Bengtsfors kyrka
Foto: Lena Kärnstål

Bengtsfors kyrka

Kyrkan präglas utvändigt av 1920-talsklassicismen med vitmålade träfasader indelade av kraftigt utskjutande pilastrar och med fönsterfoder prydda av klassicerande dekor.

Ny kyrka i tätorten

Bengtsfors kyrka kan ses som ett uttryck för den så kallade kapellrörelsen under 1900-talets första hälft. Då byggdes nya kyrkor och kapell som komplement till de gamla sockenkyrkorna, ofta med medel som samlats in från föreningar eller stiftelser. Senare har ägandet som regel övergått till moderförsamlingarna.

I Dalsland finns fyra exempel. Kyrkorna i Bengtsfors och Mellerud har sin bakgrund i de framväxande tätorterna medan landsbygdskyrkorna i Timmervik och Klöveskog byggdes då avståndet till sockenkyrkorna ansågs vara alltför långt.

Knäfallen i kyrkan är flyttbara. Normalt står de i en öppen halvcirkel, en symbol för att kyrkans famn aldrig är sluten.

Kyrkobyggandet kan också ses som en motvikt till frikyrkorörelsen och ofta skedde det på initiativ av engagerade kyrkoherdar.
I Bengtsfors var kyrkoherde Ernst Boman den drivande kraften och 1915 bildades Byggnadsföreningen Bengtsfors församlingshem. Ritningar upprättades av ingenjör Simon Svensson från Göteborg och 1922 påbörjades grundläggningsarbetet.

Utsidan

Kyrkan präglas utvändigt av 1920-talsklassicismen med vitmålade träfasader indelade av kraftigt utskjutande pilastrar och med fönsterfoder prydda av klassicerande dekor.

Kyrkan invigdes 1926 och 1947 övertogs ansvaret av Ärtemarks församling. Kyrkan har, trots renoveringar 1957 och 1983, bevarat sin ursprungliga karaktär men har tillfogats harmoniserande tillbyggnader och förändringar såväl ut- som invändigt.

Insidan

Kyrkorummets relativt enkla utformning påminner i viss mån om ett frikyrkokapell. Utmärkande är koret med dess avskilda sidoutrymmen som inrymmer sakristia och ett dopkapell. Det senare har valvöppningar mot såväl koret som långhuset. Altaret i trä är placerat så gudstjänsten kan firas ”Versus Populum”, det vill säga att prästen står vänd mot församlingen. Invid kyrkan byggdes 1933 ett fristående klocktorn, i samma stil som kyrkan, och 1980 ett församlingshem, som bland annat inrymmer pastorsexpedition. 

Triptyk i stenmosaik föreställande St Kristoffer
En triptyk i stenmosaik som föreställer St Kristoffer. Foto: Lena Kärnstål

Sevärt inne

Altartavlan skildrar det ställe i bergspredikan där Jesus säger ”Ni är världens ljus. Inte kan väl en stad döljas som ligger uppe på ett berg”. Den utfördes 1957 av konstnären Henkelman från Stockholm.
Predikstolens korg kompletterades 1957 med skulpturer föreställande Jesus och de fyra apostlarna.
En triptyk i stenmosaik med ett motiv som föreställer St Kristoffer,  vägfararnas skyddshelgon, är tillverkad av konstnären Olga Aue-Birkfeldt.
Altaret, kyrkbänkarna och läktarbröstningen pryds av Sankt Georgskors. Korsen erinrar om legenden om det första korståget år 1099 då Sankt Georg var ett skyddshelgon och de standar man bar i striden pryddes av likarmade röda kors, som fick namn efter honom.