Upphöjd men ända nära
I evangeliet om Jesus läser vi om barnet som föds i krubban. Gud blir människa.Det som är gudomligt och evigt, den kärlek som bär allt föds in i världen. På Kristi himmelfärds dag så sker en motsatt rörelse. Nu är det kunskapen om att vara människa som genom Jesus tar plats hos Gud. Når vi i julnatten säger att det gudomliga ryms i det mänskliga får vi nu säga att erfarenheten av att vara människa finns verkligen hos Gud. I tilvaron finns en fördold kristusnärvaro. Bergen, havet, landskapet, städernas människovimmel, dina pulsslag rymmer ett tiltal i kärlek. Det kommer från honom som är upphöjd över allt men också vet vad det är att vara människa på jorden. Efter Himmelsfärd och Pingst kan Guds andes vind viska till oss: Jag vet, jag har själv vandrat dina vägar. Jeg har lidit och dött och uppstått. Den uppståndne lämnade sina lärjungar för att relationen skulle fördjupas och än mer når anden, hjälparen sänds till dem. Upphöjd mer ändå nära. Himmel och jord hör ihop. Gudomligt ock mänskligt är förenat.Det är i honom vi lever och rör oss och är till nu och alle dagar till tidens slut.
Thomas Nordin
Takk för att du väntar....
Vem av oss har inte hört de orden i väntan på att få komma fram på telefon. Under nio dagar mellan Kristi Himmelfärd och Pingst väntade lärjungarna tillsammans med Maria på ånden, hjälparen som Jesus lovas sända. En fokuserad väntan. Man väntade i bön och man visste att deras väntan bar på ett löfte. Ett löfte om att inte bli lämnade ensamma utan att Jesus skulle komma til dem i ande och sanning.Pandemin innebär en påtvingad väntan. Tänk om den också kunde bli en fokuseraad väntan. En väntan som inte förlamar utan har fokus på Guds löfte om att inte överge oss. Pingsten är en påminnelse om att när tiden är inne kommer Guds ande till oss med förnyad tillit, tro ock tröst.Lite som att vänta på en kär vän som är tacksam för att du väntar.Vila i din väntan. Stilla mötet sker. All din stora längtan Herren hör och ser. Sv. Psalm 205
Thomas Nordin