

Efter dopp i sjön för några pilgrimer - andra nöjde sig med en dusch - så avnjöt vi en gemensam kvällsmat och ett delande innan vi tacksamt gick till sängs på golvet runt om i Råssnäskyrkan.

Pax et Bonum - Frid och Allt Gott - Peace and all good

/Lena

Bjärreds Församling
Publicerat av Anna Kristiansson · 13 augusti kl. 17:50 · 
Nidarosvandring, etapp 3:2

Motala – Medevi brunn, 23 km

”Norrut ligger vildmarken och här i närheten har björn och varg synts till”, sa prästen som vinkade av oss när vi lämnade Råssnäskyrkan i morse. Underbart, tänkte jag! Äntligen kommer vi att gå på skogsvägar! I verkligheten visade sig vildmarken vara ”Vildmarken Sport- och rekreationscenter”. Nåväl, vi passerade några förtjusande villakvarter och stugområden vid Vätterns strand och kom snart ut på en mindre väg. Stugor skymtade mellan träden och Vätterns vågor kluckade mot stranden. På de flesta ställen mot rasslande småstenar och på några ställen mot en sandstrand. Hela långa dagen hade vi kontakt med Vättern, på höravstånd, anande eller som en vidunderlig utsikt, som från Verner von Heidenstams Övralid. Vägen upp mot Övralid gick vi delvis på en mjuk skogsstig, som kädes som balsam för trötta fötter. Kontrasten var påtaglig efter att vi strax innan haft asfalt som underlag för våra kängor. Längs vägen upp mot Övralid passerade vi en kallkälla med klart och mycket gott vatten. Jag drack mig otörstig och bytte ut vattnet jag bar med mig. Flera i gruppen är hästintresserade, och det fanns gott om vackra hästar. Ett tämligen nyfött föl fick stor uppmärksamhet. Men mest uppmärksamhet fick nog en flock suggor med en stor mängd levnadsglada smågrisar i en stor hage. Därefter var det inte långt kvar till målet för dagens vandring – Medevi brunn, där vi fick våra rum. Efter en god kvällsmat och ”delande” av hur var och en upplevt dagen, gick de flesta för att lyssna på brunnsmusik, som sig bör på ett ställe rikt på kurortstraditioner.

Text och bild: Eva Svederberg

Nidarosvandringen, etapp 3:3. Medevi - Hammar25 km.

Efter en natt i våningssäng (så lyxigt!) vaknade vi till en strålande morgon. Denna natt hade vi tillbringat på Medevi Brunn, i STF:s enkla vandrarhem.

Medevi Brunn är en komplett gammal brunnsmiljö med många hus, brunnssalong, kyrka, apoteksbyggnad, socitetsbyggnad, musikpaviljong, kägelbana mm. Läkaren Urban Hjärne analyserade vattnet på 1680-talet och fann dess undergörande verkan. Under 1700- och 1800-talet utvecklades brunnsverksamheten med allt som tillhörde ”att dricka brunn”. I dag är Medevi brunn ”en bedagad skönhet” genom bristande underhåll vilket nu ska avhjälpas genom att Motala kommun har tagit över ansvaret.

På väg till Medevi Säteri möttes vi av två stora grupper får, som alla kommunicerade med oss och varandra med ett kraftigt ”bäande”.

Dagens vandring gick genom vacker skogsmark, på små stigar och skogsvägar som ibland slingrade sig längs med vattendrag. Det var tyst, suset i träden avbröts då och då av fågelkvitter. Tack Anna för att du hjälpt oss att finna dessa vackra leder! Det var också en friskhet och fina skogsdofter som mötte oss, det har vi saknat under sommarens torka i Skåne.

Lunch intogs vid övre Forsasjön, på en grässlänt vid strandkanten med en flock änder som sällskap. Katarina hade en speciell djur-dragningskraft, hon fick nästan en geting som medföljare på lunchsmörgåsen, samtidigt som en and nafsade henne i tån. Vi andra nöjde oss med att beundra allehanda fjärilssorter som gula och vita citronfjärilar, pärlemorfjäril och dansande blåvingar. Nyfikna hästar, trollsländor och en liten rödbrun groda korsade också vår väg. Vägen kantades av flera vackra hus.

En vacker väg gick längs med Hageviken, en vik av Vättern. Intensivt blått vatten, klarblå himmel, en fond av skog i olika gröna färger, intensivt gröna vassruggar samt fullt av gula och vita näckrosor. Visst är Sverige vackert!

När vi såg kyrktornet i Hammar återfick vi krafterna till de sista kilometrarna. Och när vi möttes i Hammars gamla prästgård av doften från världens goaste äpplekaka gjord av Lena och Eva-Britt från prästgårdens trädgård - då var allt bara ”gott”!

Nidarosvandring, etapp 3:4. Hammar - Snavlunda 27 km.

Vi lämnar i tystnad efter morgonbön, natten har vi spenderat

i en vacker sockenstuga med gott om möjligheter till att reda sitt lilla krypin.

Det duggregnar lätt till en början där vi går på rad längs en grusväg med både jordbruks- och skogslandskap. Det senare härligt med blandskog av gran, tall och olika lövträd.

Regnet ökar i intensitet, med precis när vi passerar en öppen plats vid sjön Åmmelången blir det uppehåll och vi passar på att ta en tidig första lunch. Det var ett bra beslut för sedan dröjde det ett par timmar innan vi hittade ett skydd från regnet - en busskur med namnet Bunkavägen där vi kunde inta resten av matsäcken.

Trötta och blöta efter åtta timmars vandring kom vi fram till dagens mål: Snavlunda kyrka, som var en vacker och glädjande syn.

Dagen och kvällen avslutades med en fantastisk och underbar musikkonsert framförd av fem unga musiker i kyrkan. De spelade och sjöng ”guldkorn” från Björn och Bennys stora låtskatt.

Text: Rose-Marie Minya

Foto: Lena

Pilgrimsvandring till Nidaros 3:5 Snavlunda - Knista, 40 km

Dagens etapp var egentligen för lång, 35 km enligt kartan. Det löste vi genom att pilgrimer kunde välja att åka med följebilen en del av vägen om de ville. Det gjorde de flesta.

Eftersom jag inte gjorde det fick jag för ovanlighetens skull gå med de första, så att vi som gick långt också skulle komma fram i rimlig tid.

På morgonen var det friskt och klart i luften och vi gick i en regnvåt skog. En stund duggade det men sen klarnade det upp och blev så småningom ebb härligt solig eftermiddag.

I skogen hängde lavar som tomteskägg från trädgrenarna och stenarna såg ut som små och stora troll med mossa huvudena.

Den första timmen vandrade vi i tystnad. Då hann jag tänka Gunillas ord från morgonbönen; var bor Gud? Jag kopplade ihop det med Luthers ord om att det du sätter din tillit till är din Gud, och funderade på vad det innebär för var "min Gud" bor och var Gud bor i vårt samhälle.

När vi sedan började prata igen, handlade det om allt från vem vi är bortom ska roller, till gamla föräldrar, reseupplevelser, bicket-listor, obehagliga kryp och mycket annat.

Efter 15 km kom vi fram till Viby kyrka som vaktmästaren cyklat och öppnat för vår skull.

Därifrån blev de flesta hämtade för att få skjuts till Riseberga klosterruin. Både vår följebil och kyrkoherden i Viby hjälpte till att skjutsa. TACK så jättemycket, Benjamin Lundqvist för hjälpen!

Tre av oss vandrade vidare och fick se både minions av bildäck, och svampar i skogen längs vägen.

Riseberga kloster var ett aktivt nunnekloster från början av 1100-talet till mitten av 1500-talet. Nu är det en härligt gräsbevuxen ruin där vi tog vår sista fika innan de sista 5,5 km.

När vi kom fram möttes vi av applåder och en äreport från de pilgrimer som vandrat lite kortare sträcka. När jag kollade min mobil visade det sig att vi gått 40 km!

Sen fick vi pizza eller falafelrulle till kvällsmat, allt efter vad vi beställt.

Dagen avslutades som vanligt med delande och mässa, och nu ska vi sova gott!

Pax et Bonum!

/ Anna

Nidarosvandring 3:6 Knista - Närkes kil
Sjätte dagens vandring, ca 27 km mellan Knista och Närkes Kil, har för mig präglats av frasen ”Något måste gå sönder” (frasen är också titeln på en film från 2014).

Varje morgon är för en pilgrim ett uppbrott - lägerplatsen packas ihop för att vandringen ska fortsätta. Det som varit nattens trygghet måste gå sönder för att vandringen ska kunna fortsätta.

Efter en vandring mellan vidsträckta fält och hagar nådde vi Vintrosa kyrka. En alldeles obeskrivlig plats.
Kyrkan brann 2014 efter att träffats av gnistregn från en gårdsbrand i närheten. Många inventarier gick att rädda men hela kyrkans insida och tak fick restaureras. Inredningen nu är utformad för att vara funktionell i den tid vi lever nu och för den framtid som väntar där kyrkan kommer behöva rymma mer än ”bara” gudstjänst.
Altartavlan i glasmosaik är helt ny, tillverkad av en konstnär inne i Örebro, i tvättstugan i det hus där han har sin lägenhet.
Något måste gå sönder för att något annat ska kunna ta plats och formas - en brand öppnar möjligheter för att tänka nytt, glas måste krossas för att kunna bilda mosaik.

Vår lunchvila fick vi i och vid Tysslinge kyrka som ingår i samma församling som Vintrosa. Stora likheter men helt annorlunda. 
Ett stort mörkt regnmoln hängde över oss och blåste slutligen förbi och jag tänkte: även ett regnmoln måste gå sönder för att kunna vattna vår jord. Något måste gå sänder för att kunna ge liv åt något annat.

Väl framme i Närkes Kil fick vi se gamla kalkmålningar som höll på att knackas fram. De lager som lagts ovanpå de medeltida målningarna var tvungna att gå sönder för att vi ska få syn på det vackra som finns inunder.

Sådant är livet, något måste gå sönder för att kunna ge plats åt något annat - det är nyckeln till utveckling.

Emma S Jernqvist

Nidarosvandring, etapp 3:7. Närkes Kil - Nora 21 km.

I dag bar det upp mot Nora kyrka. Jag började vandra kl 8:38.

Vi gick en bit på Bergslagsleden efter ha passerat upp genom Kilsbergen. På vandringsvägen fanns Lockhyttan, Ramshyttan och Pershyttan - vi befann oss alltså i klassisk bergslagsbyggd med dess bruk och hyttor. Rammsjön och Dammsjön var vackra. Det var underbar natur med mossa, tallbarr, lingon, blåbär, kottar och trädrötter på stigarna som kantades av ormbunkar.

Jag var framme kl 15:11.

Kvällsmålet åts på grekisk restaurang och det var god mat. Efteråt var det födelsedsgsfirande med tårta för Rose-Marie. Kvällen slutade med delande och vi sjöng ”Innan natten kommer”. Därefter gjorde pilgrimerna sig redo för en natts vila runt om i det stora och fina församlingshuset i Nora.

Pax et bonum

Text Randi Bjurström

Bild: Lena Lundberg

Nidarosvandring, etapp 3:8. Nora och Guldsmedshyttan 24 km.

Efter en god natts sömn på vårt härberge börjar vi dagens bestyr med ihop-packning av liggunderlag, sovsäck och övrig packning. En god frukostbuffe står uppdukad då vi kommer ner i köket. Vi packar ner dagens matsäck i våra matlådor och fyller på våra vattenflaskor innan vi äter vår goda Pilgrimsgröt. Bäst att ”ladda” inför dagens 25 km långa vandring. Sedan följer fotvård, dvs. inspektion av fötterna och leukoplast på blåsorna, som ett extra hudlager.

Samling på gårdsplanen där vi går igenom kartan innan vi sjunger ”Nu är det morgon, dimmorna lyfter”. Dagens ord är tid, hur blir jag vän med tiden? ”Låt din väg gå oss till mötes” och vi vandrar iväg i tystnad.Det är skönt att vandra i tystnad dagens första timme.Sinnesintrycken blir så starka. Doft av kåda och barr, fågelkvitter och bilbuller, en skallande hund som husse försöker tysta ner. Glada solrosor som lyser upp vår dag, äppleträd dignande av frukt där grenarna hänger tungt och de får stöttas upp, och där, i förlängningen av Bergslagsvägen, dyker Karlslund upp, en vacker plats som är en minneslund.Det är så rofyllt.Tänk att få vila här.

Vandringen går på en asfalterad väg och när vi når Born tar vi vår frukost vid bron och njuter av den vackra utsikten och det porlande vattnet. Vi vandrar vidare på diverse underlag innan vi kommer in på Bergslagsleden. Fötterna får nytt liv då de virvlar mellan stock och sten, det gäller att hålla koncentrationen uppe för att inte göra några ”felsteg”. Vi njuter av lingonröda tuvor och stora blåbär som smälter på tungan.Mmm vad gott det smakar.

Vid gladmossen, smaka på namnet, tar vi vår lunchpaus.Vi får ny kraft och glada fötter.

Det blir en ovanligt lång vandringsdag och vi kommer fram till Guldsmedshyttans församlingshem först vid sjutiden på kvällen.Både vi och våra fötter blir glada då skor och strumpor åker av. Vi Pilgrimmer samlas och äter en god middag innan vi beger oss till kyrkan.Där firar vi mässa och nattvard tillsammans. Dagen avslutas med delande. Nöjda och glada kryper vi till kojs och tackar för ännu en fin vandringsdag.

Text och bild: Tomas Hansson och Katarina Lloyd

Nidarosvandring, etapp 3:9. Guldsmedshyttan-Kopparberg 25 km.

Så var vi nu inne på sista vandringsdagen. Nu skulle sovsäckar och madrasser packas ner för att sen packas upp i hemmiljö. Frukosten denna dag innehöll födelsedagssång och smarriga bakverk! Grattis Ingrid!

Under morgonbönen fick vi som vanligt vackra och tänkvärda ord, förmedlade av Gunilla. Morgonen innebär också avsked av vår Bilgrim Eva-Britt samt Lena. Ses nästa år!

Dagens vandring innebar flera bilkörningar för Eva-Britt så att alla med fotproblem kunde vandra en lämplig sträcka.Vandringen gick genom övergiven gruvmiljö, längs skogsvägar, förbi vattendrag med små fall och sjöar. Vi blev en ganska stor grupp som vandrade i ung. samma tempo, så vi fick gemensamma pauser och matraster bl a vid Bredsjön där några fötter blev utsläppta till fotbad på sandbotten!Naturen var som vanligt vacker med både skog och vackra hagar och betesdjur här och var.

Vid Stjärnfors kom dagens höjdpunkt; ett Café med kaffe och våfflor! Givetvis passade vi på att njuta av detta!

Nästa etapp gick genom fina Bergslagsleden med vacker utsikt över sjön Ljusnaren. Plötsligt så var vi faktiskt framme i Kopparberg, vid kyrkan och församlingshemmet! Slutsummering; en ganska lätt vandring där ingen hade problem med att hitta pilar.

Nu träffades allesammans igen + vår chaufför Stig och buss innan det åter var dags att skiljas för att fara åt olika håll. De flesta landade dock i bussen där Stig tryggt körde oss söderut mot Bjärred och Lund.

Det var roligt att från bussfönstret känna igen vägavsnitt, kyrkor och orter som vi faktiskt gått förbi några dagar tidigare. Så långt vi hade gått!

Sista anhalt blev Mjölby där vi tog farväl av Ann-Marie. Vi passade på att tillsammans med massor med andra! äta hamburgare. Stor kontrast mot våra pilgrimsmåltider!

Innan vi skiljdes åt vid 01-tiden han vi sjunga för ytterligare ett födelsedagsfirare. Grattis Tomas!

Nu väntar tvätt, persedelvård och bearbetning av alla intryck från denna fina vandring!

Varmt tack till er alla och ett extra tack till Anna!!

Tills vi möts igen... Allt Gott!

Text och bild: Ulla Hedin

Vandring mot Nidaros, tredje etappen

2018, Vadstena - Kopparberg

Vi vandrar mot Nidaros, huvudsakligen längs svenska pilgrimsleder. Vi startar vår tredje etapp i Vadstena Klosterkyrka.

Start: 11 augusti                                 Slut: 19 augusti

Vandring: ca 2,5 mil/dag

Boende: Församlingshem och kyrkor, vid något tillfälle ev. vandrarhem.

Kost: Vi äter gemensam frukost, packar mackor, frukt mm. från frukostbordet, att ha som matsäck under dagen. På kvällen äter vi i församlingshemmen, antingen mat vi lagar tillsammans, eller som församlingen ordnar, eller vid ett par tillfällen på pizzeria.

Transport: Om många (minst 10 personer) är intresserade, kan vi ordna en gemensam transport till Vadstena på kvällen den 10/8, till en extra kostnad av ca 500kr/person. Hemresa med tåg – bokning kan samordnas om ni vill men ingår inte i priset.

Kostnad: 200kr/dag eller 1500kr om man går med hela sträckan.

Tillkommer: Personliga utgifter samt mat de gånger vi inte äter i församlingshemmen

Deltagare: max 35 personer

Packning: Så lite som möjligt, man bär själv, men kan ev. skicka skrymmande saker som liggunderlag med följebilen.

Anmälan: senast 31/3

 Är du intresserad? Vill du anmäla dig eller veta mer?