Foto: Okänd

Flädie kyrka

Inte gammal men med spännande detaljer.

Flädie medeltidskyrka på gåramålning Foto: Krister Hagman

Det berättas i boken ”Kalkmålningar i Skånes kyrkor” av Rydbeck att Flädie kyrka och by förr låg närmare havet, men att man på grund av sjöröveri tvingats flytta längre inåt landet. Det är en vacker tanke att kanske den allra första kyrkan i Flädie by uppfördes någon gång på 1000-talet låg på den plats där nuvarande Bergakyrkan ligger, församlingens mordernaste kyrka belägen mitt i Bjärreds villasamhälle. Den andra kyrkan skulle då ha varit den som uppfördes i mitten av 1100- talet i nuvarande Flädie by och som revs 1886 för att på samma plats, ge rum för den kyrka vi ser idag.

Den gamla kyrkan finns avbildad på en tavla som hänger i den nuvarande kyrkan. Beslutet om rivning av den gamla kyrkan och uppförande av en ny, fattades efter långa och ingående diskussioner.
Var skulle kyrkan ligga? Ett förslag var att bygga en stor kyrka gemensam för både Fjelie och Flädie by. Det förkastades av församlingsborna och till slut enades man om en ny kyrka på samma plats. När anbudstiden gått ut antog man A.W Lundbergs/ Lomma, förslag till utformning av den nya kyrkan i gotisk stil. Bygget tog två år att genomföra. På den fjärde bönsöndagen, den 14 oktober 1888 återinvigdes kyrkan av kontraktsprosten Gustav Strömer.

Under åren 1956-58 genomgick kyrkan en större restaurering som bland annat medförde att kyrkan fick sitt nuvarande utseende. Dessutom grävdes en källare ut ut under koret för en ny värmeanläggning.
När biskopen Anders Nygren den 28 April 1957 återinvigde kyrkan hade restaureringen kostat 70.000 kr. 1984-86 genomfördes ett nödvändigt reparationsarbeten på tornet och södra fasaden till en kostnad på närmare 1 miljon kronor.

Går vi in i kyrkan från väster kommer man först in i vapenhuset. Härifrån kan man komma upp till orgelläktaren och även till kyrkklockorna i tornet. I tornet finns en storklocka och en lillklocka, båda av malm gjutna i Ystad 1937.
Inne i kyrkrummet kan man lägga märke till följande: I mittgången hänger tre större ljuskronor. Den första är skänkt 1915 av kyrkvärden Ole Larsson. Den andra är skänkt 1905 av Per Håkansson och hans hustru Maria Thruedsdotter och den tredje är skänkt på juldagen 1941 av Bengt Olsson och hans hustru Ingrid född Håkansson.
Framme vid altaret hänger en mindre 6-armad ljuskrona från 1600- 1700-talet. Alla ljuskronorna är av mässing. Likaså de 15 väggarmaturer, som skänkts av Ola Larssons änka Gertrud.

På altaret står två ljusstakar i malm med initialer: L N S - G A D anno 1690 samt ytterliggare två i malm från 1600-talets början. Nattvardskalken som tillverkats av guldsmeden i Malmö Conrad Klabberbein år 1719 används alltjämt.

Dopfunten i sandsten är en cylindrisk cuppa med konisk undersida. Foten är triangelformad. Allt härrör från den gamla kyrkan som var från medeltiden. Dopfatet är av mässing och är en gåva från Flädie församling den 14 oktober 1938 då kyrkan firade femtio år.

Kyrkans predikstol med baldakin är tillverkad 1888. Figurerna runt denna är skurna i ek och härrör troligen från den gamla kyrkan. Ljusbäraren i borstat smide har tillverkats av Galleri Selle i Bjärred och kom på plats lagom till Allhelgonahelgen 1997. Kostnaden betalades ur en gåva från Flädie Byaförening. En bössa i smide för ljusen, också tillverkad av Galleri Selle, har skänkts till kyrkan av kyrkliga syföreningen.

 Kyrkans orgel är byggd år 1959 av Nils Hammarberg. Den är på 16 stämmor. Två av stämmorna har pipor från kyrkans äldsta orgel, som byggdes 1888 av orgelbyggare Molander. I sakristian finns ett vackert altarskåp utfört av prosten Emil Ahrent, uppsatt den 21 maj 1961.

Från den gamla kyrkan har altartavlan från 1589 bevarats. Den sattes upp över södra ingången 1934 sedan den restauerats av konservator Hans Erlandsson i Lund.

Kyrkan har ett processionskors föreställande den segrande Kristus som tillverkats av konstnären Lorenz Hartman från Byske i Västerbotten

Monstret på vinden

                                    Ont skall med ont fördrivas

Ordspråket kommer från en gammal ovetenskapliga sanning att man genom att förorsaka en större smärta i en annan del av kroppen skall få det ursprungliga onda att försvinna.  Uttrycket är känt i skrift sedan tidigt 1600 tal.

Men uttrycket är också en del av det magiska, i form av älvor, alver och rån som alltid var närvarande runt människorna förr i tiden och som påverkade deras liv De fanns överallt, hemma på gården, i skogen eller ute på fisket men också i och på kyrkan i form av helgon och demoner.

Uppe i ett av tornrummen på Flädie kyrka ligger det sedan sextio år tillbaka ett dammigt huvud med en diameters storlek. Huvudet har en gång suttit ovanför absiden på östsidan av Flädie kyrka och är tillverkat av cement troligen från Lomma, där Sveriges första cemententillverkning startades 1872. Man kan på en del äldre fotografier och vykort se ansiktet övervaka kyrkogårdens ingång.

Huvudet är en så kallad Maskaron, ett reliefornament i form av ett stiliserat grinande ansikte. Dessa finns i en mängd olika utseenden och en av anledningarna till att man satte upp maskaroner var att man ville skrämma bort onda andar från byggnaden.

Ont skall med ont fördrivas.

När Flädie kyrka under åren 1956-57 genomgick en större restaurering, plockades huvudet, belätet ned och en av anledningarna var att den skrämde besökarna på kyrkogården och kanske främst konfirmanderna. Men Kristus lär att ont skall med gott fördrivas och kanske var det därför belätet försvann från Flädie kyrkas yttervägg och förvisades till en kyrklig skräpkammare i kyrktornet.

En kuriositet är att på kulturhuset vid Sergels torg i Stockholm har en moderna maskaron formgiven av Christian Partos satts upp. Se bilden nedan

Kulturhuset Stockholm Foto: Mats Liliequist