Laxarby kyrka
Foto: Lena Kärnstål

Laxarby kyrka

Laxarby kyrka är, tillsammans med kyrkorna i Bolstad, Gestad och Håbol, de enda korskyrkorna i Dalsland.

Placerad på en höjd vid Laxsjön

Den nuvarande kyrkan i Laxarby har haft en medeltida föregångare som sannolikt var byggd i trä. Den ersattes vid 1600-talets mitt av en timrad salskyrka, vilken byggdes om 1705-06. År 1759 utökades långhuset med korsarmar i norr och söder. Laxarby är, tillsammans med kyrkorna i Bolstad, Gestad och Håbol, de enda korskyrkorna i Dalsland. Då korsarmarna tillkom delades troligen kyrkan på mitten och drogs isär, vilket var möjligt eftersom den saknade ordentlig grund. Tornet, i tidsenlig trägotik, tillbyggdes 1884. Samtidigt målades fasadernas träpanel vit.

Kyrkorummet har samma renoveringshistoria som många andra av stiftets kyrkor. De kännetecknas av stora ingrepp vid slutet av 1800-talet med efterföljande återrestaureringar under 1900-talets första hälft. Här präglas kyrkorummet, sedan 1935 års renovering, av de praktfulla inventarierna i provinsiell barockstil men även av den färgsättning som tillkom vid renoveringen 1982.

Sevärt inne

Altaruppsatsen är från 1769 och centralmotivet består av en så kallad kalvariegrupp med Kristus på korset omgiven av Maria och aposteln Johannes. Uppsatsen, liksom predikstolen från 1747, två änglar med psalmnummertavlor från 1767, och en timglasängel, är alla utförda av den i stiftet välkände bildsnidaren Isac Schullström. Taket dekorerades 1777 med moln och stjärnor av kyrkomålaren Carl Zetterström.

I dopkapellet i norra korsarmen finns kyrkans äldre altaruppsats från 1729 som skildrar nattvardens instiftande, samt en dopfunt av täljsten är från 1200-talet. Från medeltiden, möjligen 1100-talet, härrör också ett rökelsekar av brons som har en överdel formad som en stavkyrka. Huvudbaneret över löjtnanten Johan Svenske (1687-1739) i vapenhuset är, med sin höjd på över två och en halv meter, ett av stiftets största. Den överdådigt rika utformningen avspeglar stor bördsstolthet och träsnideriarbetet är en provinsiell variant av de begravningsvapen som tillverkades i hovbildhuggaren Burchardt Prechts verkstad i Stockholm vid tiden kring sekelskiftet 1700.

Altarringen, från 1884, är rund och sluten mot altarets sidor med barriär av svarvade balusterdockor.

I vapenhuset hänger en vacker ljuskrona i trä som är ett bra exempel på fantasifull folkkonst från 17-1800-talet. I tornet finns två medeltida kyrkklockor, varav den ena är prydd med fyra solkors.

Kyrkogården

Kyrkogårdens äldsta del runt kyrkan har utvidgats i omgångar. Intill tornets södra del och utmed kyrkogårdsmuren finns ett antal äldre smidda gravkors.