Tacksägelsedagen - ”Vad har jag att tacka för?”

Tacksägelsedagen - ”Vad har jag att tacka för?”

I mörka stunder kan man tycka att det mesta är elände och att livet inte är så ljust minsann. Ja så kan det tyckas och kännas. Men då kan jag också tänka att om allt vore ljust ständigt, så skulle jag inte se ljuspunkterna.
Det är ju när jag kan skymta det goda omkring mig mitt i det jobbiga som jag ser att jag är omgiven av kärlek och goda gåvor.
Sörjer jag någon, så har jag älskat och har ett hjärta som kan sakna det som är betydelsefullt.
Är jag ledsen, ensam och sjuk, så finns det människor som gärna hjälper eller som jag själv kan söka upp, för jag är bra som jag är.
För ett bräckligt kärl släpper just  genom sina sprickor fram ljuset.

Hösten påminner oss på ett särskilt sätt om alla goda gåvors givare.
Tänk en stund på så mycket som vi bara får ta emot!
Av Gud Skaparen, som ger oss livskraften i allt som växer och skönheten i den färgsprakande naturen.
Av Gud Befriaren, som låter allt förvandlas, även våra mörkaste dagar.
Och slutligen, av Gud Livgivaren som visar oss det som är gott och ger oss kraft att se andra och agera som livgivare, vi också!

Allt, också du och jag, får ta emot välsignelsens ljus varje dag. Det får bära oss. Tack för det Gud!
Lotta Damm

”Öster och väster fyller du med jubel.
Du tar dig an jorden och ger den regn,
du gör den bördig och rik.
Guds flod är full av vatten…”
Ur Psaltaren 65